Kväll med häst

img_6337img_6338

Trots saknaden av egen häst så lyckas jag hitta tillfällen att få sitta upp i sadeln. Denna kväll fick jag ta ett par språng på Emmas ponny Suzie som ska följa med på tävling i helgen. Vi har inte riktigt hunnit bekanta oss, hon och jag, men vi lär oss allt eftersom är väl tanken och vi gör vårt bästa i helgen och ser vad det ger för resultat.

Jag skulle verkligen kunna spendera all min lediga tid på hästryggen. Kanske beror det på att jag är inne i ett sådant stim just nu. Sedan jag kom hem från Skåne hittade jag en ny gnista till ridningen igen. Det blev en nytändning med nya hästar och nya mål i den röra där jag försökte hitta tillbaka till det liv som jag levde innan flytten. Tillbaka till att knyta de kontakter som jag tappat längs vägen och hitta tillbaka till den jag var innan jag lämnade allt jag hade här. Det är kanske det som är svårast, för vi förändras och utvecklas hela tiden och det kan vara lika svårt att ta med sig sin roll hem som det kan vara att kliva i de skor som passade när man sist gick längs dessa bekanta gator. De passar, men de sitter inte lika bra längre.

Min tanke inför hösten är att rida så mycket som jag kan. Behöver du hjälp med din häst tveka inte att höra av dig. Kan rida inför försäljning, dressyr/hoppning eller starta om det behövs. Kan rida större C-ponny och uppåt, håller till runt strömsholm/Västerås-området. Mer om mig kan ni läsa i menyn – kontakt och information.

Annonser

2018-08-16

Det händer inte så mycket i livet när man är utan häst. Det är ett tomrum som jag försöker att fylla med meningsfull tid men vad finns det som kan väga upp närvaron av en häst? Det är svårt det där. För jag är aldrig sysslolös men ändå känns det som att jag har så mycket tid över till annat, ändå blir min lista över saker att göra inte mindre.

Vi är i mitten av augusti och för många så börjar skolan nu. Jag har resterande del av månaden kvar innan jag ska tillbaka till mina studier. Även om jag längtar tillbaka till att fylla vardagen med regelbunden häst igen, så har glappet från att ha en egen häst varit viktigt. Det skapar längtan och en vilja att komma tillbaka till just det.

Jag funderar på vad jag ska börja beta av för att det inte ska kännas som att jag har allt för mycket hängande över mig. För det är det som är mitt problem, jag låter saker hänga i luften och i luften skapar dessa saker stress. De påminner om att de är någonting som måste göras men de har en deadline som ligger så långt fram i tiden att jag inte klarar av att riktigt greppa omfattningen av det som behöver göras. Jag jobbar på det och idag är en sådan dag som jag ska gå igenom listan och se vad jag kan göra just denna dag.

Jag lovar att när saker börjar sätta sig till rätta kommer jag att uppdatera er betydligt bättre men just nu är allt väldigt luddigt och jag saknar konturerna av allt det som varit. Jag letar bland röran för att hitta strukturer och för att få saker att falla på plats. Om bara en vecka kommer det att vara betydligt lättare. Så jag uppdaterar så gott jag kan fram till dess.

DSC_0335

Soltimmar, vacker miljö och spralliga föl

img_6304

Första lediga dagen på länge känns det som. Det är välbehövligt med dagar där man bara kommer ikapp, med tankar, planering och vila. Jag fick inleda med en sovmorgon, och även om ögonen vaknade som på beställning så var det skönt för kroppen att bara ligga kvar i sängen utan att fundera över vad klockan blev. Milan med sina trippande hundtassar hördes på det nya golvet i hall och kök. Ibland kom hon in för att påminna mig om att hon faktiskt också var vaken.

Hon fick sedan följa med på utflykt till Strömsholm där jag mötte upp en klasskompis för fika på Markan i det soliga vädret. Efter en del vandrande runt området så känns det ännu bättre att skolan snart kommer att börja. Bland vackra byggnader på en anläggning som har allt och lite till. Tänk att träna hoppning på stallplan eller rida dressyr i Stora ridhuset och där emellan någonstans hinna med att köpa kanske Sveriges godaste kladdkaka innan man springer vidare för att lyssna på en intressant föreläsning. Det kommer nog bli bättre än vad jag vågat föreställa mig.

Fattig som tusan så beställde jag hem ett par nya ridstövlar. Det börjar dra ihop sig för skolstart och dessa behövs verkligen då mina gick sönder i våras. Tyvärr blev det en beställningsvara som tar cirka sex veckor. Men förhoppningsvis kommer det att bli bra när de väl kommer.

Eftermiddagen spenderade jag i stallet. För trots att jag inte har någon egen häst finns det alltid någonting att pyssla med. Fölen fick prova på ett par språng över bommar och sedan tränades de i hantering med grimma och grimskaft. Intensivträningen har börjat med en förhoppning om att de ska kunna springa i grimma och grimskaft innan månadsskiftet. Men omöjligt känns det verkligen inte.

DSC_0504DSC_0268DSC_0070

Planerar för vecka 33

Jag kommer att komma hem mitt i det renoverings kaos som min familj drog igång för ett par veckor sedan. Min mamma gillar att starta projekt, gärna överallt och alltid samtidigt. Denna sommar gjordes mitt rum om med tanke på att jag flyttar hem igen efter ett år borta, även hennes arbetsrum, vår hall och nu är det köket som ska göras iordning. Jag ska verkligen inte klaga, det kommer att bli väldigt fint, det är bara den detaljen att det är svårt att befinna sig i röran utan att vara i vägen.

Min vecka är i stort planerad och det väntas tre dagar med jobb, tisdag, fredag och söndag. En tävlingsdag på lördag tillsammans med Goldie och Suzie där jag sammanlagt rider tre klasser. Under veckan ska jag rida de båda en dag var och sedan är min tanke att försöka klämma in ytterligare ridning för att stilla mitt behov i sadeln. Sedan kommer fokus ligga på att förbereda fölen inför fölvisning!

Aldrig söndagsångest när dagarna fylls utav häst. Veckorna springer iväg och september står inför dörren. Var tog tiden vägen? Jag ser fram emot en spännande höst och är glad över hur bra den här sommaren har varit.

 

Kliver ur ridlärar-rollen för denna gång

Mormors Gummibollen aka GB, Elly & Alenco – tre utav de hästar jag fått rida här.


Då får jag tacka Björkäng för min vistelse här, tacka eleverna som stått ut med att vara mina försökskaniner i ridläraryrket. För att de lyssnat och tagit till sig utan att bli trötta på mitt tjat och gap. Det har varit fantastiskt roligt vill jag erkänna och jag blev verkligen inslängd i ledarrollen från första dagen. Något som jag för flera år sedan hade känt mig betydligt mer bekväm i men som sedan kom naturligt när jag väl stod i ridhuset. Ännu roligare blir det såklart med den positiva feedbacken som jag fick idag från elever och föräldrar. Innerst inne känner jag ändå att ridlärare är kanske inte det jag vill jobba som i framtiden men det har varit roligt att ge det ett försök.

Jag har fått göra både det ena och det andra under den här tiden och höjdpunkterna har såklart varit de dagar som jag fått spendera tid på hästryggen. Jag har fått rida fyra olika ponnyer varav tre sedan gick med under min lägervecka. En annan höjdpunkt var såklart att se allas banhoppning igår, där såg man att en del utav de saker som ekat i ridhuset under mina lektioner hade fastnat och alla red otroligt väl utifrån sina egna förutsättning och sin egen nivå. Jag tror att de haft en minst lika bra vecka som jag har haft.

En natt kvar här nu, imorgon åker jag hem till Kolbäck igen. Tillbaka till verkligheten och allt vad det innebär. Tillbaka till en vardag utan kravet att åka till stallet, men antagligen kommer jag spendera varje dag under veckan pussandes på en och annan omtyckt ponnymule. Det är dags att börja förbereda inför skolstart, det är inte långt kvar nu. Jag fortsätter att stänga ute världen och lever kvar i drömbubblan. Där finns det ingenting som kan ta lyckan ifrån mig.

onsdag


Det gäller att ta vara på de soltimmar som Sverige erbjuder nu när vi går mot en svalare höst. I den extrema värmen som varit har jag undvikit att befinna mig utomhus och det är först nu jag önskar att jag hade jobbat hårdare på att få lite färg.

Onsdagar på lägret är för hästarna en lugnare dag vilket innebar två grupper med uteritt under förmiddagen och för mig blev det ledigt, så jag spenderade två timmar på bryggan med musik och podcast i öronen. Det är nyttigt att vara ensam, att ta sig tiden att stanna upp i livet och reflektera. Det har jag gjort idag. Jag tänkte på hur hårt min hjärna väljer att arbeta i perioder, hur mycket den analyserar och övertänker situationer men utan att överhuvudtaget kunna sätta ord på känslorna som uppstår. Är det inte konstigt? Att med så mycket detaljtänk är jag fortfarande långt ifrån att skapa en bild som kan se helheten och ännu längre från att kunna beskriva den och få andra människor att förstå. Jag saknar verkligen talets gåva och i skriven text har allt en tendens att flyta samman.

På söndag rullar bilen hem igen. Men vad är egentligen ett hem utan en häst? Det gör ont att tänka så. Att boxen hemma fortfarande är fylld med Tudis spån. Att vattenhinken jag fyllde till henne den där sista dagen fortfarande hänger helt orörd i boxen. Tunnorna med foder, höpåsarna och annat oviktigt är kvar i stallet utan att användas.

Jag har saker att se fram emot. Min planering för augusti är full och jag vet att allt kommer att bli otroligt bra. Jag räknar ner dagarna. Framtiden står inför dörren och även om det blir allt annat än vad jag tänkt så vet jag att det här kommer bli det bästa för mig. Det här kommer att bli precis vad jag behöver.

På rätt plats i livet


Sitter återigen på några flätade utemöbler som fortfarande är fuktiga efter den lilla skur som himlen bjöd på under eftermiddagen. Luften känns ren, en aningen kylig, men fortfarande sådär somrig som bara den svenska sommaren kan vara. Inlindad i en filt kan jag skydda mig mot vinden som ibland kommer fläktande. Men som jag njuter just nu, för att jag befinner mig på en underbart mysig gård, omringad av ponnymular  och idag kom ett helt gäng med förväntansfulla barn för att tillbringa en vecka här.

Jag har fått rida och kanske är det så att det toppar hela min tillvaro. Igår fick jag rida en fin ponny som ska gå med den här lägerveckan och idag provade jag en ponny som är reserv för denna vecka. Varje timme räknas, varje travsteg i sadeln kan hjälpa mig framåt. Då får jag ta vara på de tillfällen som ges.

Tänker på hösten och ser att tävlingskläderna antagligen kommer att hamna på hyllan under ett bra tag framöver. Jag kommer inte att ta hem en ny häst att tävla tillsammans med. Inte på det sättet som jag har gjort under alla år. Det känns tråkigt eftersom jag hade en förhoppning om att kunna starta 120cm men förstår att så kommer det inte att bli. Jag hoppas givetvis att jag kommer få möjligheten att starta någon häst då och då, men för egen del kommer jag inte skaffa mig en ny. Tänk att jag har startat i princip 60-100 starter varje år från och med 2014 och nu kommer jag vara glad om jag kommer ut på någon enstaka. Men drömmar tar tid, mål tar tid och en del saker är värda att vänta på.

Your best life begins the day you take responsibility for it

IMG_5765

Kanske låter jag min maniska sida ta över. Den som vill och vill och vill, tills energin tar slut och livet går på tomgång. Som ett litet barn i baksätet på bilen med tanken helt fokuserad på destinationen och upprepar frågan ”när är vi framme?” innan tröttheten tar över och kroppen tillslut stänger av. Men det är den sidan hos mig som jag både älskar och hatar, den är fantastisk och den påfrestande. Den vill aldrig ge upp, den vill alltid pressa bara lite till, det är den som alltid promenerar längs med klippkanter, balanserar i tron om att det är omöjligt att tappa balansen. Det är den sidan av mig som ständigt leker med livet.

Varje dag bygger jag på mitt pussel, ett pussel som speglar mitt liv, som speglar mina drömmar, mina mål, min framtid och mitt förflutna. Jag lägger bit för bit. Bygger utan att veta motivet, kanske är det därför det tar sådan tid att lägga ett sådant pussel?

Idag är lyckan total, trots att jag sitter i flätade utemöbler i ett mulet Sparreholm, lite för kyligt på kvällskvisten för den T-shirt som jag envist har på mig. Men det är sommar och jag vägrar acceptera att vädergudarna äntligen vill besvara önskan om regn. Här sitter jag eftersom uppkopplingen inte räcker så långt som till mitt rum. Jag kommer att berätta mer om varför den här dagen är så speciell, jag lovar er, det här kommer att bli så bra.

Jag ser mig själv parkera bilen på Strömsholm i höst när studierna börjar igen och jag ser mig själv trivas med tillvaron som jag kommer att skapa. Strömsholm har verkligen inte varit självklart för mig men nu börjar jag vänja mig vid tanken. Börjar vänja mig vid att jag kommer att spendera dagarna i min barndomsmiljö, på vackra strömsholm, lång ifrån Skånes platta landskap och långt från Flyinges gamla byggnader. Men förstår att det här kommer att bli bra. Det kommer vara utmanande och det kommer att vara roligt.

2018-08-03

Somsagt, jag är på plats. Någonstans utanför sparreholm eller flen. Det är fortfarande lite oklart vart i landet jag befinner mig men jag hittade hit med en blandning utav GPS och snapchatkartan. Jag inleder starkt med att tappa bort min bilnyckel redan första kvällen. Det var väl tur att jag aldrig behövde lämna gården och att nyckeln kvällen därpå kom till rätta igen.

Min ridlägervecka börjar inte förrän på söndag men jag har fått vara med och lära känna en del utav de hästar som ska med på lägret nästa vecka. Jag har även fått rida på två hästar som inte går med under den här veckan. Jag och gotlandsrusset GB har fått bekanta oss några kvällar nu och det blir bättre och bättre. Fick även prova att rida en C-ponny igår som var väldigt trevlig.

Jag känner mig lite bättre till mods efter de första dagarna här, det är inte helt främmande att stå i ridhuset. Har fått vara med och se, provat lite lätt att instruera och tycker att det är väldigt roligt. Det är en rolig vecka som väntas och ännu roligare att veta vad jag har att komma hem till. Jag provade två hästar under förmiddagen i tisdags innan jag åkte hit. Roligt men så himla svårt. Förstår att jag har så mycket att lära och det gör att jag faktiskt längtar efter att börja skolan igen. Jag behöver all tid jag kan få i sadeln. Jag vill verkligen bli bättre.

img_6009img_6043img_6044

Dålig internetuppkoppling ute på landet men nu är jag på plats på ridlägret och nästa vecka dyker jag in i ridlärarrollen. Fint, mysigt men otroligt varmt!

Jag får se hur mycket jag hinner uppdatera den här veckan. Jag återkommer!