I brytpunkten mellan ljus och mörker

9ca70009-889a-4a27-aa9c-184a8c9ef46c
Elin & Zonette, jag & Idento, Mirjam & Chanel J

Det märks att det har blivit höst. Mörkret kommer allt fortare och dagarna blir därmed kortare, men det innebär tyvärr inte att nätterna blir längre. Veckorna fortsätter att försvinna iväg, rinner ur våra händer likt sand, men vi njuter av dagarna och allt vad det innebär. Löven ändrar färg och faller till marken. Det är samma procedur varje år men vi glömmer ofta bort hur vackert det kan vara, även det som är så sjävklart.

Jag har gjort Hippologens sista dressyrexamen och det svider lite när jag tänker på det. Hur snabbt kan tre år egentligen gå? Jag tänker på vem jag var den där sommaren innan allting tog sin början. Tänker på allt det som jag hade och på det som jag ansåg var viktigt där och då. Ingenting är sig likt längre och det är med viss saknad som jag minns tillbaka, men samtidigt finns det ingenting som jag har idag som jag hade velat byta bort. Allt som jag har gjort för att vara här idag, all tid och all energi som jag lagt på att utveckla mig själv och alla stora steg som jag tagit både i ridningen och med mig själv. Det är viktiga delar som format mig till en bättre person och det är pusselbitar som jag behövt för att kunna se på saker ur nya perspektiv.

Innan blockbytet så åkte jag tillsammans med två klasskompisar på tävling med våra skolhästar. Min unghäst Idento gjorde två starter i Kumla och vi debuterade 110cm med en felfri runda. Ett bra avslut på unghästblocket helt enkelt. Vi lämnade sedan dressyren och unghästarna till grupp D och blev direkt inslängda i hoppblocket som inleddes med terränghoppning en frostig morgon på österängarna för professor Jan Jönsson. Jag har blivit tilldelad hästen Herta Beata (*2012 e: Heartbeat – Maraton) och de första sprången tillsammans blev över stockarna på fältet bakom slottet. Tur att man får ett adrenalin-påslag ute i terrängen annars hade jag nog aldrig vågat.

Foto: Emelie Savelkouls

Den här veckan har varit full med aktiviteter. Jag har jobbat tre kvällar i rad på ridskola och jag börjar inse att jag trivs väldigt bra med att undervisa, någonting som jag aldrig hade trott för ett par månader sedan. Om jag efter utbildningen hamnar på ridskola så kommer jag faktiskt att känna mig trygg med det.

Tequila har fått träna och det känns som att vi tar oss framåt med små steg för varje gång. Unghingsten Mio som jag rider några dagar i veckan fortsätter göra framsteg, han har besökt ridhusen på Strömsholm och gör det utan några som helst problem. De andra hästarna som jag rider ibland går också bra och det är här någonstans som jag inser att jag behöver bromsa om jag ska orka hela året ut. Det finns inte utrymme för så mycket mer än det här men jag tillåter mig själv att njuta ändå. Tacksam för min vardag.

 

 

Annonser

Mitten av en ny vecka


Jag är fortfarande förvånad över hur svårt det kan vara att rida. Hur svårt det är att hitta dragläget och behålla det under en hel bana eller att överhuvudtaget hitta gaspedalen när man råkat lägga i handbromsen. Hur svårt kan det vara att rida felfritt på hinder när allt på marken börjar ge resultat? Tydligen mycket svårare än jag förstått.

I helgen red jag tre klasser på Strömsholms RSF. Min skolhäst i unghästblocket, Idento, fick hoppa dagens första klass och vi gjorde en bra runda som jag är mycket glad för. En bom föll på hinder nummer tre men många av de saker som vi tränat på fungerade och det var roligt att sättas i en tävlingssammanhang tillsammans. Tequila gjorde vinterns första inomhus tävling där hon gick en 110cm och en 120cm med en och två nedslag. Två mycket bra rundor som vi lägger på rutinkontot. Vi tränar vidare och försöker att befästa allt det vi tränar på. Många saker blir bättre hela tiden men att prestera på tävling blir en helt annan.

Skolan fortsätter i samma spår. En examen kvar innan vi gör ett blockbyte och jag lämnar ifrån min både Fatboy och Idento för att under de kommande veckorna fokusera för fullt på hoppningen. Därefter väntar många veckors praktik. Jag ser fram emot ett blockbyte men kommer att sakna fantastiska Idento, men att äntligen få rida heltid i hoppsadel kommer att kännas som en lyx.

img_1891

Vi går mot kallare tider

img_1757

Kvällarna är vackra nu, solen passerar horisonten precis bakom stallet och kvällssolen är varm. Det är skillnad mot den bitande kylan som har letat sig fram. Jag red antagligen min sista dag i piké på stallplan på Strömsholm igår. Idag var vinterjackan framplockad och hästarna har fått på sig säsongens täcken.

Jag har haft mycket att göra som ni kanske har förstått. Dagarna går i ett och tid är en bristvara. Jag hinner kanske andas någonstans i bilen på vägen mellan skola, stall och hem. Jag somnar utmattad och vaknar trots allt fylld av energi och med vetskapen om att jag lever mitt drömliv. I bubblan av utbildning och hästar, på en plats jag trivs otroligt bra på. Det är inte mycket i mitt liv som stjäl energi längre, det mesta som händer fyller faktiskt på.

Tequila går bättre än någonsin och det beror antagligen på att jag har tagit mig i kragen och jobbar med allt det som är så svårt. Jag har tränat och tagit all hjälp jag kan få. Jag har ridit konsekvent och målmedvetet och det ger resultat. Vi ska slita ännu mer så kommer det att bli ännu bättre, det är jag säker på.

Skolhästarna går bra, en examen i dressyr är genomförd och resultatet vet vi ännu inte. Ska sätta mig med plugget ikväll och komma ikapp med allt det som jag ligger efter med. Jag måste sluta skjuta på saker, det blir alldeles för tungt. Kommer jag någonsin att lära mig? Ny vecka på ingång och jag ser fram emot allt som väntar.

Wake up with determination, go to bed with satisfaction


Somsagt, jag är förälskad i min vardag här på Strömsholm. Tänk att skoldagarna kan bestå av timmar på hästryggen? Denna morgon började med häst och anläggningsvård även kallat HAV, vilket innebär stallarbete under antingen morgon eller eftermiddag och denna vecka har jag haft morgon och därför hängt i stallet klockan 07.00-08.00 för att fodra, mocka, sopa och kratta bland annat.

Denna torsdag var lektionsfri för våra skolhästar vilket innebar att Idento fick rida ut på tur tillsammans med en klasskompis innan vi avslutade på tågbanan för lite lättare arbete. På lunchen red jag och Tequila ut på tur för att jogga av oss eventuell träningsvärk från gårdagens hoppning där hon för övrigt var riktigt fin. Efter vår lektion i ridlära så fick även min dressyrhäst Fatboy ett lättare pass på tågbanan för att förbereda oss inför morgondagens dressyrlektion. Klockan är snart 17.00 och jag har en häst kvar idag. Det känns fantastiskt om jag ska vara ärlig. Resten av kvällen kommer jag att spendera på min unghästuppgift med målet att den ska vara klar innan jag lägger huvudet på kudden. Helgen har andra aktiviteter att bjuda på och därför vill jag inte fastna med en uppgift under mina ”lediga” dagar.

När man vill så mycket att hjärnan inte kan sluta spinna är det viktigt att hitta ett sätt att lägga saker på en rimlig nivå. Det är mitt absolut största problem. Jag vill alltid lite till. Vill hjälpa andra med deras hästar och rida så det värker i hela kroppen. Det går, men inte varje dag. Det är en skör gräns som är lätt att passera. Jag blir bättre på det ändå, att strukturera och organisera mitt liv. Till och med kanske bättre på att prioritera nu för tiden? Men det är en lång bit kvar innan jag hittar det gyllene mellanläget, där allt går som på räls, där inget är för tungt och fortfarande alltid tillräckligt utmanande för att vara roligt.

 

En kamp mot klockan


Ögonlocken är tunga som bly och jag vet att i samma stund som jag lägger huvudet på kudden kommer jag att somna. Det är en värdefull känsla som jag behöver ta vara på, sömnen är nödvändig för att jag ska kunna hålla det tempot som jag själv önskar. Sover gör jag alltid som bäst när livet har gått fortare än vad jag räknat med.

När man studerar häst så är man sällan ledig. Det är på helger som man gör allt det som inte hinns med under veckorna vilket innebär att det är få dagar som egentligen finns för att kunna vila och komma ikapp men också vet jag att det är ett val. En fråga om prioritering och strukturering. Min lediga lördag innebar utsläpp hemma i det egna stallet, jobb i stallet från 07.00-14.00, ridning av mina två skolhästar innan jag åkte ut till Tequila och Kakan för att avsluta kvällen där. Tequila förbereddes inför morgondagens start i Sundbyholm och jag bestämde mig för att göra ett sent klassbyte och kommer därmed att starta direkt kl 08.00. Ett pass på banan i en värmande kvällssol och ett lätt duggregn var precis vad hjärnan behövde för att kunna landa med fötterna på jorden igen. Dubbla regnbågar i bakgrunden när regnet träffar mina bara armar och med Kakan betandes i hagen bredvid, jag förstår inte hur livet kunde bli så bra?

Den här helgen är till för att komma ikapp. Listan är lång och frågan är hur jag ska sortera upp vardagen utan att veta hur jag egentligen vill att den ska se ut. Jag stormtrivs men jag behöver inse att tiden är värdefull och att jag inte kan lägga tid på saker som tar mer energi än vad det ger. Det finns många saker som jag kan sortera bort för att göra plats åt annat, eller kanske för att jag förtjänar en lucka i ett fullspäckat schema. En prioritering som gynnar mitt mående, som minskar stress och skapar tid för återhämtning. Kanske förtjänar jag det när karusellen snurrar som fortast.

Drömlivet


Karusellen har snurra och sommaren är officiellt över. Vi har påbörjat vårt sista år tillsammans och klassen har blivit indelade i nya grupperingar där vi främst är uppdelade i de två inriktningarna, ridlärare och hästutbildare. Där har jag valt att inrikta mig på hästutbildning i och med att det är det som jag tycker är absolut roligast. Vi har därefter blivit indelade i två grupper där den ena gruppen fått börja med hoppning och den andra gruppen med dressyr och remont.

Jag kommer att spendera de kommande fyra veckorna i dressyrsadel tillsammans med min nya skolhäst Fatboy S (*2007 e: Corlensky G – Cor de la Bryere) och med unghästen Idento (*2013 e: Cardento – Kroongraaf). Jag stormtrivs redan med båda mina skolhästar och ser fram emot att se hur dessa två kan hjälpa mig att bli en ännu bättre ryttare. Fatboy kräver en helt annan ridning än jag är van vid men det är som att dansa på moln när bitarna faller på plats. Idag satt jag för första gången upp på Idento och blev förälskad hans stora galopp och hans lika stora hjärta. Det här kommer att bli riktigt roliga veckor innan det är dags för blockbyte och några veckor hoppning innan vi går ut på praktik för resten av terminen.

Den största frågan är hur ska jag överleva när den här utbildningen är slut? Jag blir bortskämd av duktiga och engagerade lärare i det dagliga arbetet och jag är omringad av kunskap i överflöd. Jag hinner inte med att göra allt det som jag vill men jag försöker, så mycket som det bara går. Vad händer sen när det är dags att stå på egna ben? Jag har ingen aning och jag är glad att jag ännu inte behöver fundera så långt. Ge mig bara en fantastisk höst och en ännu bättre vår eller är det kanske för mycket begärt?

Tacksam för allt det jag har


Om en vecka är vi tillbaka i skolbänken och sommarens sista sol verkar ha letat sig till våra områden. Jag har spenderat sommaren precis så som jag har velat, med människor jag tycker väldigt mycket om, med ett fokus på allt som är viktigt för mig och bland mjuka hästmular. Många bitar har fallit på plats och jag känner mig tacksam för att saker tycks finna självklara lösningar även om det från börjar har verkat omöjligt.

Sommarens projekt var att rida in denna gråa skönhet på bilderna och nu skulle jag vilja påstå att hon har klarat sin examen med allt ifrån halter, galoppfattningar och varvbyten. Till och med uppsittning från pall har hon klarat med godkänt resultat. Jag är glad för hennes utveckling och det har varit lika lärorikt för mig som det har varit för henne. Alla erfarenheter lägger jag i mitt bagage och denna pärla får den största guldstjärnan efter sommarens arbete tillsammans.

Jag avrundade min lediga dag med att åka till Skästa Gård och hoppträna tillsammans med Tequila. Hon bjöd på fantastisk hoppning som ni kan se mer av på min instagram (@fagerlisa). Många fina språng där vi började se den bakbenteknik som vi har letat efter. Det märks att träningen sakta börjar ge resultat även om det fortfarande är många bitar som ska till. Dressyren behöver bli bättre för att vi ska hitta ridningen bättre på hindren. Det är roligt att se utvecklingen och det bästa är att hon är min alldeles egna. Jag njuter varje dag med henne.

Bakom skymmande moln skiner solen


Jag tänker att jag kanske tar mig vatten över huvudet men samtidigt så finns det just nu ingenting som jag tycker är så roligt som hästarna. Jag är glad över att jag dagligen skapar en vardag som jag trivs med, att jag formar ett liv som leder mig mot drömmar som jag inte riktigt vågat uttala.

Mina dagar består i princip av att jobba och att rida. Det är kanske på gränsen att hinna tre hästar i olika stall under en eftermiddag, det inser även jag. Men just nu, när viljan och orken finns så tycker jag att det fungerar. Hur dagarna kommer att utvecklas när skolan börjar, det vet jag inte ännu. Det är ett problem för en annan dag. Jag har två unghästar som för varje gång jag sitter upp gör stora framsteg. Tequila fortsätter att utvecklas i dressyren och förhoppningsvis lägger sig min förkylning även snart, den verkar ha etsat sig fast och vägrar att på riktigt lämna.

En vecka kvar innan vårt sista år börjar. Nervös är fel ord att använda. Jag längtar men vill ändå inte riktigt. Den här sommaren har varit precis vad jag har behövt. Jag har varit omringad av människor som vill mig mitt allra bästa. Dom har stöttat mig och hjälpt mig med allt som kan tänkas. Hästarna har fått flytta till sitt nya stall och jag trivs enormt bra. Jag har fått jobb till hösten och haft mina första lektioner. Jag har fått erbjudanden att rida många hästar. Främst är kanske att jag har satt mig själv i första rummet. Jag har prioriterat mig själv i nästan alla lägen och det har gjort mitt liv betydligt enklare. Det är svårt att göra andra glada när man inte har ro till att ta hand om sig själv. Den här sommaren har varit nyttig och jag är tacksam för den.

Film från dagens träning med Tequila och i övrigt firar jag och Kakan ett år tillsammans.

Förbereder mig för hösten

IMG_7721

Det börjar brinna i knutarna, sommaren är snart slut och en ny vardag ska åter igen ta form. En vardag väldigt lik den jag lever just nu. Med hästar som jag tycker mycket om, med personer som gör dagarna lite roligare och i den miljö där jag trivs allra bäst. Det kommer att bli en bra höst även om det känns sorgligt att i och med höstens början så börjar även vårt sista år. Vårt sista år i utbildningsbubblan. Jag ska ta vara på det, inte en dag vill jag missa.

Ridskoleverksamheten har börjat och det är dags att planera för höstens lektioner. Jag hade mina första lektioner på Köpings Ridklubb under måndagens denna vecka och det ska bli roligt att lära känna både hästar och elever. Under tisdagen vikarierade jag på Hallsta Ridklubb och där känner jag både hästar och endel elever. Båda dagarna gick jag hem med en leende på läpparna och kände på något sätt att jag kan se mig själv som ridlärare i framtiden. Och ju tryggare jag blir desto mer kommer jag att kunna bidra med.

Imorgon väntas jobb på Strömsholm och på lördag gör jag min första riktiga dag på mina ordinarie lektioner på Hallsta Ridklubb. För övrigt tar jag vara på varje minut i sadeln och njuter av lära mig mer. I helgen åker vi på tävling igen!