Dreams don´t work in comfort-zones

Jag har en sådan bra känsla inför det här året. Alltså riktigt riktigt bra känsla. Jag brukar alltid känna mig taggad och redo inför en ny tävlingssäsong men den här gången känner jag mig förberedd. Den här gången har all träning vi lagt ner under vintern gjort underverk för både häst och ryttare.

Jag har aldrig haft möjlighet att köpa mig en häst med resultat i bagaget och därför är jag så otroligt glad över att jag får möjligheten att låna hästar som jag kan utvecklas tillsammans med. Glad att jag har en mamma som älskar den här sporten lika mycket som jag gör. Den här vintern har vi lagt väldigt mycket energi på Pondus och nu känner jag att poletten börjat trilla ner på mig, nu börjar jag hitta ett sätt som jag kan rida honom på. Hela hösten gick åt till att hålla honom positiv och ge honom bra upplevelser på tävlingsbanan men det är först nu jag känner att jag faktiskt kan rida honom. Johanna som äger Pondus är guld värd för oss och den utveckling som vi gjort, hon har kunnat hjälpa mig med båda hästarna flera dagar i veckan. Sakta med säkert har vi gått flera steg framåt och därför känns våren så lovande.

Jag har tänkt länge på hur jag ska sätta upp mina mål, vad är mina drömmar för den här året och vad vill jag i framtiden. Visst har jag drömmar och en hel del planer men målsättningen för i vår är egentligen att eliminera allt som skulle kunna hindra oss från att utvecklas. Ingenting ska lämnas åt slumpen. Jag har bara ett enda år kvar och det är först nu som jag känner att min ridning börjar komma till sin rätt. Det känns som att mindre, men lika viktiga, saker börjar komma mer per automatik och att vi kommer allt närmre inpå detaljerna. Ändå finns det så mycket mer vi behöver förbättra men vi är på rätt spår.

Om det finns någonting som jag kan förändra som kan förbättra våra resultat så kommer jag att göra det. Ett stort steg var att få Pondus kollad av equiterapuet och få ordning på sadeln. Nu ska tömkörningen läggas in i vardagen för Pondus och även mer bomträning hemma så att vi slipper rida till ridhus så fort vi vill använda oss utav bommar. För Carpathia så ska konditionen förbättras och sedan ska vi även där hitta ett system som fungerar för henne.

Nu hoppas jag på ett skadefritt och okomplicerat 2016.
Så jag kan göra så gott som jag bara kan.

img_1860img_1810img_1686-1

30 januari

Pondus: Johanna tömkörde honom både igår och idag eftersom sadeln har varit på omstoppning. Idag gick han hur bra som helst! Han har antagligen inte blivit tömkörd på några år men det fungerar väldigt bra för honom. Det här kommer bli ett bra komplement för oss att få igenom honom från marken. Nu är det bara jag som behöver lära mig hur man gör så jag också kan ge det ett försök! Imorgon ska vi prova att rida med sadel, han har ju vilat från sadel sedan i onsdags och jag hoppas på att känna skillnad nu när han är genomgådd av equiterapuet och när vi fått ordning på sadeln.

Carpathia: En tur till galoppbanan blev det för hennes del. Galopperade ordentligt och försökte få henne lite trött. Det tog lite tid men tillslut började hon dämpa sig lite. Munnen var bättre idag men det är fortfarande någonting som stör henne. Mot slutet var hon fin i munnen men något stämmer inte. Blir antagligen att vi tar ut och kollar upp det innan säsongen drar igång.

img_1856

Anmälda till vår första FEI

Sista platsen i FEI lagtävlansprogrammet gick till mig och Carpathia idag. Vilket tryck det måste blivit. Tävlingen öppnade idag och har legat som antagen tidigare på tävlingsdatabasen och därför har man inte kunnat se när tävlingen skulle öppna. Sedan skrev Sara-Stina till mig medan jag fortfarande var i stallet och sa att tävlingen var öppen så jag gick in på TDB via mobilen och anmälde. Trodde verkligen inte att dressyr kunde vara så populärt. Där är jag van vid att det aldrig riktigt blir fulla startfält?

Men det känns spännande att vi faktiskt ska starta en nationell klass, kvalen dit satte vi ju på första försöket men sedan har jag ju inte tränat dressyr på det sättet sedan i höstas. Det är väl bara dags att konstatera att vi borde komma igång. Så den 12 mars startar jag och Carpathia FEI lagtävlansprogram i Fagersta!

IMG_1670

Idag hade vi dock ett sämre ridpass i ridhuset. Någonting störde henne i munnen både igår och idag. Bytte därför bett och träns till idag men det gjorde ingen skillnad. Tog av nosgrimman efter att jag ridit ett tag, lite bättre men ändå var det något som inte stämde. Imorgon får jag se hur jag löser det. Utan nosgrimma blir det ett tag i alla fall och sedan får jag se till att rida ut lite längre, rida fram och hitta ordentligt stöd innan jag börjar be om någonting. Jag får testa att avsluta henne med jobb istället och se om det släpper.

Don’t wish it were easier, wish you were better

Det vore att ljuga om jag sa att allt är perfekt just nu samtidigt som jag känner att alla förändringar som jag gjort enbart har tagit mig framåt. Det känns som att varje beslut tar oss ett steg vidare. Alla små detaljer börjar ge resultat i den stora helhetsbilden.

Med Pondus har mer än en pusselbit hamnat på plats och jag längtar bara efter att få rida igen. För det är som att knapparna helt plötsligt fungerar nu när jag vet hur jag ska göra. Med en sadel som ligger bättre och med en lösgjord kropp så kan det väl bara gå åt ett håll. Min sadel stoppas om efter honom nu och det borde göra stor skillnad. Alla dagar vi spenderat med styrkehoppning borde också göra skillnad nu i vår. I höstas hoppade vi nästintill enbart stockar utomhus och då inte alls många språng. Nu har vi tränat och riktigt lyckas jobba med de sakerna som vi har svårt för.

Det enda som förstör just nu är kvarkan som verkar gå överallt. Lurbo strök vi oss ifrån eftersom det går/gick kvarka i trakterna där. Det är absolut inte värt att riskera någonting och få resten av säsongen förstörd. Nu hoppas jag på att vi kommer iväg till Strömsholm ändå och sedan får vi se vilka klasser jag rider då. Är anmäld till LB och LA men osäker på om jag kommer att rida LA som första tävling på året, dock är tävlingen efter år det viktigare hållet så borde försöka att rida en LA bara för att ha en bra känsla till senare men vill heller inte starta upp för fort.

Längtar efter vår nu så att det går att rida utomhus igen. Nu är det slask och lera efter att snön försvunnit men hoppas såklart att minusgraderna håller sig borta för annars har vi ett problem. Vill ut och galoppera ordentligt på ordentligt underlag. Jag vill ha ljusa kvällar så att ridtimmarna inte känns så långa och utdragna i vintermörkret. Allt kommer att vara lättare om en månad eller två.

DSC_0426DSC_0366

Onsdag

Dagarna går fort numera, idag känns det som att jag varit igång hela dagen även om det inte riktigt stämmer. Var ut och red Carpathia vid lunch. Vägarna har nästan helt smält nu och snön på åkrarna är borta. Under dagen så försvann den mesta isen på ridbanan också så imorgon kommer nog underlagen vara bra nästintill överallt. Nu hoppas jag istället att vi slipper minusgraderna mer så att isen håller sig borta.

Carpathia gick i ridhuset och skötte sig väldigt bra. Det gäller att hitta tillbaka i dressyren med henne nu inför våren men det känns som att det tar sig för var dag som går. Men lite mer konsekvent ridning med henne ett tag så kommer det att bli bättre och bättre.

Igår blev Pondus kollad av en equiterapuet och det fanns en del där hos honom. Han ska kollas igen om några veckor. Vi kollade även sadeln då och bestämde att den skulle stoppas om då den inte låg helt hundra och sedan åkte vi och köpte en ny fårskinnspadd att ha under. Nu kan uppladdningen för våren inte bli så mycket bättre. Jag känner på mig att jag kommer att känna skillnad i ridningen sen. Idag blev sadeln hämtad av en sadelmakare och på lördag får vi igen den. Han får lite sadelvila nu och sen är vi igång.

IMG_1544

 

snart 3 år sedan

Den här filmen gjorde jag i april 2013, ganska precis innan det konstaterades att Krypton inte var frisk första gången. Idag så berör den här filmen mig lika mycket som den gjorde då. Det är samma text och samma känsla som jag har för honom nu som jag hade då. Jag tyckte att han var det finaste i världen. Jag var lycklig över att han var min, min egna. Det spelade aldrig någon roll hur det gick för han var min. Det var våra misslyckanden och ingen annans. Det var vår resa, den resa jag valt att göra med honom.

You were right here all along

Jag saknar honom varje dag och jag kommer att spendera resten av mitt liv med honom i mina tankar. Det känns fortfarande lika förjävligt hela situationen som vi hamnade i. Det känns fortfarande som att vi är kvar där vi stod för två månader sedan, fast i alla känslor som jag kände då. För det svåra är väl egentligen inte att han inte längre finns utan snarare allt det som blev runt honom in i det sista. Alla år som vi la ner, all tid, all kärlek, all förtvivlan jag känt över att det aldrig riktigt fungerade. Det var inte fel på oss, du hade bara för mycket otur i ditt liv. Älskade fina Krypton.

Vecka 4

Jag är så glad över dessa lediga dagar, jag behöver dem mer än någonsin. Idag åkte jag till stallet vid 06.30 och kom hem nu innan 19.00. Det är skönt att börja dagen i stallet, utan stress och utan krav. Bara morgonfodra, släppa ut hästar, bära vatten och mocka. små-pyssla hela dagen. Det finns så mycket jag hade kunnat göra men det är verkligen skönt att bara vara, ha ledig tid och välja hur man vill spendera den. Till och med putsa träns och tvätta benskydd känns som avslappning just nu.

Måndag: Red ut tillsammans med Johanna som red Pondus. Båda fick jogga ordentligt idag och vi var nog ute i över 1,5h. Joggade på galoppbanan vid strömsholmsslott i det varma vädret. Nu har ju plusgraderna kommit till oss igen, skönt nog!

Tisdag: Jag har morgonfodring och utsläpp. Pondus ska ridas tidigt på morgonen för 8.30 kommer Equiterapueten och kollar igenom honom inför säsongsstarten. Det finns nog en del som vi kan få hjälp med även om han nu på sistone gått från klarhet till klarhet för var dag som går. Carpathia ska ridas ordentligt där underlaget känns okej, antagligen ut på vägarna här omkring.

Onsdag: Pondus kommer med största sannolikhet bara joggas efter gårdagens behandling. Carpathia ska även här ridas ordentligt, ut om underlaget håller för det!

Torsdag: Jobb 7.45-16.15. Hästarna skos. Båda hästarna joggas antagligen i paddocken eller ute. Skulle egentligen ha hoppträning här med Carpathia men är osäker på om vi kommer iväg. Blivit väldigt försiktig med tanke på all kvarka som går häromkring nu.

Fredag: Jobb 7.45-16.15. Hästarna rids på ett eller annat sätt.

Lördag:

Söndag:

DSC_0042

Just because it´s you

”No matter how nice your pictures are or how real your quotes are.
There are some people who will never hit the like button just because its you.”

För visst är det väl så? Att ibland spelar det ingen roll vad du gör, hur bra eller dålig du än må vara, hur rätt eller fel du än beter dig. Det finns dom som aldrig kommer ändra uppfattning om dig oavsett hur du bemöter dem. De som har bestämt sig, långt i förväg, vad de ska tycka och tänka om dig. De har redan skapat sig en uppfattning som de håller hårt i. Det finns de som aldrig kommer ge dig en andra chans oavsett hur mycket man förändras och utvecklas.

Är det inte rätt sorgligt ändå att det är såhär? Att ens handlingar inte avgör när andra redan har bestämt sig. Det är tråkigt när man går vidare men fortfarande har människor som inte förstår och som inte försöker förstå. De står fast vid vad de tycker och vägrar rubbas. Innan de överhuvudtaget träffat dig, innan de har all fakta på bordet, så har de redan givit dig en stämpel som de sprider till sina medmänniskor.

Men om dessa människor är värda att kämpa för är väl frågan och jag tror vi kan gissa svaret på det. Nej det är inte värt mödan att försöka bevisa något för de som inte accepterar att bevisas motsatsen. Det är inte värt att jaga efter andras tyckande. Det har jag fått klart för mig, gång på gång. Men ändå, rätt sorgligt kan jag tycka, för tänkt vad bra det hade kunnat vara?

10394112_10202494556508441_3531637471241074596_n