Bättre kunde det inte gått

Man blir ju en aningens stolt ändå. När jag satt upp på Adde för första gången så fanns inte det här på världskartan. Då hade vi ingen aning om vilken talang han var i hoppningen. Idag går Adde in på sin tredje hopptävling och slår till med en andra placering i LC/90 därefter debuterar vi LB och låg i ledning till sista ekipaget som den enda dubbelnollan. Slutade på en andraplats i LB-debuten, det trodde jag aldrig!

Jag är så himla glad över att jag får chansen att tävla Adde. När han gör dom där fantastiska sprången så inser man vilken blivande stjärna det är. Idag ville han vara felfri precis lika mycket som jag. Adde ger stundtals den där känslan som Krypton gav mig, att det aldrig kan bli för högt, även om Adde saknar mycket rutin så är han självsäker och modig. Idag kunde det inte ha gått bättre.

Lilla Grå skötte sig exemplariskt men tyvärr blev det lite fel i LB. Men det tar vi igen en annan dag. Känner mig trygg med att sånna här fel hade kunnat komma vilken klass vi än hade ridit. Nästa helg gör vi ett nytt försök och tills dess får vi tänka på den fina känslan som jag fick i båda klasserna!

Är så otroligt tacksam att jag får rida så fina hästar!♥

Skärmavbild 2016-05-29 kl. 20.46.12Skärmavbild 2016-05-29 kl. 20.47.05

Planering är A och O även när man tar sig vatten över huvudet

Jag har redan lite stress över morgondagen. Det kommer att bli extremt tidigt och tajt om tid under dagen. Utsläpp av våra egna hästar i stall nummer ett, strömsholm, sedan vidare mot stall nummer två, köping, för att hämta upp lilla Grå, därifrån ska vi åka till stall nummer tre, Kolbäck, för att lasta Adde innan klockan 07.00 och åka mot Avesta på tävling. Försök att räkna ut när vi kommer att börja fodra hästar?

Folkärna Ridsällskap ska vi till. Har aldrig tävlat hos dom men det är samma anläggning som Åsebo Ridklubb så jag har varit där flertalet gånger. Jag ångrade mig i sista sekund och anmälde Grå till en till klass så imorgon går hästarna två klasser var.

Adde kommer att hoppa LC bed: A:0/A:0 och debutera LB med samma bedömning. Med Adde rider jag inte mot klockan eftersom han är lite för grön för det. Målet imorgon är att kunna rida en lite mer kontrollerad runda än vad jag gjort tidigare. Få lite mer jämn rytm och få upp huvudet lite mer. En runda där det inte bara handlar om att komma runt. Vi får prova och se hur det går. Jag har en bra magkänsla iallafall.

Med Grå anmälde jag som sagt en till klass. Kände att det kanske inte är riktigt säkert att gå in i LB direkt när han gjorde sin första felfria LC med mig förra helgen. Så två klasser, LC och LB, båda bedömning A eftersom han bara är fem år och går avdelning B.

2

Antagningsprov för hippologprogrammet

Jag gjorde antagningsprov i tisdag för att jag sökt till hippolog programmet. Oavsett om jag klarade antagningen eller inte så har jag valt att jag inte kommer att börja plugga till hösten. Det är många komponenter som spelar in och därför är valet inte speciellt svårt. Hade första året varit på strömsholm hade jag kunnat överväga att gå men nu handlar det om att flytta till Flyinge i skåne och jag är inte riktigt beredd att göra det.

Jag var extremt nervös inför antagningen även om jag visste att min insats inte spelade någon större roll. Det som gick bäst var hopprovet eftersom det kändes mest naturligt. Där kändes det inte lika nervöst och jag kunde rida mer på känsla utan att tänka på de som bedömde. Dressyren gick väl absolut inte som jag hade tänkt mig och samma så Häst vid hand. Jag kände också att jag inte svarade riktigt på frågorna som ställdes och det påverkar givetvis antagningen när jag själv erkänner att jag inte är intresserad av att gå detta år och när jag inte kunde säga varför jag överhuvudtaget hade sökt till programmet. Dumt kanske men så är det. Det var en roligt upplevelse.

Det var dock många saker som gjorde mig tveksam. Jag vet att man många gånger kommer från olika stall med olika rutiner och synsätt men jag blev förvånad över hur vissa saker gick till och prioriterades. Men så är det väl också när det handlar om anläggningarna med över hundra hästar jämfört med sig själv där man bara har sin egen att ha hand om.

1

Det svåraste under hela dagen var dock att kravla sig upp på hästarna. Fick mjukstarta med en liten häst för att sedan rida den största. Föreställ er hur jag länger lädren 7hål och inser när jag dragit mig upp att man inte får över benet över rumpan för att lädret är för långt. Jag kände mig ungefär lika smidig som ett kylskåp.

torsdag

Nu ska Pondus igång och ingen är gladare än jag. Vi har haft en hel månad utan ridning och hela våren har varit lite fram och tillbaka. Men nu borde det fungera. Han blev tömkörd idag och sedan är det bara att sätta igång som vanligt och jobba vidare där vi slutade förhoppningsvis.

Idag var tanken att jag skulle rida Myrra med regnet öste ner och har gjort hela dagen. Istället blev det mycket stallpyssel och annat nödvändigt. Imorgon ska hon dräkighetsundersökas och förhoppningsvis finns det ett föl i magen, åtminstone en påbörjan till föl. Två utav hästarna ser ut att kunna föla vilken dag som helst så har vi tur så finns det snart föl i stallet.

Imorgon ska jag somsagt rida. Jag ska även åka och rida Grå inför tävlingen på söndag. På lördag ska jag rid Adde och mina egna så det blir fullt upp. Men bra är jag övertygad om att det blir. Debuterar LB med båda och de blir också bådas första LB så det ska bli väldigt roligt att se hur det går.

4

Att vara ödmjuk är att tänka på hästen.

9
7DSC_0738

Att se sina egna begränsningar är att vara ödmjuk mot hästen. Jag tror vi ofta glömmer just det i jakten på tävling och i riktning mot våra drömmar. Det absolut bästa som vi kan göra för våra djur är att ständigt försöka att lära oss mer och aldrig ta ut vår okunskap på våra hästar. Att varje dag sträva efter ett bra sätt att förhålla sig till hästar. Bra vård, ett bra system och alltid med kunniga människor runt omkring oss.

Våga ta hjälp och stressa inte fram någonting som kommer med tid och rutin. Det går inte att skynda sig. Lyssna på de som ser din utveckling, som kan påpeka dina brister och hjälpa dig att bli bättre. Ta deras ord på allvar och all osäkerhet bör ringa högt som varningsklockor.

Det handlar inte om att misstro sig själv utan att vara ödmjuk nog att ge hästen det som denne förtjänar. Det går inte att tävla och ständigt komma fel på hinder efter hinder. Det går inte att träna rörelser när grunderna inte sitter. Det handlar inte om att du inte kan utan att ni tillsammans inte är där en. Ta hjälp! Hela tiden, all hjälp du kan. Våga vänta ut tiden för att med tid kommer ofta någonting bra.

Vi ska vara så otroligt tacksamma för att vi varje dag får sitta upp på dessa djur. Att vi kan be dem om tjänster som de inte behöver utföra. Vi ber dem hoppa hinder efter hinder. Sätt då inte hästen i skiten när möjligheten finns att sänka och börja om. Kräv inte mer än vad du själv klarar av. Vår okunskap kan bli droppen för många lovande och ambitiösa hästar. Lite inte blint på din egen förmåga för ibland vet du inte bäst.

Jag är så glad för all hjälp jag får. Alla tips och idéer när det sitter fast hos mig. För visst vet jag att jag kan men ibland behöver jag den där pushen för att kunna utföra det också. Jag lyssnar med glädje på de som har mer erfarenhet än vad jag har, för jag har inte ridit länge. Jag har haft en egen häst genom alla år. Jag har tränat själv hemma på grusvägar. Tränat för tränare varannan vecka i hoppning. Om jag på något sätt kan bli bättre så vill jag bli det och bättre blir jag genom att lyssna på andra, ta till mig utav det som jag tror på och träna stenhårt. Aldrig ge upp, drömma stort och se mina egna brister.

it takes teamwork to make the dream work

Visst är det så att man är ingenting utan de människor som man har omkring sig? Ingenting utan sitt team som stöttar och finns där för att hjälpa oss mot våra mål.

Min mamma är en viktig del utav mitt hästintresse. Hon är den i familjen som tog med alla oss barn till ridskolan, min bror och min syster red ett tag men valde sedan att sluta. Den som blev kvar blev jag. Min mamma gör det möjligt för mig att ha häst och vill alltid att jag ska kunna ta de möjligheter som erbjuds. Hon kör, fixar och hjälper mig med allt möjligt. Är lagledare för alla ponnylag i Vänsta Ryttarförening, från div.3-div.1. Hon åker land och rike runt med mig för att jag ska få tävla och kämpa mot mina drömmar.

Men det som är absolut viktigast -hon låter intresset vara mitt. Hon har aldrig tvingat mig till stallet. Hon gör inte stalljobbet för att jag är trött och inte orkar. Hon skulle aldrig tillåta mig att vara lat när det kommer till hästarna. Ska jag träna och tävla så ska hästarna ridas varje dag. Då ska jag ansvara för att upplägget blir bra. Ansvara för att både jag och hästen är förberedd för den uppgift som vi ska möta. Det är en förutsättning för att jag ska ha häst. Det är jag glad och tacksam för. Jag har fått lära mig från början att hästar kräver tid, energi och tålamod -även mörka vinterkvällar och regniga måndagar.

164

Alla kan behöva stöttning och uppbackning och det finns många sätt att få det på. Från tränare, hästägare eller kanske föräldrar. Jag känner att uppbackning får jag numer från så många olika håll och framförallt då från min mamma som vill att jag ska utvecklas på mina villkor hela tiden. 

Beslutsamhet

Lite ångest känner jag ändå inför det som inte är bestämt. Lite orolig är jag trots allt eftersom jag inte riktigt vet vad jag vill göra med mitt liv. Jag vet att hur det än blir så kommer det att bli bra men det är den här mellantiden som stressar mig. Borde jag kanske börja läsa redan till hösten? Ska jag ge upp allt det som jag jobbat så hårt för. Bara lägga ner allt det där som jag kämpat för? Då har det ju varit för intet.

Jag vill rida och tävla i höst. Jag vill krama ur den sista tiden jag har kvar på ponny och speciellt nu när jag faktiskt kan rida nästintill hur mycket jag vill. Om det fanns fler timmar på dygnet hade jag kunnat rida betydligt mer än vad jag redan gör. Det gör att jag inte kommer kunna börja plugga i höst. Jag kan inte lämna allt för att börja läsa någonting jag lika gärna kan läsa nästa år. Det stör mig. Stör mig att jag inte kan ta med mig allt det här ner till skåne och fortsätta i samma spår.

cissi5

Jag har nästintill bestämt mig för att jag vill jobba med hästar i framtiden men samtidigt så minns jag hur fast bestämd jag var över att jag skulle lägga av med ridningen. Att efter Krypton skulle jag inte längre ha någon häst. Saker förändras och man kommer till insikt med vad som är viktigt när någonting händer. Min sista tid med Krypton var min väckarklocka, jag ville inte ge upp allt det här. För då hade allt det vi gjort för honom varit meningslöst för mig. Han gjorde att allt blev mycket viktigare. 

Jag vill kunna säga att planen är satt. Att livet enbart har en riktning att följa men jag känner på mig att det här är bara ett stopp på vägen. Att resan mot mina drömmar sträcker sig längre än såhär.

Jag blir så otroligt inspirerad när jag ser människor lyckas med sina drömmar. När jag ser personer som brinner för sporten jobba mot mål och enligt en plan.  Jag vill så himla mycket samtidigt som jag har svårt att bestämma vad som är viktigast. Är det viktigast att sträva mot högre klasser eller är det viktigast att se den individuella utvecklingen hos hästarna. Jag blir lika lycklig utav båda delarna.
Det är inspirerande att se människor som vet precis vad de vill göra i framtiden. Som är målmedvetna och drivna. Som gör det som krävs och lite till. Jag önskar att jag hade lite mer utav det, att jag var lite mer beslutsam. 

117