Vårt helvete på jorden

Som ni vet så har den senaste tiden inte varit speciellt smärtfri från min sida. Gång på gång så har oturen slagit till och i söndags sa vi hejdå till en utav de mest fantastiska hästarna jag någonsin kommer ha suttit på. Det blev ett snabbt och smärtsamt beslut för oss, men också ett självklart med alla kort lagda på bordet.

Saken är den att du inte riktigt kan skriva vad som helst om hästar du själv inte äger. Jag kan inte i detalj dela med mig utav det som hänt även om detta egentligen inte är någon hemlighet. Som ägare till en häst så har du själv valet att dela med dig utav precis vad du vill. Men jag som enbart har lånade hästar måste tänka mig en extra gång innan jag skriver någonting. När Krypton blev dålig så valde jag att skriva öppet om hans skador, om rehabilitering och om problem som uppstod. När någonting inte fungerade så delade jag med mig utav det. Jag diskuterade honom här eftersom jag visste att jag ägde den rätten. Nu är det annorlunda men än dock inte hemligt på något vis.

Carpathia har vi utträtt under vårens gång då hon blev halt i början av mars. Det gick inte riktigt över men det visade sig att vi inte hittade rätt den första behandlingen då det var mer än en sak som var fel. Vi hittade ett problem som gjorde att jag direkt kände att den rehabilitering jag kunde ge henne inte skulle räcka för att hon skulle fungera i den utsträckning som jag ville. Det bestämdes att hon skulle få en lång vila, hela sommaren som det ser ut nu och sättas igång senare när hon fått ordentligt med tid.

10

Det känns förbannat orättvist att det här hände oss och framförallt henne. Det är tråkigt att det aldrig bara kan få fungera för oss. För det känns som att jag gång på gång gör mitt bästa för att saker ska bli så bra som möjligt men att det ändå slutar med att jag är den som blir besviken. Det känns som att min otur borde få ta slut.

Som läget ser ut nu så fick vi hem en ny häst till stallet idag. En storhäst som jag kommer få rida nu en övergångsperiod fram tills det kommer någonting annat. Ett sto som är inseminerad med Gasque RP 165 och kommer därmed föla nästa vår. Det ska bli roligt att komma igång och rida igen. Känns att jag har haft ett break nu de senaste veckorna även om jag ridit till och från ändå. På fredag ska jag alltså få rida henne och jag längtar verkligen. Jag trodde ju aldrig att en storhäst skulle locka men nu känns det som den bästa lösningen mitt i allt det om blev.

4

Vårt helvete på jorden. Det är lite så det känns. Hur mycket man än vet att det inte är ens eget fel så gnager ändå känslan där. Att i mitt förvar hittade vi någonting som kom att ta slut på det enda året jag hade kvar. Det känns som att allt som kunnat gå fel för mig har gjort det. Som att det är någon som hindrar varje liten glimt av lycka jag lyckas se. Men jag vet ju att det blir bättre. Det blir alltid bättre även om det inte känns så när man är mitt uppe i allt. Det finns väl en mening med allt, både med lyckan och sorgen.

3 reaktioner till “Vårt helvete på jorden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s