Don’t wish it were easier, wish you were better

Jag får ständigt frågan när jag ska köpa en häst. Storhäst såklart, för man förutsätter alltid att alla vill rida storhäst. Man förutsätter också att alla vill ha något lovande att satsa på. En unghäst, som har framtiden för sig och som man kan lägga energi och engagemang på. Jag har lika svårt att förklara varje gång hur jag tänker eftersom jag inte riktigt har något klart och tydligt svar på vad jag vill och drömmer om.

Men först och främst vilka förutsättningar har jag för hästägande? De är nästintill obefintliga, om man utgår från de krav som jag ställer för mitt hästägande. Jag är i år 20år, inte fastanställd, kommer inte kunna flytta hemifrån förrän jag börjar studera -vilket blir 2017 och jag känner mig för osäker för att orka med att gå igenom allt vad det innebär med att äga en häst. Jag fick mina fantastiska år med Krypton men jag nöjer mig där, för det slutade inte så som jag hade önskat. Jag vill aldrig stå där igen.

De hästar som jag rider är tillsalu, Gabina och Adde kan bli sålda när som helst, Pondus är inte officiellt tillsalu men kommer att bli när jag känner mig klar med honom. Dessa hästar är värda mer pengar än vad jag kan drömma om att betala för en egen häst. Så varför skulle jag slänga bort möjligheten att rida på hästar med kvalitéer som utvecklar mig när jag aldrig kan köpa mig en sådan häst själv? Varför ska jag köpa någonting billigt när jag faktiskt får låna, träna och tävla hästar som lär mig så mycket mer?

IMG_18561

Jag tänker på det där ibland. Jag har väl på något sätt insett att jag aldrig kommer att ha råd att äga en egen häst som kan ta mig hela vägen – som jag faktiskt skulle vilja, och därför anser jag att jag tar mig längre genom att rida andras hästar. För just nu är det viktigaste att jag utvecklar mig själv och blir så duktig som jag bara kan. Att jag tar till mig all kunskap som jag får chansen till. För det är så jag kommer att fortsätta att hitta hästar som kan ta mig ytterligare en bit på vägen.

Skulle jag någon gång köpa mig en egen häst så vill jag kunna köpa mig min drömhäst för de pengar som den är värd. Då vill jag investera varenda krona i den hästen och inte känna att jag behöver sälja när hästen stiger i värde. Jag vill känna att den hästen tar fram det bästa i mig och ger mig förutsättningar för bra ridning och fortsatt utveckling. Om den här hästen sedan är en ponny eller storhäst, meriterad eller inte, det har ingen betydelse.

För visst drömmer jag om att äga. Att ha den där hästen som får mig att nypa mig själv i armen varje dag. Men jag har haft den hästen och jag tänker inte tillåta mig själv att bli så krossad som jag blev då. Jag tycker alla hästar som jag rider är fantastiska på sitt sätt, det gör jag verkligen, men ingenting går upp emot känslan att ta sin egen häst hela vägen och veta att valet att sälja är mitt. Men jag tycker på något sätt att det är roligare att rida olika hästar eftersom varje häst bidrar med någonting eget och lär mig någonting nytt. Varje ny erfarenhet är en bonus och en knuff i rätt riktning. 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s