Den 15:e december 2015

”Det var som en stor sten lyfte från mitt bröst när han lämnade oss. Hans öde var redan bestämt och den utdragna processen krävde mer tårar än vad den hade behövt. Nu gråter jag bara om kvällarna. Nu är det lättare, betydligt lättare. Att se honom varje dag och veta om hans ovisshet var fruktansvärt samtidigt som det var en lättnad. Det var hemskt att se honom och veta att han inte har en aning om vad som väntar, se honom bli mer och mer uttråkad. Se hans små egenheter växa sig större och tydligare. Men tänk om han hade vetat.. då hade jag inte kunnat levt med mig själv.

Den där stenen som lyfte, den bär jag numer i min hand. Jag bär honom med mig, en lätt börda i förhållandevis med annat. En viktig och betydelsefull sådan men än dock en börda. Det är viktigt för mig att hans finns kvar, att han aldrig riktigt lämnar oss. För utan honom har jag förlorat allt det jag kämpat för. Han är min motivation och inspiration. Den här stenen kommer göra mig stark men också sårbar. Den kommer ge mig styrka i alla svåra stunder men den kommer vara min sköra punkt. En dag kommer det att rasa på grund av honom men jag kommer att bygga upp mig själv med hjälp av honom.

Man blir nog aldrig riktigt hel när man tappat bort sig själv i den sorg man byggt upp under en så lång tid. Det kommer att ta tid att läka. För det är så lätt att se den delen jag väljer att visa, den del som alltid kommer stå stadigt, den del som han hjälpt mig att bygga upp.”

 

Torsdag

Träningstorsdag. Idag ska jag och Gabina på vår första terrängträning och jag hoppas verkligen att regnet håller sig borta från oss. Gabina har hoppat lite terränghinder tidigare men aldrig mer mig och aldrig på Baståsens bana och nu var det också ett tag sedan hon hoppade det. Men jag har en bra känsla och vi gör vad vi kan för att det ska bli bra. Vill prova banan lite innan nästa veckas tävling och hinner vi hoppas jag på att kunna komma till Baståsen en gång till innan tävlingen.

Tänker lite på alla planer jag hade med fälttävlan och Carpathia. Hur det bara ströks på dagen. Hade många starter planerade med henne detta året men istället kanske det bara blir någon start med Gabina. Jag har till stor del lagt ett LAG-SM bakom mig och vill fokusera helt på de ungponny-klasser som både Grå och Gabina ska gå nu i sommar och början av hösten.

Mamma filmar träningen ikväll så får jag bjuda på film då. Har tyvärr ingen som kan fota men det får bli en annan gång. 

12

Hoppträning 21/6

Adde fick vara med på markarbetesträning i Olberga idag men fick avsluta med lite högre språng eftersom han bara var med på första dagens träning av tre. Jag tycker verkligen att poletten trillat ner, han kan gå lugnt mot hindren och överhoppar sig inte alls, väntar och backar av. Mycket kvar att jobba på men det blir bara bättre och bättre.

Don’t wish it were easier, wish you were better

Jag får ständigt frågan när jag ska köpa en häst. Storhäst såklart, för man förutsätter alltid att alla vill rida storhäst. Man förutsätter också att alla vill ha något lovande att satsa på. En unghäst, som har framtiden för sig och som man kan lägga energi och engagemang på. Jag har lika svårt att förklara varje gång hur jag tänker eftersom jag inte riktigt har något klart och tydligt svar på vad jag vill och drömmer om.

Men först och främst vilka förutsättningar har jag för hästägande? De är nästintill obefintliga, om man utgår från de krav som jag ställer för mitt hästägande. Jag är i år 20år, inte fastanställd, kommer inte kunna flytta hemifrån förrän jag börjar studera -vilket blir 2017 och jag känner mig för osäker för att orka med att gå igenom allt vad det innebär med att äga en häst. Jag fick mina fantastiska år med Krypton men jag nöjer mig där, för det slutade inte så som jag hade önskat. Jag vill aldrig stå där igen.

De hästar som jag rider är tillsalu, Gabina och Adde kan bli sålda när som helst, Pondus är inte officiellt tillsalu men kommer att bli när jag känner mig klar med honom. Dessa hästar är värda mer pengar än vad jag kan drömma om att betala för en egen häst. Så varför skulle jag slänga bort möjligheten att rida på hästar med kvalitéer som utvecklar mig när jag aldrig kan köpa mig en sådan häst själv? Varför ska jag köpa någonting billigt när jag faktiskt får låna, träna och tävla hästar som lär mig så mycket mer?

IMG_18561

Jag tänker på det där ibland. Jag har väl på något sätt insett att jag aldrig kommer att ha råd att äga en egen häst som kan ta mig hela vägen – som jag faktiskt skulle vilja, och därför anser jag att jag tar mig längre genom att rida andras hästar. För just nu är det viktigaste att jag utvecklar mig själv och blir så duktig som jag bara kan. Att jag tar till mig all kunskap som jag får chansen till. För det är så jag kommer att fortsätta att hitta hästar som kan ta mig ytterligare en bit på vägen.

Skulle jag någon gång köpa mig en egen häst så vill jag kunna köpa mig min drömhäst för de pengar som den är värd. Då vill jag investera varenda krona i den hästen och inte känna att jag behöver sälja när hästen stiger i värde. Jag vill känna att den hästen tar fram det bästa i mig och ger mig förutsättningar för bra ridning och fortsatt utveckling. Om den här hästen sedan är en ponny eller storhäst, meriterad eller inte, det har ingen betydelse.

För visst drömmer jag om att äga. Att ha den där hästen som får mig att nypa mig själv i armen varje dag. Men jag har haft den hästen och jag tänker inte tillåta mig själv att bli så krossad som jag blev då. Jag tycker alla hästar som jag rider är fantastiska på sitt sätt, det gör jag verkligen, men ingenting går upp emot känslan att ta sin egen häst hela vägen och veta att valet att sälja är mitt. Men jag tycker på något sätt att det är roligare att rida olika hästar eftersom varje häst bidrar med någonting eget och lär mig någonting nytt. Varje ny erfarenhet är en bonus och en knuff i rätt riktning. 

 

Så mycket häst som det bara går

Min syster kom förbi stallet idag och knäppte bilder på fölen och hundvalpen Rossi tillsammans med vår hund Greta. De två första bilderna är på det äldsta fölet, Grand Versus ”Gurra” (e: Gasque Rp 165 u: Dancing Queen) född för en och en halv vecka sedan cirka. Det andra fölet, Gazima (e: Gasque RP 165 u: Morina) föddes i torsdags natt.

Gabina reds ut en sväng och joggades efter gårdagens tävling. På torsdag ska vi terrängträna inför nästa helgs tävlingsdebut i fälttävlan. Pondus promenerades. Åkte därefter ut till Adde och red ett riktigt bra ridpass i paddocken. Det var som att poletten trillade ner idag. Imorgon ska han på markarbetes-träning och på onsdag är en provridning bokad. Nästa vecka är det tävling för honom i Glanshammar. Jag har sommarlov ett tag och har inget jobb förrän senare i sommar så jag passar på att rida så mycket som jag hinner och orkar. Grå ska vila ett tag till innan vi kör igång igen.

Adde tillsalu

D-ponny valack 9år, e: Highlander 1106 tillsalu.
Adde är inköpt som dressyrponny men vi har upptäckt att han älskar att hoppa och är därför tillsalu. Har gjort några starter under våren upp till LB/100cm och vill komma till någon som vill fortsätta att satsa på honom och hoppningen. Storhoppande, otittig och modig på hinder. Finns mycket mer att plocka fram i hoppningen! Rör sig mycket trevligt. Snäll i hanteringen.

Vill komma till en rutinerad ryttare med kunniga föräldrar då han själv fortfarande saknar rutin.

Ring Malin: 070 897 98 26

Dagens resultat

Idag har vi provat på dressyr på en klubb mitt ute i ingenstans, långt för oss att åka för en sådan liten tävling men nu har vi åtminstone provat på programmet. Mycket att jobba vidare på men ändå känns det som knapparna kommer mer och mer. Hon var otroligt fin när jag red fram men på banan fick jag inte riktigt till det, spänt, vingligt och ostadigt men mycket fin emellanåt. Vi jobbar vidare och lär känna varandra ännu bättre. 57% skrapade vi ihop och vi fick också reda på att man inte fick tävla med utsmyckad nosgrimma. Alltid lär vi oss något.

DSC_0107