Fantastiskt sätt att avsluta tävlingshelgen på

Min andra tävling med Wasa efter bara drygt två veckor tillsammans och han går in och vinner. Det här hade jag aldrig räknat med men nu känns det mycket mer lovande inför hösten. Vår första LB tillsammans och jag vill helst gå in och rida en klass till. Jag är verkligen så glad att jag får låna Wasa den här tiden och jag är glad att vi får börja vår tid tillsammans på ett sådant bra sätt.

Härligt också att avsluta tävlingarna på sundbyholm på ett så bra sätt, var väldigt besviken över gårdagen där bommarna inte riktigt ville ligga kvar. En felfri av sex starter, det får jag vara nöjd med även om jag vet att jag kan bättre. Nästa gång har jag marginalerna på min sida. Tills dess slipar vi vidare på det som kan bli bättre.

Nu ska jag vara funktionär på Vänstas storhäst-tävlingar i helgen och utöver det hinna med att rida mina egna hästar. Nästa helg ska Gabina ut på dressyrbanan!

Joelsbo Melinydd

Smälter lite lätt när jag kollar på Grå. Han har verkligen gjort så stora framsteg! Så roligt när vi fått det att bli så himla bra med honom. Verkligen lagt upp en plan och förberett honom för inför sina starter, valt rätt tävlingar och framförallt bantat bort hans extra mage som hängt under hans ordinarie mage. Nu är han verkligen så himla fin att både rida och se på. Isabelle som äger honom trimmar honom hemma så får jag göra lyxjobbet med att hoppa och tävla. Har det rätt så bra måste jag erkänna och det är jag tacksam för!

Sista tävlingen innan SM gjorde vi idag och även om resultatet var mindre bra så kan det inte alltid gå bra. Så hellre att vi får våra nedslag nu än nästa gång. Nu får vi trimma på hemma och göra allt för att vara förberedda tills det är dags på riktigt!

img_4542

Sundbyholm summer games

Imorgon börjar tävlingarna på Sundbyholm. Där har jag inte varit mer än när vi varit där med travarna så ska bli roligt att tävla hoppning där. Imorgon väntas start för Adonis och för Grå som båda går LC och LB. Målet är att rida felfritt med båda. Vi behöver fler felfria rundor tillsammans. Adde behöver rutin och Grå laddar för SM.

På fredag ska jag tävla Wasa LC och LB, sedan är jag färdigtävlad för den här helgen och då ska jag istället jobba på hemmatävlingarna för storhäst som Vänsta anordnar. Ska försöka att uppdatera från mobilen under dagarna för tid är verkligen en bristvara för tillfället. Har lite att packa iordning nu innan jag ska gå och lägga mig.

Det kanske är dags för en närmre presentation

La bloggen lite på is ett tag för att komma ifatt med allt och däribland uteblev också en närmre presentation av Wasa som flyttat hem till oss. Så här kommer lite mer om honom.

Wasa heter egentligen Gottfrid KAN och ägs utav Isabelle som också äger Grå som jag rider. Han har nu bott hos mig i snart två veckor och jag kommer att få låna honom under hösten. Wasa är en grövre modell på D-ponny, 7år gammal, som Isabelle har haft och ridit in och sedan tävlat. Han har gått upp till 110cm i storhäst-klasser med Isabelle, vilket är LA som ponny. Jag har startat en tävling med honom, en LD+ och en LC.

Wasa är en väldigt vänlig och social ponny som jag är väldigt glad att jag fått chansen att låna den här tiden. Det hade inte kunnat bli mycket bättre med tanke på omständigheterna. Detta var inte direkt planerat utan det bara bestämdes snabbt och jag hoppas att det blir bra för alla oss. Vad som händer sen det får vi se.

Ibland är det tankarna som skapar glädjen och ibland är det tvärt om.

Jag tänker för mycket. Det har jag alltid gjort. Tänkt. Analyserat. Letat förklaringar, letat orsaker och lösningar. Försökt att hitta den röda tråden som tagit berättelsen dit där den står just idag. Det är väl kanske just en sådan person som jag är och alltid kommer att vara. Jag behöver svar och jag vill veta vad det var som gick fel längs vägen, allt för att slippa uppleva det igen. Jag ser hellre saker som mitt eget fel än att stå utan svar.

Den senaste tiden så känns det som att jag har fastnat i det där. Fastnat i tankarna och i alla –eviga– analyser. Jag kommer inte längre utan det är samma tankar som återigen spelas på rad genom mitt huvud. Jag kommer aldrig riktigt fram till någonting utan det är bara ett ältande som jag redan gått igenom –gång på gång.

Det känns bara så meningslöst trots att jag borde vara tacksam. Det känns så förbannat orättvist att mina sista år på ponny, eller rättare sagt största delen av min tid på ponny, har kantats av motgångar och skador som jag varit oförmögen att göra någonting åt. Det känns bara som att all energi jag lägger ner aldrig kommer ge det resultat som jag velat komma åt. För jag har mindre än sex månader kvar och jag har fått flytta både målbilder och drömmar. Det känns som att jag försöker, -och misslyckas-, försöker igen, om och om igen. Men någonstans så orkar man inte mer. Man orkar inte gå och vänta på att nästa olycka ska inträffa. Man orkar inte bära på allt vad det innebär.

Jag vet inte längre vad det är jag vill med det hela – förutom att jag önskar att oturen ska vända. Jag ville så gärna flytta härifrån, jag ville så gärna packa väskan och åka till skåne, börja plugga någonting som jag verkligen brinner för. Bara för att få börja om, få en nystart och lämna allt det som hänt här bakom mig.

Jag tänker för mycket. Det har jag alltid gjort. Men det är ju kanske just tankarna som gör att jag vill det här mer än någonting annat även om drömmarna och målen, som förut varit mitt fokus, tunnas ut med tiden. För på något sätt känns det som att det inte spelar någon roll längre. Det är inte realistiskt att vilja så mycket som jag velat, på hästar som inte är mina egna. Jag gör mitt bästa, det har jag alltid gjort, men ibland räcker det inte.

2120

Det är inte det att jag vill ge upp, men jag inser mina begränsningar utifrån den situation som jag befinner mig i. Det kommer bli bättre men jag kan inte ställa samma krav som jag tidigare gjort. Nu gör jag det bästa utav det som jag har kvar.