Like you lost something really precious but forgot what it was

Just nu känns det verkligen som om allt går emot mig. Inte en enda gång ska saker bara få vara bra. Börjar bli så himla trött på att aldrig kunna slappna av utan att ständigt behöva oroa mig för när nästa sak kommer att slå till. Nu har det gått mer än ett års tid sedan det började gå utför och jag väntar fortfarande på att jag ska få lite medvind. Man blir ju nojig för småsaker när minsta lilla kan blomma upp och bli till något så stort att det förstör hela ens vardag. Men saker har nog en mening på något sätt men jag börjar tvivla på hur jag ska göra i höst. För idag försvann anledningen till att jag ville stanna kvar ett år till. Nästa vecka får vi besked om hippologen och jag känner mig otroligt osäker på vad jag ska göra nu. Jag ska egentligen inte klaga för det är inte jag som tar mest skada.

Tre bilder från igår och idag. (Ella och Francine // Gazima)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s