Är det så konstigt om jag någon gång känner mig tveksam?

Idag tänkte jag lite på det där. Är det egentligen så konstigt om man ibland, under vissa förutsättningar och situationer, tvivlar på vad det är man vill? Jag vet att jag har ett stort intresse för hästar men jag vet att mitt största intresse med hästar handlar om att utveckla och se hur långt jag och hästen tillsammans kan ta oss. Jag ser ingen glädje i att år efter år rida samma klasser, på samma tävlingar med samma resultat.

När jag sadlar första hästen strax efter 07.00, efter att jag mockat stallet och haft utsläpp, på morgonen som jag nu gjort många gånger under den här sommaren så känner jag mig tveksam till om det är såhär som jag vill ha det. Om det är rätt häst för mig, rätt situation som jag befinner mig i och om jag har rätt förutsättningar. Det känns svårt för att just för tillfället så finns inte den där gnistan som fanns förut. För några månader sedan så kunde jag inte få nog, jag ville hela tiden bli bättre, göra bättre, försöka igen och se hur långt jag kunde ta det men nu? Det spelar inte alls lika stor roll längre med tanke på att omständigheterna ser annorlunda ut.

Det handlar inte om ett bristande intresse utan snarare ett nytt sätt att se på vad som är mer eller mindre viktigt. Att lägga fokus på det som krävs för de uppgifter som väntar istället för att sträva efter mål som inte finns inom räck för vår tidszon.

8

Jag är otroligt glad över allt det jag har. Jag är så himla tacksam för att jag inte längre behöver leta efter hästar att rida och lika tacksam för de fina hästar som faktiskt både står i mitt stall och andra stall. Jag behöver inte äga och med jämna mellanrum så ramlar det in förfrågningar om nya hästar men för nu så är jag nöjd. Jag hinner och orkar inte mer och framförallt, jag vill inte förlora det intresse som jag har. För när det tar emot så finns alternativ.

Jag tror inte att jag är ensam om att känna att tiden inte räcker till. Jag har tre hästar hemma som jag borde rida varje dag men jag försöker variera så att jag orkar och hinner med. Utöver det har jag två hästar som jag tävlar, en som jag behöver rida betydligt mer än den andra. Samtidigt så planerar jag träningar, tävlingar, ridhuskörningar och försöker att jobba däremellan. Man är inte mer än människa. Så inte är det väl konstigt om jag någon gång undrar vad det är jag håller på med? Man orkar inte hur länge som helst och det inser nog även jag tillslut. Jag jobbar vidare med min prioritering. 

21

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s