Veckans sista dag

Började morgonen på strömsholm för att hjälpa Ella som skulle tävla där. Det blev en ganska tidig morgon men det var snabbt över och jag kunde åka till mitt stall redan innan lunch och bli klar där i mycket god tid. Nu är klockan inte ens 19.00 och jag är färdig med allt jag behöver göra idag. Vid den här tiden brukar jag komma hem annars.

Först ut hemma var Wasa som gick så galet bra. Jag satt med ett leende på läpparna hela passet. Började i paddocken och sedan red jag ut en sväng. Jag galopperade nästan hela passet och galoppen satt som den aldrig gjort förut. Han har en tendens att bli fyrtaktig när han blir lite spänd men idag kunde han rulla i galoppen varv efter varv i en bärig och luftig galopp. Eftersom han från början var så avspänd så vågade jag utmana lite och leka med samlingen. Idag kunde jag pressa ganska mycket i samlingen utan att han blev spänd och därifrån kunde jag öka och rida framåt igen. Så himla härlig känsla när det börjar släppa hos både honom och hos mig. Jag blir gärna spänd när han spänner sig och då går det bara runt.

Gabina fick också börja i paddocken men hon gick ett kortare pass där eftersom hon gick där igår. Mycket galopp och tempoväxlingar. Eftersom hon är yngre får man jobba med galoppen på ett annat sätt. Våga kräva lite utan att aldrig be om för mycket. Men nu känner jag att hon blivit mycket starkare och mer balanserad eftersom hon inte faller isär när man rider framåt ur den lugnare galoppen. Sakta med säkert så tycker jag att hon har börjat sätta sig mer på bakbenen även om det bara är korta stunder och med mycket support från ryggen. Vi red sedan ut och klättrade i en backe några gånger innan vi skrittade hem igen.

16

Ny vecka imorgon. Vad som väntar är tävling till helgen med Gabina och med Grå(!). har funderat på om Wasa ska följa med eller inte. Vill gärna rida en klass på honom men det är enklare att ta med en häst. En provridning med Adde imorgon och sedan får vi se vad som mer kommer att hända. Det är alltid fullt upp men jag ska ändå se om det går att få in någonting mer.

Lördag 29/10

Adde fick somsagt inleda morgonen med ett väldigt bra pass innan jag åkte till mitt stall och red. Wasa var först ut med jogg på grusvägarna. Mycket läskigt att titta på när plasten blåste från hösilagebalarna. Tycker ändå att vi fick till det tillslut när vi gått förbi tillräckligt många. Skönt väder för att rida ut i övrigt, nu börjar det bli kallare ute men när solen är framme så är det ganska lagom.

Gabina fick börja på ridbanan idag där jag red lite bommar som jag hade lagt över medellinjen. Red på en 8-volt med övergångar och tempoväxlingar på kortsidorna för att byta varv över bommarna. Avslutade sedan med att rida ut henne också.

Först ut 

Adde var först ut idag och han bjöd på ett riktigt bra pass med gymnastikhoppning. Behövde inte gå många gånger eftersom kroppen började komma igång när vi rullat på ett par gånger och då passade jag på att trimma emellan när man fått igång bjudningen. I slutet fick vi till en riktigt bra trav och då res jag där ett tag för att känna hur länge det gick att hålla honom på gränsen till att det blir för jobbigt. Han var riktigt fin och bu när björnpälsen är borta kändes det som att han orkade lite till, kanske bara är inbillning men ändå, lättare att torka efteråt! 

Nu ska jag ta tag i mina egna! 

En vanlig vecka

Varierad ridning är A och O för en hållbar och positiv häst. Jag har alltid varit för att man ska rida ut till största del och det är främst eftersom det alltid är det som jag haft möjlighet till. Där vi stod tidigare så fick vi rida till en ridbana som var mindre än en vanlig dressyrbana. Inte alls tillräckligt stor för att träna i på riktigt men den dör till de syfte som vi använde den till. Jag red ut 9 av 10 ridpass även vintertid.

Där vi står nu finns en ridbana och visst blir det automatiskt så att den används mer än vad det är tänkt när det hinner bli mörkt ute. Men jag rider aldrig där mer än tre dagar i veckan. Oftast två gånger eller mindre och resten rids de ut eller träning/tävling/vila. Jag brukar tänka varannan dag lite hårdare och varannan dag lite mindre krävande oavsett om det är ute eller på banan.

Jag hopptränar varannan vecka i grupp och nu är det Gabina som fått åka de senaste gångerna eftersom hon behöver komma iväg och hoppa eftersom hon är yngre. Johanna hjälper med mig Wasa hemma eftersom vi oftast behöver lägga mer tid på markarbetet än själva hoppningen. Han brukar vi ta en gång i veckan och då hoppar vi nästan alltid studs och jobbar mycket med eftergiften, avspändheten och balansen. Hoppa högt vet vi att han kan så det gör vi nästintill aldrig. Hindren ligger till största del på 40-70cm och sedan tar man något språng högre om det är tävling till helgen.

Vilodagar lägger jag in när det passar. Wasa har två dagar som han tar det lugnare. En helvila och en som jag brukar skritta ut på, de brukar jag lägga i rad så gott det går och då efter tävling så att man trappar upp igen inför helgen därpå. Gabina får vilodagar när annat kommer ivägen men eftersom hon är yngre så rids hon mycket mer enligt varannandag principen och därav får hon lugnare dagar även när hon rids. Sedan har hon haft längre viloperioder under sommaren och kommer att få det i vinter också.
Vilodagar tror jag är väldigt individuellt hur man lägger upp det. Pondus som jag hade tidigare fick aldrig vilodagar eftersom han behövde gå varje dag. Jag tror han stod ungefär 5-6 dagar totalt under tiden jag hade honom förutom när han hade viloperiod men under den tiden han var igång. Man får hitta någonting som fungerar på sin häst och göra så gott som man kan.

102

Träning ger färdighet – 27/11

Vilka hästar jag har alltså. Red för Johanna hemma med Wasa idag som fått några lugna dagar med vila och uteritt efter tävlingen i söndags. Det är så himla roligt att känna framstegen och jämföra när man gjort samma övning under en längre tid. Vi började med studs som alltid ingår när vi hoppar hemma. Denna gång en studs med kort anrikning på kortsidan för att sedan öka galoppen på volt direkt efter för att sedan snabbt hitta tillbaka och kunna mjukna i handen. Det är häftigt att hitta den där gummibandskänslan och känna hur galoppen växer uppåt i samlingen istället för att falla framåt. Hoppade sedan låga linjer några gånger och tränade på att få stunsen i galoppen genom hela svängen men fortfarande behålla avslappningen i nacken.

Gabina fick åka på hoppträning på vänsta för Karin på kvällen och även hon visade att hon utvecklas med stormsteg. Framridning bestod utav bommar och bockar, fattning och avbrott på rakt spår. Mycket nyttigt för oss och det blir så avslöjande vad som behöver tränas på, vilken sida som är starkare och så vidare. Jobbet med övergångarna hemma har givit resultat och vi ska fortsätta traggla tills det sitter. Hoppade sedan en låg bana och bara jobba med att komma intill hindret och ligga kvar och vänta på språnget. Hoppade sedan lite högre och då tappar jag henne lite framåt, speciellt när vi kommer stort men det kunde jag tillslut parera upp bättre. Gabina är alltså fem år gammal och det ser ut som om hon inte gjort annat. Jag ser fram emot de två starter som vi har kvar denna höst.

Ryttarutveckling steg två

Förbundet i västmanland och södermanland anordnar ett projekt för ryttare från 15år och uppåt dit jag sökte i slutet av sommaren eftersom jag tyckte att det var ett väldigt roligt och lärorikt projekt att delta på. Man kunde söka både med och utan häst men jag sökte med häst. Så nu under våren kommer det att vara en del träffar och föreläsningar för oss som deltar. Clinicen igår var en del utav projektet.

Under våren som kommer så kommer inte jag att ha någon häst att satsa på tävlingsmässigt. Då är istället tanken att rida andras hästar för försäljning, eventuellt köpa in någonting eget att jobba med för att sedan sälja vidare. Min plan är att till hösten nästa år starta första året på hipplogprogrammet och då finns inte möjlighet för mig att ha någon egen häst med mig som det ser ut nu. Därför tar jag nästa år som det kommer och lägger min tid på kortsiktiga projekt och min egen utveckling.

Jag är inte orolig för hur det kommer att se ut på hästfronten. Jag har för tillfället lite för många hästar på ingång om man räknar antalet boxar vi har tillgång till. Det kommer att bli en del pusslande under vintern. Vi tar en sak i taget och gör vad vi kan för att det ska bli så bra som möjligt. Jag ser verkligen fram emot nästa år och är så glad över att jag fått ett fint sista år som ponnyryttare tack vare de fina hästarna jag fått låna.

213833084_619485111543928_321542081_o16

”Hur ska jag förklara det här?”

Någonting som fastnade specifikt i mitt huvud under gårdagens clinic var frågan ”Hur ska du förklara det här?”. Det var Louise Haga som triggade nerverna på de som var med och red. Hon frågade hur de skulle förklara sig om det blev fel och de är just de tankarna som jag känner igen mig i. Hur ska jag kunna förklara mig när det blir fel?

Mentalträning är någonting som jag tror att många utav oss behöver jobba på och det är någonting som jag tänker på varje gång innan jag sitter upp. Vilken sinnesstämning är jag i just nu? Hur mår jag och hur påverkar det hästen? Är det läge att ta igenom ett bestående problem just idag eller kan jag vänta till imorgon? Jag tror att det är viktigt att känna sig själv och förstå att man inte alltid kan prestera på topp – och att man faktiskt kan acceptera att det är så. Jag har en tendens att alltid bli besviken när jag inte klarar det som jag anser att jag borde. Men jag har blivit duktig på att vända det negativa till någonting bättre. Det är aldrig någon ide att börja traggla på det som är svårt om man inte känner att man är redo att tålmodigt jobba med problemet när det uppstår. Vi ska aldrig skapa bråk eller spänning när vi rider samtidigt som man behöver träna på att lämna comfort-zonen. Men vi måste lära oss när det är läge att backa för att undvika onödig spänning.

Hur ska man då förklara sig när det blir fel?
Svaret är enkelt, vi behöver inte förklara oss för någon annan än för oss själva. Om vi är ambitiösa nog så kan vi analysera våra misstag och lära oss någonting utav dem men vi är aldrig tvungna att ge en förklaring till någon annan. Våra misstag är inte öppna för allmän beskådning om vi inte själva väljer att ha det så. Men någonstans så knyter det sig alltid i magen när det blir fel och jag tänker på hur jag ska kunna berätta varför det blev så som det blev -men igår insåg jag hur komiskt det var. För innerst inne vet jag ju att den enda som behöver en förklaring är jag själv och jag är inte mer än människa.

91

Practice makes perfect

Kylan var väl framme imorse med vinterns första ishinna på vattenhinkarna i hagen och de första frusna grindarna till hagarna. Det känns sådär att veta att frosten snart kommer täcka marken även om dagarna och inte bara på natten.

Wasa fick vara dagens första häst på schemat och vi red ut och joggade vid lunch. Han var så fin från början till slut och då är det en fröjd att sitta på honom. Det är sånna här dagar jag egentligen velat sitta på banan för att kunna utnyttja avspändheten till max men vi tar det imorgon då jag hade tänkt jobba lite markarbete i paddocken.

Gabina red jag direkt efter att jag hade ridit Wasa och hon fick gå på banan. Övergångar från galopp till trav låg fokus på idag och det går helt klart framåt men jag behöver bli ännu mer konsekvent och våga rida övergångarna för att inte föra över min spänning på henne. Det är lättare i vänstervarvet för i högervarvet rinner hon iväg i avbrotten för att jag inte får upp henne på yttertygel men jag kan inte be om allt. Hoppträning på Vänsta står på planeringen för henne imorgon.

Kvällen spenderades på Strömsholm med clinic för Louise Haga och Eva-Karin Oscarsson. Jag fick med mig en bunt med övningar och funderingar som jag ska utnyttja hemma sedan. Det handlar verkligen om detaljer, en förändring av skänkel eller position kan ge ett helt nytt resultat och det tycker jag är intressant. För ofta är det där det hela börjar. Det börjar med en snedhet hos oss som hästarna parerar upp och tillslut skapar det ett problem som kan avslöjas med så enkla medel, så som bommar eller en mjuknade hand. Jag ska bli bättre och jag ska träna på mina svagheter för att komma närmre mina mål. Jag kan om jag vågar tro på det. Det gäller att alltid vara ödmjuk och inse att man aldrig är tillräckligt duktig. All hjälp i världen skulle inte räcka. Vi jobbar med djur som ska tycka att detta är lika roligt som vi tycker.

ljusdsc_0734

Det ska vara samma för alla

Jag får stryka det största sträcket av alla över gårdagens tävling.

Besviken och arg över hur man kan bedöma olika ryttare så olika och inte kunna ta diskussionen. Alla som känner mig vet mycket väl att jag är så emot att använda spö och sporrar. Alla som träffat mig vet hur försiktig och tålmodig jag kan vara när det kommer till hästar. Jag har en gång tidigare blivit påmind om att vara försiktig med mina hjälper, då när jag satt utan sporrar, utan spö, på långa tyglar på en mycket upprörd Pondus som inte ville hoppa vattenmatta.

Igår hände det iallafall och jag gjorde fel som använde spöet efter tillsägelse men jag själv reflekterade inte över tillsägelsen eftersom jag red på en relaterad linje där vi vinglade och stod emot så jag la till spöet igen på bogen mot hinder nummer fyra. Då hade jag använt spöet, på bogen, på hinder nummer tre innan. Det påstods sedan att jag använt spöet på hinder nummer två vilket inte var sant men vad hjälper det när någon redan bestämt sig?

Jag använde alltså spöet på bogen på två hinder på banan när han blev tittig. Jag använde spöet för att förstärka mina hjälper och pusha honom till att våga hoppa eftersom han blir väldigt spänd. Det hjälpte och Wasa hoppade båda hindren. Jag blev alltså diskad från klassen för att jag gjorde vad jag ansåg var nödvändigt för att vi skulle klara hindren. Jag bestraffade honom inte, jag var inte dum med honom, jag gjorde absolut ingenting som han tog skada av och han vågade göra någonting som han var rädd för. Men jag gjorde det efter att jag redan fått en tillsägelse som i mina ögon inte var befogad. 

Jag vet att jag i ett annat läge skulle göra precis samma sak igen eftersom ett spö inte är en bestraffning. Ingen av mina hästar får någonsin stryk när det blir fel men jag använder spöet i framåtdrivande syfte när det använts på bogen. Det som tog hårdast är egentligen att jag vet hur rädd och försiktig jag är om mina hästar och att jag såg ekipage efter ekipage piska sina hästar över hindren både på banan och på farmhoppningen. Jag såg ryttare som fick tillsägelse efter att de släppt ena handen och slagit hästarna på länden och som fick fortsätta varvet runt för att de inte använde spöet direkt på hindret efter utan på sista eller kanske nästsista hindret.

Jag blev otroligt ledsen och besviken men jag får samtidigt ta konsekvenserna av mitt handlande. Nu lägger jag spöet på hyllan ett tag för kan jag bli orättvist bedömd en gång så kan det hända igen och jag tänker inte riskera det. Jag har rent samvete gentemot Wasa att jag gjorde ingenting olämpligt mot honom och han fick beröm för att han klarade både de hindren som han först var tveksam mot. Sedan får alla andra tro och spekulera precis som de vill… de som känner mig vet hur mycket kärlek och energi jag lägger ner på att mina hästar ska må så bra som det bara går.

Gameday ✨

Gabina fick stanna hemma idag för det gick inte att ordna det med skjutsen dit och hon kan inte stå i transporten hela dagen medan Wasa tävlar. Så det blev bara Wasa som fick följa med, LB och LA startar han i Enköping. Vi är påväg och tanken är som vanligt att rida för nollan och nu ska jag lämna tävlingsinstinkterna hemma så ska det nog gå bra.