Medan vi tryggt ser på

Jag vet att det här inte hör hit, att det inte hör till den genren som jag har valt att placera min blogg i men för mig är det här en utav de viktigaste frågorna som vi kan diskutera och upplysa varandra om. Det handlar om människor, inte så olika från oss själva, men som lever i en verklighet som vi inte kan föreställa oss.

”100 barn kommer att dö i Aleppo den här veckan”
Orden klingar så starkt. Så starkt att jag ryser. Bomberna faller över syriens invånare samtidigt som hela världen ser på. Vi ser förödelsen. Vi ser bilder på kroppar, skadade och döda. Vi ser barn klättra bland raserade hus och vi ser hur räddningsarbetet pågår – men vilka är det som hjälper till? Ett barn spolas upp på stranden i Grekland och han blir bara ännu ett ansikte utåt när kriget fortsätter. Ett barn sitter blodigt i ambulansen. Ett barn plockas fram ur ruinerna. Vi scrollar förbi, det här har vi redan sett. Människor, precis som vi, är lämnade att dö och här i Sverige diskuterar vi tillfälliga uppehållstillstånd och utvisning av 18åringar. Jag förstår verkligen inte.

100 barn har sedan i fredags dödats i Aleppo. På min skola i högstadiet var vi ungefär 100 elever. På tre dagar har de försvunnit och vi kommer aldrig få veta vilka de var. Vi slipper se lidande de utsatts för, vi slipper se det som är för obekvämt att prata om. Vi slipper, men de gör inte det.

Det är dessa människor vi vill stoppa vid gränserna. Det är Syriens civila som vi inte vill släppa in. Det är människor från länder som har det sämre ställt än oss. Det är människor vi inte känner, människor vi inte förstår och människor med andra upplevelser i bagaget. För mig, spelar det inte någon roll om det är människor från Syrien, Rumänien eller Afghanistan. Förstår verkligen människor vad de är som de röstar för när de väljer att stödja ett parti som anser att alla människor inte har samma värde. Förstår de vad det innebär att dela upp människor i ”vi och dom”? Hur kan man bara se det som finns framför ögonen på en?

En helt annan fråga som dras upp i ett sammanhang där de inte hör hemma:
-”Det är tiggeriet vi vill stoppa”.
 Det skaver lite att se fattigdom på våra gator. Det är lite jobbigt att ta hand om människor i nöd för vi talar inte samma språk och vi förstår inte varandra. Vi måste prioritera våra egna först, våra egna som redan har mat på borde, som redan har tak över huvudet och som redan har ett socialt skydd. Vi måste ju ta hand om dem, de som redan har det bra. Någon annan får ta hand om det som vi vill blunda för. 

Återigen, den här veckan kommer 100 barn att mista livet i staden Aleppo och det är bara en bråkdel av alla de som sätter livet till medan vi tryggt kan se på. 

skarmavbild-2016-10-09-kl-21-10-53

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s