Tänker på alla hjärtan de fått beröra

Satt och skrev under en lång tid ett inlägg som kommer att komma upp imorgon. Ett inlägg om alla de ponnyer som varit en del utav den resan som gör att jag står här idag. Kanske inte precis alla men en stor del utav de som funnits hos mig från den tiden som jag slutade rida på ridskolan och det blev helt klart en gäng hästar trots allt.

Men något jag reflekterade över är också det sorgliga att många utav dessa hästar inte längre finns i livet. Av olika anledningar har de fått somna in och vandrat vidare. Tänk att var och en utav dessa hästar har lämnat ett avtryck i mitt hjärta under den korta tiden som jag har fått möjligheten att låna dem.

Tänk då hur många hjärtan som en häst får chans att beröra under sina år på jorden. Jag tänker på alla de hem som en häst får uppleva som sitt eget. Tänker på alla tävlingsplatser och alla minnen som de själva känner igen och upplever. En hästs liv är så mycket kortare än våra, men en häst är alltid någon slags huvudperson i en annan människans liv. Det får mig att tänka på hur väl eller o-väl hästar får behandlas. Jag har träffat på en gäng trasiga hästar genom åren och det berör mig. Men någonstans under årens lopp så hamnar dessa hästar helt rätt. Någon gång i livet så är de på toppen utav deras liv och det tänker jag på. Jag tänker på hästarna som ruttnar bort i hagarna, som det bråkas med och som inte uppskattas så som de är värdiga att tyckas om. Tänker på hästarna som några år tidigare var någons högsta höjdpunkt på dagen till att sedan bli ännu en häst i mängden. En dag så finns inte dessa hästar mer och hur kommer just vi att minnas dom då? Vilken skillnad kommer det att vara melon ägare nummer ett, två och tre i ordningen?

Jag hoppas att hästarna som jag fått chans att låna har fått en bra tid hos mig. För jag vill behandla hästarna med respekt och ödmjukhet. Jag vill att de ska trivas och växa som individer hos mig, trots att jag ibland saknar den rätta kunskapen för att hantera alla situationer på rätt sätt. Men jag gör mitt bästa varje dag och jag vet att varje häst lämnar ett spår hos oss, iallafall hos mig. 

dsc_0178
I get to love you, its the best thing i will ever do.

Min drömhäst. Dom snälla ögonen och den lyckliga och oskyldiga utstrålningen. Han var ren och skär lycka för mig. Det finns ingen jag hellre skulle vilja umgås med än honom. För varje dag jag fick sitta på hans rygg så upplevde jag en frihet som jag alltid kommer att bära med mig. Vi fick växa upp tillsammans, genom med och motgång fick vi hitta oss själva och tyvärr tog motgången dig med sig. Jag tänker på honom ofta, tänker att han fick iallafall finnas här hos oss den här tiden. Han fick endast två hem och han blev alltid prioriterad. Vi fick chansen att älska honom gränslöst.

Sov sött älskade Krypton, vi gjorde precis allt vi kunde men det räckte inte♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s