Från det ena till det andra

God eftermiddag. Både igår och idag var det väldigt många som kikade in här och jag kan väl förstå det med tanke på hur det blev igår. Jag mår trots omständigheterna väldigt bra. Jag kan röra mig utan kryckorna, även om jag kanske borde ha dom, men jag kan inte böja knäet eller vrida mig för då gör det ont. Jag är fortfarande imponerad över mig själv över hur jag kunde hålla mig så lugn när det här hände, eller snarare, jag hade panik inombords men försökte att bara blunda och andas från det att jag kom av hästen fram tills knäet var på plats lite mer än en timme senare.

Istället för att åka till Gränna för att hämta hem min nya stjärna så åkte vi till Avesta och lämnade bort Gabina till Matilda som ska hålla igång henne medan jag inte kan rida. Skönt att det gick att lösa med så kort varsel, Gabina har haft tillräcklig vila iår redan när hon blev stående två månader i somras. Nu kommer hon att ridas och hållas igång så att jag har en fullt igång häst när jag ska upp på ryggen igen. Matilda har ju Gamina som är Gabinas ett år äldre syster som jag tävlade på ungponnychampionatet förra året. Det känns väldigt tryggt och bra att det gick att lösa såhär!

Så nu är jag hästfri. Känns sådär om jag ska vara ärlig. Tomt att packa ihop alla saker lämna bort hästen när planen var att ha två när det nya året skulle komma. Men saker blir inte alltid som man har tänkt sig och det är vi tvungna att leva med. Lösa det situationer som uppstår. Men detta är trots allt den första skadan jag fått över huvudtaget. Har aldrig åkt ambulans eller skadat mig alls så jag har varit lyckligt befriad från det.

img_3076
Pondus våren/sommaren-16

Imorgon påbörjar jag att skriva om det gångna året. Det finns ju EN HEL DEL att berätta måste jag motvilligt erkänna. Det är ju inte bara jag som råkat ut för det ena och det andra. Det är ju tyvärr hästarna också, sex-sju hästar har passerat stallet, dock kortare perioder, när jag själv hade önskat att de två jag hade från början skulle vara de två jag avslutade året tillsammans med. Men somsagt, trots det har vi gjort vårt bästa i alla lägen och jag har försökt att få saker att fungera när jag nästan trott att det varit omöjligt.

Stort tack till alla som hjälpte mig på plats igår. Jag vet tyvärr int vilka alla var då jag försökte att inte se efter för mycket. Men stort tack ändå. Det var guld värt! 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s