Tävlingsplanering

Det börjar dra ihop sig inför ett nytt tävlingsår. Det svider lite i tävlingshjärtat att jag bara kommer rida avdelning B iår men samtidigt har jag bestämt mig för att se det som någonting positivt och använda det till min fördel. Nu kommer jag kunna lägga fullt fokus på mig själv, mina rundor och på mina tävlingsnerver som gärna slår in och gör mig nervös. Jag har löst licens för Vänsta Ryttarförening för 6:e året i rad, tiden rinner verkligen iväg. Red för Hallsta Ridklubb innan jag bytte 2012 när jag började tävla Krypton. Gabina har fått licens och vi är redo för 2017 och jag hoppas att hon blir kvar ett tag hos mig så vi hinner rida några tävlingar utomhus i vår.

Som varje år gör jag en lista över årets alla veckor och skriver in vilka klubbar som har tävlingar när. Det gör att man får en bra översikt över vilka tävlingar som bör prioriteras och vilka som man kan åka på för utfyllnad. Jag tycker att tävling tre helger på rad kan bli för mycket men det är också en rutinfråga beroende på vad för slags häst man sitter på och vilka klasser som ska ridas, vilka träningar man åker på och hur upplägget hemma ser ut. Men jag skriver iallafall upp alla tävlingar som det är möjligt att åka på och sedan sorterar man ut allt eftersom veckorna går och man kommer närmre inpå start.

I år börjar det tidigt med tävling redan vecka 4 i södertälje och Gabina är anmäld till två klasser där. Det blev inte långt vinteruppehåll för henne med en dressyrtävling sista veckan på året och sedan några helger senare åka ut igen. Men lite lugnt från hoppningen har hon hunnit tagit det. Gabina är även anmäld till en mätning i Enköping i januari eftersom hon måste mätas som 6åring också, hon är 146cm och jag gissar på att hon inte har vuxit något mer sedan hon mättes sist.

14

I did not come this far, to only come this far

Varje dag får jag ytterligare förståelse för hur lite det är jag faktiskt kan. Hur lite kunskap jag besitter både om hästen som sådan men också om ridning. När jag sitter upp i sadeln så måste jag påminna mig själv om att jag faktiskt inte alltid är tillräckligt duktig för att lösa problemen som uppstår.

Jag litar helt på mig min egen bedömning eftersom jag inte har något behov av att alltid klara de utmaningar jag möter. Jag känner mig trygg i att ta hjälp när min egen kunskap inte räcker till. Jag vet mina egna begränsningar och ger mig aldrig in i någonting som jag inte känner mig trygg med. Det beror på att jag vet vad som kan hända. Jag vet hur lätt det är att bryta ner sig själv när man försöker klara någonting man inte kapabel till. Jag vet hur fort det går när det väl går utför.

Jag fascineras över den övertro som finns på oss själva. Den övertro och hybris som en del människor har och som så lätt förklarar sina misstag på hästens oförmåga. Jag skulle säga att ett bra självförtroende är A och O men just i vår sport kan en övertro få så mycket större konsekvenser än vad vi kan tro. Att inse sina egna begränsningar är en styrka och man är inte svag för att man inte når sina mål, då får man omprioritera det som går och se saker ur andra vinklar, kanske med hjälp utav andra ögon? Vi är aldrig fullärda och när vi inser det så kommer vi lättare att utvecklas.

Jag har inte kommit hit för att ge upp. Jag är redo att fortsätta att utmana mig själv. Redo att bli bättre. Att fortsätta att ge mitt hjärta i den sport som jag älskar. Jag vill bli bättre, hela tiden. Jag vill få fler timmar i sadeln. Allt för att nå mina mål.

10lisafager44

20.12.2016 – Kvällspass på Adde

Nu på eftermiddagen blev det ett extra ridpass tillsammans med Adde. Jag åkte hem från mitt stall vid lunch efter att jag hade fodrat hästarna. Därefter fick jag ta det lugnt i några timmar hemma innan jag bytte om och blev upphämtad för att åka till Adde.

Hanna skulle träna med sin andra ponny i Åskebro och då passade vi på att ta med oss Adde dit. Jag är överlag nöjd med passet men det gick betydligt bättre förra veckan när jag trimmade dressyr men idag var han mycket mer alert för skänkeln och vi gjorde en drös med övergångar och dom fick vi till väldigt bra. Målet med Adde är just att få honom mer bärig och explosiv för hjälperna och idag tycker jag att vi kom betydligt närmre de målet. Det är roligt att det går framåt för varje gång iallafall!

Adde var helt slut efteråt och stod och sov när vi klädde på honom hans saker.

Jag är glad över att jag aldrig fastnat innanför fyra väggar

När jag fick ”min” första häst så var ridhus aldrig på tal. Att stalla upp häst på anläggning fanns inte med i tankarna, det kostade alldeles för mycket. Vi hade istället lyxen att hitta ett stall som låg 700m från mitt hus, i ett stall där vi hade fantastisk hjälp från Delmar som alltid tog ut alla hästar varje morgon, som alltid mockade mina boxar, fodrade alla mål, som bytte täcken, hängde på tork och pysslade med hästarna. Han har alltid ställt upp på oss när det har behövts och jag tror att det varit mer värt än något ridhus i världen.

Från att jag fick min första ponny så har jag fått rida ut. Vi hade tillgång till en liten paddock på kanske 14x25m(ingen aning faktiskt) men den fick vi rida till, skritt 10-15minuter. När vi sedan stod med två ponnys så red jag ut ännu mer. När jag tänker tillbaka på mina första år med häst så minns jag främst alla sena vårkvällar när jag och min vän Jennifer red ut i över 2h, minst fyra dagar i veckan. Skoldagar som helgdagar. Jag minns hur man red längs grusvägarna och hur naturligt det var att det faktiskt tog så lång tid att rida. Lyxen att trimma dressyr i ridhus är en lyx jag är glad att jag inte hade. För idag förstår jag vikten av att aldrig fastna innanför fyra väggar. Vi tränade intervaller på grusvägarna, vi red dressyr på stubbåkrarna under den säsongen och vi red i skog och mark, ofta barbacka. Jag åkte på hoppträning två gånger i månaden och det var aldrig på tal om att byta stall, för vi hade det otroligt bra.

Där jag står idag får jag lika fantastiskt hjälp av Johanna men jag har också tillgång till en paddock på gården och ridhus med samma avstånd som jag tidigare hade till paddock. Möjligheterna att rida ut är andra, mindre skog och färre stigar men en fantastisk miljö i Strömsholm. Jag har möjlighet att få hjälp med min ridning flera dagar i veckan. Det är helt annorlunda men mina ridvanor är ungefär detsamma. Det är ut som gäller. Samtidigt är jag otroligt glad att vi tog beslutet att flytta, i första hand handlade det om att det inte var praktiskt möjligt att ha Pondus som hingst där vi stod då. Men jag har fått en bra grund i min syn på hästar genom den uppväxten med grusvägar och skog som bästa vänner. Jag tror att många fastnar och rider sina hästar allt för ofta i ridhus.

dsc_0734dsc_0062

20.12.2016

Ännu en sväng till ridhuset nu på förmiddagen och idag ville jag nästan inte sluta rida. Hon var riktigt riktigt fin. Arbetet jag gjorde igår med övergångarna satt kvar till idag och jag kunde därifrån börja lägga in fattningar från skritt, vilket vi inte gjort speciellt mycket tidigare. Jag kunde snabbt börja rida med sätet och red även idag utan stigbyglar för att verkligen kunna inverka ordentligt. Hon kändes mycket stadigare idag än igår vilket är roligt att man bara kan fortsätta på gårdagens arbete och inte börja om från början. Avslutade med att börja rida den förvända galoppen som är med i programmet som vi ska tävla, vi har ridit förvänd galopp men då längs spåret. Nu ville hon gärna byta redan i vändningen från A, men det får vi träna på. 

Idag provade vi ett nytt träns, kände väl ingen större skillnad mot det vanliga men jag tyckte att hon blev väldigt fin i det och då gör det någon nytta. Jag har ridit henne på lite olika nosgrimmor och jag tycker inte att det är någon speciell skillnad.

19.12.2016

Det blev en sväng till ridhuset idag som jag skrev igår. Jag provade dressyrsadeln och jag tyckte att jag satt helt okej i den. Jag har lite problem med just dressyrsadlar eftersom det känns som att jag sitter fast med både säte och ben. Jag har tävlat dressyr i min hoppsadel nästan alltid och jag tycker att det har fungerat utmärkt. Jag gillar att kunna stå upp mycket och vill kunna röra mig i sadeln och man blir automatiskt lite mer låst i en dressyrsadel och då tycker jag att det blir obehagligt ifall hästen blir rädd eller något och man inte kommer loss från ryggen. Men det är väl också en vanesak.

Gabina gick iallafall riktigt bra idag. I början var det väldigt svårt för mig att sitta ner och det slutade med att jag red utan stigbyglar helt istället så att jag kunde komma ner i sadeln och sitta ordentligt. Det började lossa mot slutet och då kunde jag börja rida mer med sätet så jag tror att både hon och jag är nöjda med idag. För var dag så kommer det att bli bättre, det är jag säker på! Inte många dagar kvar så jag får verkligen ta tag i det här nu. Planen är en tripp till ridhuset även imorgon och fortsätta med samma jobb som idag. Övergångar i överflöd och sitsträning för min egen del.

Det kommer att bli bra men kanske inte i tid till DM, men då har vi iallafall en himla bra uppladdning på det nya året. Det är kanske bra att det blir en paus från hoppningen för att kunna lägga all energi på dressyren och få lite knappar att sitta tills det är dags att gå ut på hoppbanorna i vår!

Att inte äga

2010 slutade jag rida på ridskolan, 14 år gammal så fick jag min första foderponny. Då hade jag haft några hästar jag hjälpt till med men inte mer än så. Som 16åring fick jag min första egna häst och började tävla aktivt. Genom dom här åren så har jag haft ett flertalet hästar med början med Paloma, Caramelle, Krypton, Argona, Nemo, Irus, Carpathia, Pondus, Wasa och nu Gabina. Sedan har jag också ridit och tävlat hästar ägda av andra eftersom jag själv aldrig haft möjlighet att äga hästar mer än Krypton.

Jag är van vid att hästar kommer och går hur sorgligt det än är varje gång. Jag har under de här året stött på många hästar som jag tyckt otroligt mycket om men som jag av olika anledningar inte haft kvar. Det blir så när hästarna inte är ens egna. Det är olika bestämt med olika ägare, man har olika mål med olika hästar och ibland vill man mer än vad hästen kan bidra med. Ibland är hästen tillsalu och ibland passar man helt enkelt inte ihop och då ska man låta någon annan ta över för att det ska bli så bra som möjligt för båda.

10

Vad ska andra tycka?
Det är det som varit svårast dessa år. Vad tycker andra när hästar byts ut, vad ska de tänka och vad säger det om mig? Jag minns första gången en häst lämnade mig och jag minns hur svårt det var då valet inte var mitt eget. Vi fick veta mindre än en månad före att hästen skulle flytta. Där stod jag med en häst som var ovärderlig i mina ögon, oersättlig. Det var svårt nog att hästen inte skulle finnas kvar hos mig men mitt i röran så skulle någon ny ta över, en person som hade bekanta i min omkrets. Jag minns hur svårt det var att lämna bort det som man brytt sig om något så otroligt i flera år till någon som några månader senare inte var så vidare intresserad längre.

Jag oroade mig mycket över andras tankar om mig. När jag valde bort hästar framför andra. Jag var rädd att det skulle talas bakom min rygg fast att jag visste vilka anledningar jag hade, på vilka grunder som jag gjorde mina val men det var inte alltid saker jag kunde dela med mig utav. Jag har varit orolig över vad folk ska tycka när jag tagit över hästar efter andra, när jag ridit hästar som det varit problem med och som jag inte känt mig trygg med att kunna lösa.

Det finns en trygghet i att äga sin häst. Att man tar alla beslut själv utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Valet att sälja och behålla ligger hos en själv. Allt som blir fel får man stå för själv och man behöver aldrig förklara sig. Men det är en stor fördel att kunna låna. Det finns en trygghet i att någon annan stöttar upp, hjälper och är delaktig i hästens framtid och planering även om man själv ansvarar för arbetet. Har man rätt person som äger, precis som det måste vara rätt person som lånar så kan det bli riktigt bra. 

Idag känner jag mig tryggare kring hästarna jag rider. Jag känner mig säkrare i att jag inte behöver äga mina hästar och jag oroar mig inte längre för att de en dag ska tas ifrån mig. Jag har fullt förtroende för de personer jag lånar och lånat häst av idag. Det är fantastiskt att det finns personer som vill ge mig möjligheten att låna deras hästar, det kommer jag alltid att tycka. Tänk att någon lånar ut någonting som är så viktigt för de själva, något så dyrt som så lätt kan gå sönder och därmed helt förlora sitt värde, till mig och låter mig vara med och förvalta något så fint som en häst.

10513
81004809_10200715433951489_641843223_n19

Uppladdning inför DM

Jag anmälde Gabina till Distriksmästerskapet som går den 28 december på Hamre Ridklubb trots att det går i en lite för svår klass för oss. Jag gjorde det eftersom jag ville göra en sista dressyrstart som ponnyryttare innan året skulle hinna ta slut. Jag vet att vi inte är där för att placera oss överhuvudtaget men det ska bli roligt att prova och se hur vi ligger till. Det är trots allt inte många femåringar som går Lätt A dressyr så resultatet är mindre viktigt?

Nu är hoppningen slut för Gabina innan jul. Det innebär att jag har ungefär en och en halv vecka kvar innan start och då får jag passa på att utnyttja varje liten chans jag får att rida ordentligt. Blir kanske några dagar för mycket i ridhus/paddock den här veckan men det får vi ta för sedan kan vi rida ut resten av året och i början av det nya året. Har trots allt ridit ut nästan varje dag de senaste två veckorna.

Imorgon rider jag iväg till ridhuset som ligger en bit bort och då tänkte jag även försöka prova rida i dressyrsadeln. Kan ju kanske vara bra att prova den och känna efter hur det känns. Vi får trimma på och sedan gör vi vårt bästa när det väl är dags. Jag hoppas på att kunna få lite hjälp med ridningen av Johanna när de kommer hem från semestern om några få dagar.

dsc_0097DSC_0107

Hallsta Ridklubb, Pay & jump – 18/12

Utsläpp i stallet imorse och gjorde klart allting med mockning och fix, även lösdriften gjorde vi klart innan det var dags att åka till Hallsta. Jag startade Adde först som var riktigt fin redan från början när jag red fram. Nu sitter formen bättre och bättre för varje gång. Tog inte så många språng på framhoppningen så på banan taggade han till lite och ville ge sig i väg men hoppade väldigt bra ändå, felfri. Kommer nära på några hinder men det är för att vi inte är helt överens om hastigheten och avståndet. Han går gärna av stort samtidigt som jag vill få in ett extra språng och då kommer vi lite i botten. De tre sista var riktigt bra så där nöjde vi oss med en runda. Adde tycker ju verkligen att hoppningen är så rolig och då är det svårt att göra några ”skolrundor”. Men allt eftersom rutinen kommer så kommer det bli lättare i hoppningen. Han känns betydligt starkare i kroppen och mer genomsläpplig. Så framåt går det verkligen!

Gabina var felfri i 90cm och gjorde en riktigt fin och avslappnad runda. Fick en dålig start i 100cm, kom fel på ettan och tvåan. Hade lite dåligt tryck i henne och fick rida framåt mot trean. Mellan fyran och femman så tog jag inget beslut och hon rann iväg från mig och fick då ett omtramp på femman. Jag la då en volt och tog femman en gång till och fortsatte sedan. Efter det blev det mycket bättre. Jämnare flyt och bättre språng. Jag får ha bättre ordning på galoppen redan mot hinder nummer ett.