Motivationen har nog aldrig varit bättre

Jag är verkligen så nöjd med min tillvaro just nu. Jag är oerhört tacksam för de fina hästar jag fått låna genom åren och även för de hästar som står i stallet just nu. Det är en riktig motivationsboost att åka till stallet varje dag och veta att vi hela tiden jobbar mot nya mål och ser en stadig utvecklingskurva med Gabina. Vi har ett fungerande upplägg för henne och våren ser lovande ut samtidigt som personer nu har fått upp ögonen för henne.

Vi går mot ljusare tider och mornarna känns inte lika långa och mörka längre. Jag känner mig istället fylld av energi och önskar att jag hade fler hästar att rida hemma på dagarna, och det kommer jag att ha med tiden. När jag sitter upp i sadeln och det är isgata och minusgrader så känner jag mig motiverad att skritta till ridhuset för att fortsätta att träna på tempoväxlingarna och övergångarna som inte riktigt sitter, men som utvecklas för var dag som går. Jag känner mig motiverad att gå upp tidiga mornar för att frysa om händer och fötter -för att jag vet att det ger mig något. Det ger mig en meningsfylld vardag och det för mig närmre de mål som vi har satt upp för hästarnas framtid.

Jag känner ingen saknad efter att jaga placeringar utan bara löjligt motiverad av att reda ut problemen vi stöter på och lära oss att prestera som bäst när det gäller. Tänk att hästar och ridning kan vara så himla roligt! Varje häst har sin egen framtid beroende på hur mycket tid man väljer att lägga. Hur mycket engagemang och vilja man har att erbjuda. Efter helgen med Gabina så har jag verkligen insett vilken otroligt kapabel häst jag sitter på och det har bara gjort det hela mycket roligare.

Lycka är verkligen att älska det man gör.

Södertälje Ridklubb 29/1

(extremt dåliga bilder men kameran samarbetade inte riktigt)
dsc_0199
Träns – Miklem // Pannband – Alequi equestrian // sadel – Prestige Golden star
Sadelpadd – Mattes // Schabrak – Equestrian Stockholm // Benskydd – Zandona/Lami-cell

dsc_0170
Träns – Miklem // Pannband – Alequi equestrian // sadel – Prestige Golden star
Sadelpadd – Mattes // Schabrak – Equifashion  // Benskydd – Zandona/HÖÖKS

30.01.2017

Utsläpp, stallfix och hästar. Så ser verkligen en vanlig dag ut för mig och jag är så glad att jag har den möjligheten att ha det just såhär bra som jag har det. Gabina tog en promenad för att få röra på sig efter gårdagens tävling som jag fortfarande lever på. Vilken häst hon är alltså. Jag red sedan Felizia och idag åkte jag i backen. Rider henne barbacka eftersom ingen sadel passar hennes mage nu och vi har fölet Galax lös samtidigt som jag rider vilket inte är det lättaste. Denna gång flög han på henne bakifrån när jag travade så jag kan inte klandra henne att hon blev både chockad och rädd så hon snurrade runt och jag hamnade på marken men det var bara att hoppa upp igen och fortsätta.

Stallplanen är isfri och då provade jag att longera Mona en kortis där. Inte världens bästa ställe kanske men det fungerade bra och hon skötte sig utmärkt. I början var hon mest glad över att få springa igen och lyssnade inte speciellt mycket men sen så lyssnade hon jättebra på min röst och gjorde många bra övergångar. Är det samma underlag imorgon så longerar vi även då och hoppas på att isen försvinner från paddocken snart.

v.5

Måndag: Gabina skritt/jogg beroende på underlag.
Tisdag: Gabina ridhuset/rids ut, dressyr.
Onsdag: Gabina rids ut/ridhuset, dressyr.
Torsdag: Gabina hoppträning.
Fredag: Gabina rids ut/ridhuset
Lördag: Gabina jogg
Söndag: Tävling Örebro Fältrittklubb. LC-LB med Gabina och Adde.

Så ser veckan ut för Gabina. Beroende på underlag kommer hon ridas ute eller i ridhuset. Givetvis inte alla dagar i ridhuset men är det bara isgata finns inte mycket till val men eftersom vi måste rida till ridhuset kan man rida ut en sväng efter för att göra någonting mer. Årets första hoppträning på torsdag och sedan toppar vi det med tävling i helgen med både Adde och Gabina i Örebro. Har en bra känsla inför helgen. Planen är att hinna med även Adde på onsdag för att rida något innan helgen.

Mona pysslar vi med varje dag men somsagt vi kommer inte längre med henne förrän vi lyckas longera henne och hon kan börja röra sig ordentligt i hagen. Nu är det bara is i hennes hage som jag grusat på de värsta ställena. Hästarna är lite o-stimulerade och överladdade för tillfället så vi gör sådant som hon kan och försöker att göra det så okomplicerat som möjligt. Vi vill inte riskera att något händer på grund av att hon är laddad. Vi ger henne även väldigt mycket kraft för att få upp henne i vikt eftersom hon äter de bättre än hösilaget. Så även om det är låg energi i kraftfodret så blir det ändå överskott när hon inte har någonstans att göra av energin.

Södertälje Ridklubb 29/1

Nu är jag så trött att jag knappt orkar tänka längre. Klockan ringde efter 04.00 imorse och hästarna stod med sin frukost i hagarna innan klockan 05.00. Fick hjälp att mocka stallet och göra klart allt till 05.30 och då gick jag in och åt frukost. Klockan 06.15 var jag ute igen och började knoppa Gabina och 07.00 rullade bilen mot södertälje. Hemma vid 19.30 tiden så jag är verkligen trött. Mamma åkte hem med Gabina vid 15.00 tiden när jag ridit klart men jag stannade kvar och kikade på Matilda som skulle rida klassen efter på Gabina storsyster så därför kom jag hem betydligt senare.

Gabina hoppade strålande idag. Alltså helt fantastiskt hoppade hon utan att överdriva. Vi har mycket att jobba på tillsammans men vilka språng hon bjuder på numera. Hon har verkligen mognat otroligt mycket på kort tid och vi ser framsteg med henne varje dag som går. I LC tyckte jag att det gick lite fort och hon låg på i handen så jag plockar väldigt mycket men hon kändes ändå så himla bra. I LB hade vi en sämre framridning där jag inte riktigt fick till sprången men på banan fattade jag beslut och red därefter.

Nu ska vi hem och återhämta oss till nästa helg då rider vi LC och LB igen med målet att ha lika fina rundor som idag. Jag önskar verkligen att jag vore några år yngre. Tänk att äga en ponny med sådant hjärta och kvalitéer. Jag vet hur det känns och hur gärna man vill att det ska bli rätt. Vi skyndar långsamt med Gabina men hon har bara visat framfötterna under hela vinterträningen och överraskar oss alla.

 

Fullbokad lördag

Igår var det en lång dag med hästar från morgon till kväll. Utsläpp och stalljobb på morgonen. Red Gabina och Ponderosa tömkördes av Johanna. Efter stallet blev jag hämtad för att rida Adde i ridhuset. Så vi lastade och åkte till Åskebro. Han skötte sig riktigt bra och jag tycker att jag fick ordning på sidorna lite. Han blev iallafall mer liksidig efter massa trav och jobb med ställning åt olika håll. Man får verkligen ställa över försiktigt för att inte tappa jobbet. Var inte hemma förrän efter klockan 21.00 och då skulle jag duscha och sen sova.

Idag blir en lika lång dag känns det som. Den börjar lite senare bara. Idag är det provridning på Adde klockan 11.00 och jag blir hämtad innan 9. När jag kommer hem därifrån ska jag äta och packa lite innan jag åker till Gabina. Hon ska ridas, allt ska packas och sedan sover jag kvar där för att kunna ta utsläppet extra tidigt imorgon, eftersom stallet och lösdriften måste vara klart innan vi ska åka till tävlingen vid klockan 07.00. Nu är det bara att vänja sig igen vid tävlingsmornar och att vara uppe kvällen innan och pyssla. Men längtar gör jag verkligen.

Idag flyttar Ponderosa också så då får vi en häst mindre i stallet ett tag. Hon ska stå hos samma tjej som tog hand om Gabina när jag var dålig och inte kunde rida. Så då kommer Ponderosa få någon mindre på ryggen och hon kommer kunna få lite bättre kondition. Tror det blir väldigt bra även om jag kommer att sakna henne mycket.

8
Kungsörs Ridklubb sommaren -16

Svar på kommentar – Jag vill inte tro att jag förlorade honom förgäves

Hej, denna fråga kanske är lite känslomässig och om den nu är det så är det inte alls meningen att den ska såra eller göra dig ledsen på något sätt. Hoppas du förstår det, för din blogg och du är grym!
Jag undrar hur ditt liv som ryttare hade sett ut nu om Krypon fortfarande levde och om han inte blivit dålig från hela början, skulle vara jättekul om du ville svara men vet att det kan vara känsligt så det är helt okej om du inte gör det =D

Svar: Intressant fråga faktiskt och det har jag inget riktigt svar på. På något sätt är jag väldigt glad för hur mitt liv ser ut idag och för allt det som jag har. Mycket utav det som jag har idag beror just på det beslut som vi valde att ta med Krypton. Allt hänger ihop på ett eller annat sätt och ur varje motgång så föddes nya möjligheter och med det också nya erfarenheter och förväntningar. Sådant formar inte bara en ryttare utan också en personlighet. Jag har extremt mycket att tacka Krypton för, även mitt i de svåra stunderna fick jag med mig lärdomar som jag fortfarande tänker på ibland.

När vi köpte Krypton 2012 så hade jag ridit LB tillsammans med honom och målet var förstås mycket, mycket högre än så. Mindre än ett år senare opererades han och det tog nästan ett helt år innan jag var ut på tävlingsbanorna igen. Tänk om han hade fått vara frisk? Tänk om. Han startat sin första LA 2012, då hade antagligen vårt glansår blivit 2013 istället för året därpå. Då hade vi kvalat till MSVB redan 2013. Då hade vi haft 2014, 2015 och 2016 på oss att bara nå ännu högre mål. Förstår ni? Istället har jag hunnit med att ha häst efter häst, Nemo, Irus, Argona, Argona igen Carpathia, Pondus, Gabina, Wasa och nu Mona. Istället för att få rida andras hästar, lånat, bytt och krånglat hade jag stått med min egna häst, hela vägen in i mål.

Antagligen hade det varit så att jag hade haft tid på mig att rida ihop mig med Krypton. Vi hade antagligen gjort många bra rundor och med största sannolikhet hade vi nog kunnat rida MSVA. I och med hans skada, så var han också mycket svårare än vad han hade varit utan den. Så jag hade allra säkrast också haft en häst som haft det lite lättare också. Så rent resultatmässigt hade jag nog kommit längre om jag haft möjligheten att rida Krypton på det sättet som planen var från början men jag hade aldrig fått samma erfarenheter av att rida så enormt många olika ponnyer som jag istället har fått göra.

Men jag behövde gå igenom det här också. Jag behövde få uppleva just den här hemska sorgen av att mista min bästa vän och mitt allt för att kunna växa själv. Jag behövde få gråta ögonen ur mig för att kunna inse hur värdefullt och skört ett liv kan vara. Hur orättvist och förbannat jävligt det kan vara ibland. För på grund av det här har jag fått möta så fantastiskt fina hästar genom åren. Jag har fått lära mig att verkligen älska min sport och individerna jag har tillgång till.
För utan kärleken till sporten hade jag inte stått här idag. Det finns ingen häst jag inte tycker om och jag är övertygad om att Krypton gav mig den egenskapen. För hur förbannat jag än kunde vara när jag åkt i backen så älskade jag honom. Jag kunde bli så varm i hjärtat av att höra honom gnägga mot mig i hagen, för han var verkligen lika glad att se mig varje dag. Och jag vet att hästarna gör allt för oss, även när det gör som ondast och det ska vi värna om. Vi ska älska och vara ödmjuka nog att se när vår kunskap inte räcker till. Vi ska göra allt i vår makt för att ge de ett värdigt liv utan att se våran egen vinning i det.

Jag vill inte tro att jag förlorade honom förgäves. Det har varit värt varje tår även om det fortfarande gör ont att veta att jag inte kunde ge honom mer än det jag redan gjorde.

3

Xenona *2013

Xenona eller Mona som vi kallar henne nu är senaste tillskottet hos oss. Hon har vart hos oss i drygt en vecka och vi har hunnit bekanta oss lite mer nu de senaste dagarna. De första dagarna hemma fick hon bara landa i den nya miljön. Det är en stor omställning från att gå i flock på lösdrift till att stå på box och dessutom i uteboxen utan sällskap på natten. Där står hon ett tag innan hon får komma in i stallet. Vi är lite noga nu när det är föl och dräktiga.

Hon har tagit allt med ro. Hon kan stå inne och ute själv, hon pratar och är social med andra hästar och människor men inte alls på något hysteriskt sätt. Hon går fint i grimma och grimskaft och vill vara till lags hela tiden. Verkligen lyhörd och mysig med allt vi gör. Vi kratsar hovar och håller lite extra länge, bankar och slår på hovarna för att i framtiden kunna sko henne. Hon blir borstad varje dag men jag har ännu inte tagit tag i manen som måste klippas, men det har inte riktigt varit prio just nu. Vi har sadlat henne några gånger nu, nästan hängt på henne om det räknas.

Planen nu är att fortsätta i samma spår men hoppas att vädret vänder så att vi får bar mark. Jag kommer inte kunna sitta upp på henne förrän vi kunnat longera henne. Just nu har vi isgata och de kan inte springa i hagarna och då är jag rädd att hon bli överladdad om vi går vidare nu. Men jag känner mig otroligt positivt inställd till jobbet som väntar med henne. Hon är en fantastisk individ och det ska verkligen blir roligt att se henne röra sig och hoppa. Jag vet så lite om henne trots allt.