Så ridsugen

Det riktigt kryper i kroppen just nu. Jag vill bara upp och rida för att se om knäet håller eller inte. Samtidigt är jag livrädd för att sitta upp och känna att jag gjort det alldeles för tidigt och därmed få börja om igen. Jag är delvis rädd för att det ska finnas en osäkerhet eller rädsla när jag kommer upp i sadeln igen, en rädsla för att göra mig illa. Jag har åkt av så många gånger att jag slutade räkna efter hundrasträcket och jag har aldrig gjort mig illa mer än blåmärken och skrapsår. Det här är min första skada jag fått under alla år och det är ju nästan pinsamt att säga att man krockat.. på en dressyrtävling dessutom. Men jag hoppas att jag snabbt kommer känna mig trygg i sadeln igen så att jag vågar mer än att bara åka häst även om det kanske är det jag kommer göra de första gångerna.

Det är så himla tråkigt att veta att för var dag som går missar jag en dag där jag hade kunnat finslipa inför tävlingsstarterna senare i vår. Jag har ju några tävlingar satta och träningarna börjar igen vecka 5. Jag vill bara igång, träna och tävla den lilla tid som är kvar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s