Att skynda långsamt

Under alla år som jag har haft häst så har jag fått förstå vikten av att skynda långsamt. Att alltid backa ett steg när det blivit fel. Att variera träning och framförallt att ta hjälp.

Jag tror att genom att våga skynda långsamt så tar man sig fortast framåt. Jag tänker att om man bygger en stadig grund och låter grunden befästas i enkla steg så kommer de stora kliven inte att kännas lika stora som för någon som skyndat sig framåt. Genom att träna på grunderna med alla hästar, oavsett ålder och rutin, så gynnar det alla i längden. En häst med en bra grund har någonting att falla tillbaka på när det blir fel medan en häst med annan bakgrund faller mycket djupare och har därmed en längre sträcka att ta sig tillbaka ifrån.

Med Gabina hoppade vi väldigt låga hinder fram till nu de sista tävlingarna förra året. Hon hoppade aldrig högre än 90cm varken hemma eller på träning. Ofta låg hindren på 70-80cm på träning för att hon skulle få fler språng på sitt pluskonto än på sitt minuskonto. När vi sedan red vår första LB/100cm så hade vi valt våra tillfällen att hoppa lite högre med omsorg, det var aldrig när hon var trött eller när hon var för pigg. På framhoppningen till sin debut tog vi inte ett språng på 100cm eftersom hon redan hade gått en klass innan. Då gjorde hon en fantastiskt runda med ett nerslag. Tävlingen efter var hon felfri.

skarmavbild-2016-11-06-kl-21-17-53

När jag fick Krypton så pratade vi mycket om plus och minuskontot eftersom han saknade rutin. Vi hoppade inte ett språng över 80cm första halvåret och debuterade LB senare på våren terminen efter jag fått honom. Sedan red han LB hela sommaren och debuterade LA till hösten. Sedan red vi LA en längre tid. Helgen innan MSVB/120 debuten gick jag ner och red en LC/90, 30cm lägre än vad han skulle debutera i. Det gjorde vi för att det hålla så många språng som möjligt på hans pluskonto. En häst som får många språng där den kommer fel, för nära eller för stort, som får hisshoppa, överanstränga sig eller tycka att det är för svårt kommer tillslut att få fler språng på minus än på plus. Det innebär i sin tur att man får en häst som ser mer negativt med hoppningen än vad den ser positivt. Så ser jag på hästar som stannar ut sig gång på gång. De har ofta, inte alltid, fått för få möjligheter att lyckas.

Jag tror det är viktigt att fundera över det här. Fundera ut sin egen syn på hästen och på sin plan. På sin träning och variation. Hur hanterar man motgångar, ser man sina egna brister eller ser man hästens brister? Och varför ser du det som brister hos hästen när det är du som har gjort jobbet? Vad har du att falla tillbaka på om det inte går som du har tänkt dig? Ett nerslag innebär inte alltid att ett språng hamnar på minuskontot men det är viktigt att ha i bakhuvudet ibland.

Jag har alltid i åtanke att varje runda är en förberedande start inför nästa tävling, det gör att jag kan lägga volt om jag känner att det behövs. Jag kan tillåta mig själv att göra fel om jag lär mig någonting utav det. Jag tycker framförallt att det är lättare att tänka så när man inte går in för en placering, för då är det bara dig själv och din prestation du har att fokusera på. Det är alltid roligt att utmana sig själv och våga ta steget utanför comfortzonen men man måste veta att man har ett trappsteg bakom sig att gå tillbaka till om det mot förmodan skulle gå fel.

dsc_0063566709_179522415534419_437998735_n

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s