No hour of life spent in the saddle is wasted

Jag förstår verkligen inte var all min otur kommer ifrån, jag tycker verkligen att jag gör allt vad jag kan för att saker ska bli så bra som möjligt. Jag är så noggrann med hästarna och jag lägger både energi och själ i att det ska bli så som jag vill att det ska bli.

Men jag måste lära mig att bli bättre på att uppskatta det som fungerar och ta vara på det som jag kan påverka. Inte lägga onödig energi på att fundera över saker som jag i slutänden ändå inte kan göra någonting åt. Det som jag inte kan förändra är inte värt att lägga fokus på. Det tar mer än vad det någonsin kommer att ge och ingen mår bra av det när det kommer till kritan.

Jag kan bara ännu en gång konstatera att jag har det otroligt bra. Jag har hästar som jag får låna, rida, träna och tävla. Jag har vänner som jag kan prata med och en familj som bryr sig om mig. Jag får och har fått låna så otroligt fina hästar att jag nästan inte kan förstå det själv. Tänk så mycket som jag fått lära mig genom att få rida andras hästar, även när det bara varit fåtalet gånger. Jag älskar att utvecklas och jag inser varje dag hur långt jag har kvar innan jag blir så duktig som jag vill bli. När jag tänker tillbaka bara ett år så ser jag hur långt jag har kommit och det tack vare att jag alltid försöker att tacka ja till att rida så mycket som möjligt. Rutin på tävlingsbanan är ingenting gentemot förtroendet att rida någon annans ögonsten.

Jag måste bara lära mig att se saker med positiva ögon och vara ödmjuk nog att se mina svagheter för att kunna förbättra dem, om inte för mig så för hästen. 

DSCN0168

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s