We are all so different but we are drowning all the same

Det kan tyckas vara förbannat orättvist ibland. För alla föds med olika möjligheter och olika förutsättningar. Det är så det är och det är någonting vi tidigt upptäcker. Att saker inte alltid går vår väg och att vi inte alltid kan styra det som sker.

Men jag tänker ofta tillbaka på min tid i sporten. Tänker ofta på de personer som jag red tillsammans med på ridskolan för faktiskt inte allt så många år sedan. Jag var 14år när jag slutade på ridskolan och det är väl kanske ingen ålder men jag kände ändå att jag låg långt efter. Efter alla som i flera år hoppat både B, C och D-ponny. Jag slutade för att ta hem min första foderponny, en då 20årig ponny med senskada som inte skulle kunna ridas förrän ett halvår senare. Men jag var lyckligast i världen just då. Ytterligare ett år senare stod häst nummer två i stallet och året därpå blev han min. Jag var då 16år och skulle precis rida min första LA/110.

Genom åren har jag haft turen att få låna så otroligt fina hästar. Eller turen är kanske fel ord, för jag skulle vilja påstå att gjort allt i min makt för att få förtjäna dom också. Jag har ridit vänners ponnyer när de inte haft tid, jag har tagit ponnyer som andra inte velat rida och jag har aldrig fått någon ponny serverad. De sista åren när jag egentligen passerat ponnyåldern, det var först då jag fick chans att låna ponnyer som kunde hjälpa mig att utvecklas ytterligare. Det var då jag fick den första ponnyn som gjort mer än vad jag själv hade gjort och som hade resultat sedan tidigare. Vilka gulponnyer jag fick på slutet, allihopa. Att sedan få frågan om att låna Tudelu, jag hade bestämt mig innerst inne utan att överhuvudtaget suttit på hästen. En första storhäst som kan lära mig så mycket, det är mer än jag vågat drömma om.

Det är inte alltid lätt att varken låna ut eller låna hästar. För jag vet att det kan gå fel. Det kan bli missförstånd och man kan bli oense. Man kan vilja så väl men det kan bli så fel. Man kan göra sitt allra yttersta för någon annans häst men ändå se att det inte räcker. Därför är jag lyckligt lottad att få låna så fantastiska hästar. För alla har inte möjligheten att köpa sig en egen häst. Alla har inte möjligheten att göra allt vad man hade velat. Alla har inte de ekonomiska möjligheterna att äga en häst. Men man måste också visa att man verkligen vill och vara envis och målinriktad. Då brukar det mesta gå vägen.

Jag är så himla tacksam för alla år som andra har hållit mig med häst på ett eller annat sätt. Det är en stor hjälp på vägen och jag vill göra allt för att det ska bli så bra som möjligt. 

IMG_9959
Foto: Heje.foto @ instagram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s