En tankeställare

(Text tagen från Joseph N Silverbjälke @ Facebook)
Tanke….. Många elever, kunder, säljare & köpare pratar om potensial, lovande ämne, ”bättre” häst, stor utvecklingsmöjlighet hos rätt köpare osv osv…

Självinsikt ?

Faktum är att vi har ytterst få hästar med dåliga gener & usel stam så hur vore det om man ist lade krutet på att skippa genvägar och lära sig rida ?

Sätt vilken regional 120 häst som helst i händerna på en riktigt duktig ryttare så är den ute på nationell 130 inom kort, sätt den i händerna på tex Royne Zetterman eller någon annan slipad gammal räv så går den 145 nästa år, kör intensiv träning med den egna ridningen för tex Markne eller någon annan filur och byt ditt tänk, byt din vardagsträning så är du där själv snart.

Jag ser ett återkommande problem, Den nya hästen går som ett urverk i 2-4 månader sen dalar det när förra ägarens ridning går ur. Borde inte det vara en signal iaf till dem som inte är helt utan självinsikt ?

Nä, Så jävla mkt dåliga hästar finns det faktiskt inte. Tyvärr är det rätt ont om bra ryttare. Så varför tränar folk för tränare som inte får dem framåt ?

Man pratar med folk som drömmer om att debutera 130 till våren, Drömmen är ofta gammal och ursäkterna till att det inte skett ännu är ofta lika många som att de är luddiga. Vid närmare koll visar det sig att de pendlat mellan samma två tränare och samma egna vardagsträning i tre år nu… Inget samband till att man stampar på samma fläck ?

Självinsikt är skillnaden mellan dröm & förverkligad dröm, Det är sällan hästen. Enda gången det är hästen är när det är en bränd häst som vart hos 3 olika de senaste 3 åren och nu säljs som läromästare för att den slutat prestera på sin nivå.

Typ så.

Självinsikt.

8skarmavbild-2016-12-18-kl-14-02-15

Värt att tänka på. Det är inte bara att sätta saker i ett system utan också i rätt system. Det gäller att suga åt sig som en svamp, våga prova något nytt utan att hoppa mellan olika teorier och föreställningar om hur det ska vara. Ibland måste man vara envis och våga lita på den väg man stakat upp för sig själv och vara ihärdig. Slipa på grundproblemen lite mer än vad man kanske slipar på detaljerna? Den där halvhalten som inte går igenom eller den där hästen som alltid viker sig i sidan. Vad beror det på och vad kan man göra åt det? Hjälper det att traggla varje dag eller tragglar man helt enkelt bara fel på just fel sak.

Jag har sällan haft hästar under en längre tid men man ser ju många gånger ryttare som rider samma klasser på samma häst år efter år. Antingen är de nöjda där eller så har det svårt att ta sig vidare. Sedan ser man ryttare som tar häst efter häst upp i klasserna. Som får både den ena och den andra att gå felfritt i svåra hoppningar, både unga och rutinerade.

Någon gång skulle jag vilja ha en häst långsiktigt, men fokus på större uppgifter i framtiden men som sakta ska introduceras i ett väl genomtänkt system där det blir naturligt att ta nästa steg hela tiden. Ha en häst med en 5årplan, inte bara en tävlingsplanering för den kommande säsongen. För det är ungefär vad jag haft i alla år eftersom ponnyerna aldrig riktigt varit kvar längre än så. Jag älskar att ha hästar lite rullande men det tar bort det långsiktiga målen, iallafall med mig på ryggen. Tänk att vara med från början och förvalta en ung talang med mål att göra någonting större?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s