Hoppar hellre fram tillsammans med ponnyryttarna

Det klagas ofta på röriga framridningar och framhoppningarponny men gårdagens framridning var inte att leka med. Jag har ofta tyckt att framhoppningar är lite stressande, speciellt när det är för mycket hästar på för liten yta eller framridning i båda varven. Det har dock hela tiden blivit bättre, speciellt sedan de flesta klubbar gjorde så att man endast hoppar i ett varv.

Igår var det fritt fram att gå in på framridningen som delvis var i ridhuset och delvis i paddocken som låg mellan framhoppningen/ridningen och tävlingsbanan. Det var alltså fullt i ridhuset när jag gick in till första klassen. Tre funktionärer stod på framhoppningen men ingen ropade vem som skulle gå in och ut. Fem stycken fick vara på framhoppningen men ingen hade ordning på vem som skulle in. Det ändrades som tur var snabbt men ingen ropade ut till banan så jag bland annat stressade ut och insåg att där red de fem-sex som var före mig in på banan, (+alla de som ville rida fram innan de gick in till framridningen i ridhuset) och det gick inte att gå tillbaka in i ridhuset.

Någonting som jag också reflekterat över gällande just framhoppningar på storhäst är att många anser sig ha mer rätt än andra att vara där. Det kan vara så att jag bara haft otur men tävlingar men det känns som att den som skriker högst och tar mest plats är den som får hoppa. Alla är helt inne på sitt eget och har lite svårt att se utanför sin bubbla. Jag är en sån som gärna tar tid på mig, hoppar få språng och sedan försöker att inte vara i vägen. På ponny är det många oerfarna och yngre ryttare men på något sätt så är det en annan respekt där, där kanske man inte riktigt förstår att man ska hålla avstånd till andra, att man inte kan stanna var som helst och så vidare men där känns det mer naturligt att be om ursäkt och vilja lära sig. Där känns det mer givet att alla ska få hinna ta sina språng trots gapande föräldrar som agerar tränare. På storhäst tar man plats och lämnar sedan över rollen till någon annan när man lämnar framhoppningen. Men det kanske också beror på att jag är på mindre lokala tävlingar? Yngre hästar, mindre erfarna ryttare och hästar? Vet inte helt ärligt. En lokal ponnyhoppning kan verka rörig men det känns som en helt annan kultur än den som varit på de få starter jag gjort på storhäst?

Sedan är det ju till stor del upp till arrangören att skapa så bra förutsättningar som möjligt men det här var bara en reflektion som jag gjorde igår. Det finns klubbar som jag inte alls gillar att tävla hos pågrund av den dåliga framridningen som med så enkla medel kan bli så mycket bättre. Där vi var igår blev det mycket bättre till andra klassen men jag förstår inte riktigt tanken med att lägga en framridning mellan framhoppningen och banan, där skulle man kanske lagt framhoppningen istället?

14
Foto: Hanna Lundin – www.hgdressyr.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s