Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about, be kind. Always.

svartvit

Ibland tänker jag på det där. Tänker på alla de dagar som jag mådde så fruktansvärt dåligt, utan att någon egentligen hade en aning. Hur lätt det var att hålla uppe en fasad och hur vidrigt svårt det faktiskt var att tillslut trycka fram de hemska orden.

Vi alla går igenom stunder i livet där ingenting fungerar och jag önskar såhär i efterhand att jag hade kunnat lyssna min kropp istället för på hjärnspökena. Tänk vad mycket lättare mitt liv hade varit, så mycket mer jag hade kunnat tyckt om mig själv och mitt liv. För mig rasade världen i samma stund som mitt hjärta bestämde sig för att det var dags att låta honom lämna oss. För någonstans så lever man ändå på det lilla hoppet som hjärtat vill erbjuda men som hjärnan försöker att skjuta undan. Det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan och så var det nog, för jag hoppades och önskade in i det sista, innan varje liten dröm krossades och livet bokstavligt talat rann som sand genom mina händer. Det var som att allt det jag rörde vid gick sönder, bit för bit. Det var som att det var straffet för allt jag någonsin hade gjort fel.

Vi måste vara rädda om varandra, rädda om andras känslor och rädda om andras farhågor. Det är så himla lätt att ta hand om varandra och erbjuda det som man själv skulle önska att någon annan erbjöd dig. Vi får heller aldrig glömma att vara rädda om oss själva, för det var aldrig jag.

Jag är så himla glad över att jag befinner mig på den här platsen som jag gör just nu. För det var aldrig riktigt självklart. För mig blev det ett sätt att vända blad och påbörja ett nytt kapitel istället för att fortsätta skriva sida för sida om ett liv som jag visste att jag inte riktigt kunde uppskatta som jag borde ha gjort. Jag är lycklig över tillvaron och så glad över att jag kan utnyttja all den kunskap som finns här nere. Lära mig mer och mer varje dag. Här tvingas jag reflektera och analysera, inte enbart grotta ner mig i misslyckanden utan att istället lära mig att handskas och förstå varför resultatet inte blir annorlunda om jag inte ändrar i receptet. Jag behövde komma bort för att kunna sakna allt det som finns där hemma.

 

You don’t have to be great to start but you have to start to be great

Svårt att hinna med uppdateringen här men vi gör ytterligare ett försök. Gårdagens ridpass på skolan var ett pass på terrängbanan som en liten mjukstart inför den riktiga terrängträningen om några veckor. Ingen åkte i backen även om jag kände att det var nära ett par gånger. Slide är väldigt explosiv, oförutsägbar och det finns inte mycket kvar framför sadeln när han kör huvudet mellan frambenen.. men så roligt både han och jag tyckte att det var. Längtar till en ordentligt träning med fler hinder!

Idag stod det tempoträning på schemat med mätare på hästarna för att se puls och hastighet men pulsen fungerade inte som den skulle utan kom och gick lite. Red i 450m, 500m, 550m och 600m/min tempo. Vi skulle rida 37km/h men vi kom upp i 44m/h under en långsida när vi inte riktigt hade begrepp om hur fort vi skulle rida. Roligt var det och den gången jag kunde utlösa pulsen så var det i 44km/h som vi var uppe i en puls på över 190slag/min. Häftigt!

Igår gick Tudi ett pass i ridhuset ordentligt och var väldigt fin. Idag red vi ut i mörkret efter att spenderat en eftermiddag på läktaren till 150cm hoppningen. Ska kika på när nästa hoppträning blir aktuell men det lutar åt att vi ska hit en hopptränare till gården och det blir betydligt bättre nu när mörkret kommer allt snabbare än att vi ska behöva rida ner till Flyinge. Vi får kika vidare men i helgen planerar jag ett hårt pass på galoppbanan och ett pass ute på terrängbanan med lättare jogg och lite ridning genom vattnet. Sedan vore det roligt att se ännu mer hoppning på flyinge indoor!

Ingen vila och ingen ro här.. Det är verkligen fullt fart hela tiden och man håller igång från morgon till kväll men det är så himla roligt. Hade pluggtid framför hoppningen i onsdags på läktaren och det är så underligt att tänka på vardagen så som det är och sedan ändå inse att det är det här livet jag lever.

Hemresa är dock planerad under vecka 44! 

img_4056
Tudi och hennes kompis Coraliee

Första markkänningen avklarad

Får väl inleda med att jag trivs så bra tillsammans med min fina skolhäst Slide. Hoppning för Hanna på melonbanan ut eftersom tävlingarna drar igång imorgon och det är förberedelser överallt. 

Väldigt trevlig redan från början och var väldigt fin när vi skulle rida över ett par bockar längs långsidan. När vi skulle börja hoppa serien så drog han lite åt vänster/inåt och det gick bra så länge jag höll i tyglarna. Vi skulle sedan släppa och hålla med en hand och då kände jag att han svängde inåt och gången efter så bytte jag därför hand att hålla kvar med för att kunna hålla emot lite, när han svängde inåt drog jag alldeles för mycket och han vände då utåt och jag fortsatte framåt. Mindre trevlig avramling för jag fick hinderstödets scolla på höften så nu är jag blå, skrapad och öm. Men är inte mer än ett blåmärke och det kan man leva med. Fick ta om och då hoppade han fint. Han är så himla trevlig att rida och lika rolig att hoppa. Verkligen en häst för mig, mindre modell, lätt, mjuk och känslig att rida. Har lite lätt för att krypa ihop i formen och bli hög men ger en väldigt fin känsla.

Hemma så var planen att rida Tudi till galoppbanan men det gjorde lite för ont i höften och ville helst bara plocka av mig ridbyxorna eftersom de satt precis över skrapet som blev från hinderstödet. Tog en kortare tur med henne iallafall men blev mest trav i ett lugnare tempo men det var inte hela världen med tanke på att hon gick ganska hård dressyr igår. Men vi får försöka besöka galoppbanan en annan dag denna vecka, helst två, nu när den torkat upp så pass bra efter en period med lite för mycket regn.

DSC_3295
Foto: Linda Nyberg

Nu laddar vi för en vecka fylld av tävlingar på flyinge. Så himla roligt att bänka sig på läktaren mellan lektionerna för att se på de olika klasserna, ändå upp till 150cm. Får se hur mycket jag hinner se men man får ta sig tiden dessa veckor för det är väldigt lärorikt och inspirerande att se så bra ridning. Ett pass dressyr och ett pass hoppning kvar på Slide och sedan ska vi ha tempoträning på fredag innan denna vecka lider mot sitt slut.

Älskar verkligen allt det som finns här, älskar allt vi får lära oss. Alla Aha-upplevelser, allt man kanske kunde men inte riktigt förstått förrän nu. Älskar att kliva utanför dörren på morgonen för att komma hem dödstrött men ändå längta efter att trimma Tudi en sen eftermiddag. Ett år kommer att gå väldigt fort här nere.

Slut för denna helg

Härliga söndag, med sovmorgon, en sväng till Hööks och ridning på det. 

Planen imorse var att ta tag i pluggandet inför morgondagen men det slutade istället med att vi åkte iväg till hööks och med mig hem fick jag med mig, stövelstöd. Hemma så hängde jag jämt upp stövlarna när de inte användes men här har de blivit liggande i hög och blir inte alls bra så nu har jag löst det problemet. Köpte två par så jag har till både paren stövlar. Nu kan jag alltså ha ”skolstövlarna” på skohyllan istället för i en påse innanför dörren.

Efter lunch åkte jag med Anna ut till hennes häst och då fick jag prova rida en riktigt stor häst och jag har insett att jag faktiskt saknar ponnyerna, dit där man når att sätta foten i stygbygeln. Hemma hade jag fått hjälp av Agnes och Bella med stallet så att det var bara att ta in Tudi för att rida henne i solnedgången. Det är kanske det mysigaste som finns. Solen har varit framme hela dagen idag och vi alla har njutit. Hela 19grader. Vi red ut och travade på grusvägarna idag efter gårdens tävling.

Nu är det dags att planera för en ny vecka. Denna vecka med ridvecka i skolan. Så roligt att spendera en vecka med Slide. Trivs riktigt bra med honom som skolhäst. Vi får se vad denna vecka bjuder på för roligheter. Flyinge Indoor börjar med klasser upp till 150cm? Så kommer antagligen att sitta bänkad där till stor del och sedan ska ju även Tudi trimmas på med planen att vara på galoppbanan två utav dagarna men hur det slutar det märker vi. Härlig helg har det iallafall varit och nu ska jag försöka att gå och lägga mig. Har för övrigt planerat en hemresa under helgen v.44 och längtar faktiskt hem!

Idag fyller även min fantastiska mamma år, så grattis till henne♥
DSC_0257

Tävlingsdebut i skåne


Fantastiska Tudelu♥ Tänk så roligt det kan vara att rida? Det kröp i hela kroppen på Tudi idag när det var dags att rida till Flyinge. Jag tror att hon kände på sig något redan när vi började knoppa på morgonen. Hon var laddad från tårna under framridningen och hon blir sådär larvigt glad. Ålar med kroppen, vill gå på tvären, letar spöken i hörnen och tacktar i skritten, allt man tänker att lugna Tudi aldrig skulle göra. Så himla go hon är. Hoppade så fint på framhoppningen att jag riktigt kände vilka fina språng hon gjorde.

Lekte runt 90cm som var första klassen och red en så bra runda. Det är mycket som börjar sitta för oss nu och jag var inte helt beredd på att behöva bromsa för att få plats med mina galoppsprång på de relaterade linjerna. Till andra klassen var hon lika laddad om inte mer. Fick lite för mycket i handen att jobba med och kom dumt in i kombinationen. Hade antingen behövt hållt ihop henne tidigare för att få in ett extra språng till insprånget eller bara suttit kvar och rätat på mig ordentligt mellan A och B. Istället bromsar jag lite för sent och hamnar i ett mellanläge där hon hoppar stort och åt vänster. Så jag drog med mig hinderstödet med hela benet på B-hindret. Hoppade iallafall mycket fint resten av banan. Sådant som händer men jag är så himla nöjd ändå. En otroligt bra känsla och vi båda gick ut från banan och var glada, vilket är absolut viktigast. Lite mer träning och sedan letar vi rätt på någon mer tävling!

Det är skönt att vi bor så pass nära flyinge att det bara är att sadla på hemma och rida iväg. Mellan starterna fick Tudi stå i vagnslidret där vi gör iordning skolhästarna för ridning. Hon tyckte det var mindre roligt men är ändå så snäll att hon finner sig i det. Nu njuter hon i hagen istället och enligt väderleken så ska det bjudas på fint väder från och med imorgon! Underbart och behövligt!

Skåne bjöd på fint väder igår

Klockan är 11.03 och jag har tagit det lugnt hela förmiddagen, börjar skolan först 13.15 så jag har inte känt någon stress över att ”börja dagen i tid”. Tänkte gå ut till stallet och göra klart allt där innan skolan men först tänker jag äta lite lunch och sen se vad klockan hinner bli.

Igår hade vi lektion fram till 12.00 tiden och efter det åkte jag hem och red ut på Tudi ner till Flyinge. Några varv på galoppbanan kändes behövligt och hon njuter för fullt när hon får sträcka ut sig på den banan. Det var ganska blött och tungt så vi fick hålla igen lite på vissa delar och sedan rida på framåt där det var lite torrare. Det är knappt så att hon vill skritta hem efter och då bara tacktar hon i skritten.

Allt känns så himla bra med Tudi just nu. Det är som att hon vaknat lite ur sommardvalan och är redo att träna på lite hårdare än innan. Det är väl en kombination med att även jag fått mer motivation och inspiration till bra ridpass här nere och att vi faktiskt börjar lära känna varandra bättre än innan. Då brukar man kunna både se och känna resultat. Men vi tränar på och ser hur det går, det känns iallafall himla lovande allting.

En annan sak som slog mig är att jag nu har bloggat själv och ”regelbudent” med få undantag i hela 6år. Jag började driva min egna blogg ganska precis en månad efter att vi tog hem Krypton till mig i mitten av augusti 2011. Det känns så långt borta men ändå underligt nära. Tiden rinner verkligen ifrån en och jag kan knappt minnas alla ponnyer som passerat här genom åren. Jag tappade mycket utav bloggande strax efter att vi avlivade Krypton i december 2015 och där tappade jag även den större delen utan alla läsare och sedan dess har det gått trögt för mig att hitta tillbaka både viljan att skriva och viljan att dela med mig.
För man blev rätt tagen av slänga ut hela sitt hjärta till människor man inte visste om man skulle se i ögonen senare. Det var krävande att presentera och utvärdera allt de jobb man lagt ner för att få honom frisk och sedan ändå bli tvungen att avsluta med att det inte räckte till. Det var inte bara en månad av sorg utan ett helt år med en klump i magen av ovisshet och egentligen fyra månader där beslutet var tagit och jag bara väntade på att det var dags för honom att lämna mig.

Jag älskar att skriva och det har jag alltid gjort det är väl till störst del viljan av att dela med mig som försvunnit med tidens gång. Men samtidigt finns det inget roligare än att spara och reflektera i ett öppet forum och själv vara författaren. Det är intressant att läsa sina egna tankar med en tids mellanrum, för min syn på hästar idag är inte vad den var för fyra år sedan och de saker jag är med om är de sakerna som är delaktiga i vad som gör mig till mig. Jag ångrar inte en dag av skrivandet även om jag kanske hade kunnat vara mer restriktiv med hur mycket av mitt hjärta jag hade velat lämna ut.

Några utav de hästarna jag hade 2015-2016

Hoppträning 19/9

Gårdagens träning var efterlängtad och rolig för både mig och Tudi. Hon var på gott humör när vi red iväg mot Flyinge, hon tror alltid att det är en galopptur på rundbanan som väntar men in i stora ridhuset för träning blev det istället.

Vi började rida över bommar på en S-båge med volter och Tudi var väldigt fin redan från början men hon behövde lite tid att komma igång. Sedan hoppade vi en linje på långsidan med tre räcken med 14m mellan där vi skulle variera mellan fyra och tre galoppsprång. Första gången var jag nästan påväg att få in fem men jag är fortfarande lite osäker på avstånden när jag rider. Hon känns så stor och då tar jag ihop mer än vad jag kanske behöver, har lite samma problem när jag sitter på skolhästen, har svårt att bedöma avstånden i jämförelse med galoppen. På tre galoppsprång kändes det lättare. Vi red sedan S-bågen med oxer, räcke, oxer. Först med volter mellan och sedan utan. Tudi var riktigt fin men jag behöver träna vidare på att rama in och ha henne aktiv mellan hand och skänkel.

Jag är jättenöjd över träningen och det känns riktigt bra inför helgens start. Vi har inte tränat på länge men det känns roligt att vi kommer igång mer och mer. Ska se när nästa träning är om jag kan vara med på den!

20170919

img_3844
Slide bjöd på en fin programridning igår för Kyra även om han hade en mycket nervös ryttare på ryggen. Han blev lite spänd och det berodde antagligen på att jag blev passiv och spänd. Tappade lite bjudning och känsla inne på banan, men det är kanske så det brukar vara när man rider program? Iallafall så brukar det alltid känns bättre på framridningen än på banan när jag tävlar. Kritiken fick vi dock inte höra eftersom vi själva skulle bedöma och utvärdera ritten efter att vi ridit. Vi skulle få veta några saker till nästa gång vi ska rida programmet. Jag är ändå nöjd men är redan sugen på att rida ännu bättre till nästa gång. Blev lite svagt och försiktigt hela programmet.

På förmiddagen hade vi en palpationsövning på skolhästarna. Så två grupper skulle känna igenom hästarna och hitta olika delar, senor och ligament. Det gick väldigt bra och många saker är redan sådant som man känner på dagligen men utan att man egentligen vad det är man känner på och varför. Det var intressant att få se det som man läst om och försöka sig förstå vad som hänger ihop med vad. Lite klokare blev vi allt och nu ska jag bara lära mig orden på latin. Det är mycket att ta in men det är så roligt trots tidigare mornar och sena eftermiddagar så vill jag varje dag tillbaka och veta mer.

Idag är det tisdag och jag är ledig. Ledig är kanske fel ord för dessa dagar kommer så småning om att fyllas med plugg som ska göras. Nu har jag spenderat morgonen med att skriva klart min ridddagbok för förra veckans ridning. Den ska skickas in senast söndag så jag passade på att bli klar under förmiddagen så ska jag läsa igenom den under kvällen och skicka in. Åker till skolan en sväng för att filma en kompis i den andra ridgruppen och ikväll så ska jag och Tudi hoppträna!

20841644_10214494334775456_1772411938_o