Skåne bjöd på fint väder igår

Klockan är 11.03 och jag har tagit det lugnt hela förmiddagen, börjar skolan först 13.15 så jag har inte känt någon stress över att ”börja dagen i tid”. Tänkte gå ut till stallet och göra klart allt där innan skolan men först tänker jag äta lite lunch och sen se vad klockan hinner bli.

Igår hade vi lektion fram till 12.00 tiden och efter det åkte jag hem och red ut på Tudi ner till Flyinge. Några varv på galoppbanan kändes behövligt och hon njuter för fullt när hon får sträcka ut sig på den banan. Det var ganska blött och tungt så vi fick hålla igen lite på vissa delar och sedan rida på framåt där det var lite torrare. Det är knappt så att hon vill skritta hem efter och då bara tacktar hon i skritten.

Allt känns så himla bra med Tudi just nu. Det är som att hon vaknat lite ur sommardvalan och är redo att träna på lite hårdare än innan. Det är väl en kombination med att även jag fått mer motivation och inspiration till bra ridpass här nere och att vi faktiskt börjar lära känna varandra bättre än innan. Då brukar man kunna både se och känna resultat. Men vi tränar på och ser hur det går, det känns iallafall himla lovande allting.

En annan sak som slog mig är att jag nu har bloggat själv och ”regelbudent” med få undantag i hela 6år. Jag började driva min egna blogg ganska precis en månad efter att vi tog hem Krypton till mig i mitten av augusti 2011. Det känns så långt borta men ändå underligt nära. Tiden rinner verkligen ifrån en och jag kan knappt minnas alla ponnyer som passerat här genom åren. Jag tappade mycket utav bloggande strax efter att vi avlivade Krypton i december 2015 och där tappade jag även den större delen utan alla läsare och sedan dess har det gått trögt för mig att hitta tillbaka både viljan att skriva och viljan att dela med mig.
För man blev rätt tagen av slänga ut hela sitt hjärta till människor man inte visste om man skulle se i ögonen senare. Det var krävande att presentera och utvärdera allt de jobb man lagt ner för att få honom frisk och sedan ändå bli tvungen att avsluta med att det inte räckte till. Det var inte bara en månad av sorg utan ett helt år med en klump i magen av ovisshet och egentligen fyra månader där beslutet var tagit och jag bara väntade på att det var dags för honom att lämna mig.

Jag älskar att skriva och det har jag alltid gjort det är väl till störst del viljan av att dela med mig som försvunnit med tidens gång. Men samtidigt finns det inget roligare än att spara och reflektera i ett öppet forum och själv vara författaren. Det är intressant att läsa sina egna tankar med en tids mellanrum, för min syn på hästar idag är inte vad den var för fyra år sedan och de saker jag är med om är de sakerna som är delaktiga i vad som gör mig till mig. Jag ångrar inte en dag av skrivandet även om jag kanske hade kunnat vara mer restriktiv med hur mycket av mitt hjärta jag hade velat lämna ut.

Några utav de hästarna jag hade 2015-2016

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s