Summering av mitt 2017

365 dagar senare så står jag här med ett helt annat bagage än vad jag gjorde vid samma tidpunkt förra året. Jag kan knappt förstå hur tiden kan gå så fort och hur mycket som förändras från att man kliver in på det nya året till dess att man sitter här igen i ett försök att summera allt det som har skett. Lägga pusselbitarna intill de andra och se vilka delar som bygger vidare på varandra. För visst hade jag en tydlig plan över vad mitt 2017 skulle innebära men vägen dit blev allt annat än rak och det var många gånger som min kontrollhjärna ville bryta ihop men tillslut så föll faktiskt bitarna på plats.

Jag avslutade mitt 2016 på akuten efter att ha slagit mitt knä ur led under min absolut sista ponnystart på Distriktsmästerskapen. Förbannad och yr låg jag på akuten och var besviken över att jag under alla mina år på tävlingsbanan aldrig råkat ut för en olycka och att jag då på min sista start lyckas krocka på en framridning – i dressyr av alla grenar också. Så inleddes även mitt 2017, med trasigt knä, på kryckor och utan häst eftersom jag hade blivit tvungen att lämna bort Gabina dagen efter ambulansfärden.

Jag var ändå snabbt på benen igen och i slutet av Januari hade jag fått hem Gabina igen och vi åkte direkt ut och gjorde årets första start i Södertälje.

Under 2017 så har jag fått möjligheten att ha flera hästar hos mig och jag valde att ta hela våren och verkligen göra det som jag ville göra -rida. Jag jobbade så lite som möjligt och jag red och var i stallet hela dagarna. Det var precis vad jag behövde vid den här tidpunkten och jag är glad att jag tog den chansen eftersom den tiden inte kommer tillbaka. Planen under våren var att sälja hästarna som skulle säljas så att jag skulle vara utan häst till sommaren.

Adonis – Tränade och tävlade honom till försäljning – såld under våren.
Xenona – Kom till oss för inridning och åkte sedan hem på sommaren.
Dam fine Lady – Inköpt och såld under våren, startades några gånger.
Gasira – Hjälpte till att rida och hoppa under våren/sommaren.
Pondus – Min gamla tävlingsbästis som kom hem för att sättas igång efter ett års vila.
Ponderosa – Skulle säljas men blev istället betäckt.
Gabina – Skulle säljas men blev istället betäckt, startades lite i början av året.

Under våren så kom även fina Tudelu in i mitt liv. Lite tveksam till storhäst så gav jag det ändå ett försök och jag är glad att jag gjorde det för bättre läromästare hade jag inte kunnat hitta som första storhäst. Vi hann göra ett par starter hemma ihop med både bra och mindre bra resultat. Men glada och nöjda så kämpar vi vidare med det som vi tycker är svårt och jag lär mig mer och mer av henne varje dag.

Jag sökte till hippologprogrammet 2016 men valde att tacka nej när antagningsbeskedet kom och det är jag fortfarande väldigt glad för. Jag sökte sedan igen 2017 med en annan inställning och det var självklart för mig att jag skulle gå den här gången. Lika nervös som första gången, om än inte mer, så åkte jag till Strömsholm och gjorde mitt antagningsprov i maj. På sommaren fick jag mitt besked under falsterboveckan, boende bokades och livet blev allt mer som planerat. Jag skulle packa ner mitt liv i väskor och flyttlådor och åka 60mil neråt i landet för att göra det som jag älskar allra mest -lära mig så mycket som det bara går och hästar.


Jag tog ett sista sommarlov och spenderade ett par dagar i skåne tillsammans med Vendela som redan hade flyttat ner tidigare under året. Tillsammans med henne gjorde jag mitt första besök på Falsterbo och fortsatte att andas häst med henne på gården där hon jobbar. Jag gjorde sedan ytterligare ett besök neråt men då till Danmark tillsammans med Ella där vi upplevde världens alla väder under några få dagar. Strax därefter kom jag hem och tog mitt efterlängtade körkort! Sedan rann tiden iväg och jag hann göra en sista start helgen innan jag vi lastade både bil och transport och åkte ner till vad som skulle komma att bli mitt hem för det kommande året. Dagen innan avfärd så sa vi farväl till vår älskade hund som blev akut sjuk den dagen och fick somna in.

Skåne har varit allt det jag förväntat mig. Jag njuter varje dag och aldrig har skolan varit så rolig som den är nu. Med lärare som lägger ner sin själ i oss, som vi kan fråga om allt och inget, en klass som alla brinner för samma sak och som stöttar och hjälper varandra så kan jag inte klaga. Jag trivs så himla bra på Flyinge och med allt runt omkring. Tänk om man kunde spendera resten av sitt liv såhär? Tänk vad mycket kunskap jag får chans att ta del av, så mycket fina hästar och på en så fantastisk anläggning. Jag vill aldrig att det här året ska ta slut.


När vi går in på det nya året så är förväntningarna högre än någonsin. Jag ser fram emot sena kvällar med näsan i böckerna. Ser fram emot träningar och tävlingar med Tudi. Ser fram emot att utveckla mig själv ännu mer och sätta nya mål. Det blir annorlunda nu, mindre ridning och färre hästar men jag är glad ändå för möjligheten att vara här. Att jag varje dag får vakna och göra det jag älskar allra mest. Hur hösten kommer att arta sig det får vi se. Jag är bara otroligt glad över att jag står här med mitt enorma intresse för hästar, för det var verkligen långt ifrån en självklarhet.

”We must be happy with what we have while working for what we want”

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s