Onsdagshoppning

Banbyggnation vid 08.15 i Lilla ridhuset.

img_1471
Alice tar sig ann tre hinder i rad för första gången. 

Min morgon började väldigt lugnt idag med lite sovmorgon eftersom jag inte hade varken utsläpp hemma i vårt egna stall eller stalltjänst. Sov så länge som det bara gick och klockan 08.00 åkte vi till skolan för att börja bygga fram till dagens unghästlektion som varje onsdag består utav löshoppning.

Alice som är dressyrstammad har kanske inte den naturliga hinderkänslan men efter dessa få gånger som hon har varit med så tycker jag helt klart att det tar sig. Hon springer med spetsade öron och tar sig an utmaningarna på ett väldigt trevligt sätt. Idag fick hon gå vidare och hoppa tre hinder i rad med en oxer som avslut. Hon kanske inte är den som är mest uppmärksamma hästen i gruppen men hon rättar sig ändå till gången därpå.

Denna dag fortsätter med en obligatorisk lektion om Svenska Ridsportsförbund och Skånes ridsportsförbund innan det är dags att rida Tudi i eftermiddag. En inlämning att skicka in till ikväll och sen är jag nöjd!

Unghästblocket

Ägare: Victoria Laurin

Jag vet att jag sagt det förut men jag trivs så bra tillsammans med fina Alice som jag har under unghästblocket. Tänk att man kan falla så pladask för en häst? Jag njuter verkligen i hennes sällskap och det är otroligt roligt att arbeta med henne varje dag och det ska bli ännu roligare att se hur hon utvecklas under dessa veckor vi spenderar ihop.

Idag har vi provat på att longera med sadel och det var som att hon inte gjort annat. Efter att vi provade den i boxen under förra veckan så var det lätt att lägga på den idag i ridhuset. Med lite extra fokus på galoppfattningarna idag så gick det väldigt bra att få till den rätta galoppen istället för korsgalopp som annars legat lite nära till hands. Förra veckan var det lite spänt att longeras med den fasta gjorden över ryggen men det märks att hästarna snabbt anpassar sig och framför allt efter att de fått smälta veckans jobb efter en lugnare helg. Den största processen är verkligen mental och det roligaste är främst att se när de börjar fundera och söker efter lösningar.

Tredje veckan av unghästblocket. Jag som så gärna ville ha ridning istället för unghästblock känner mer och mer att det här blir roligare för varje dag. Det är roligt att vara med från början. Roligt att se hur hästarna utvecklas och se hur mycket jag kan vara med och påverka. För jag är med och lägger grunden till vad som ska bli en trevlig ridhäst.

Tänker på uttrycket ”Tid är ingenting man har, tid är någonting man tar”, det stämmer in på hur jag lever livet just nu. För man blir aldrig klar. Det finns alltid någonting som behöver göras och det gäller bara att ta sig tiden att göra det. För mycket inlämningar, för lite sömn, för mycket att göra eller kanske framförallt för mycket som jag vill göra. Men det är en livsstil ändå, hästar från morgon till kväll, det passar mig trots allt perfekt.

img_1436

Måndag

Utsikt från galoppbanan i höstas. 

Redan fem veckor av det nya året har passerat och det innebär att min lista över terminens veckor minskar sakta med säkert. Tänk att jag har bott här i skåne mer än halva tiden nu och att det ”snart” är dags att åka hem igen. Men först väntar en härlig vår i skåne och jag kan nog inte föreställa mig något bättre än det.

Denna vecka blir precis lagom med inte speciellt många lektioner. Imorgon har vi ridlära och på onsdag en obligatorisk föreläsning på eftermiddagen. På fredag har vi en djurskyddsövning. Unghäst-lektioner varje dag den här veckan och förhoppningsvis har vi fått på en sadel på hästarna innan veckan är över. En Tenta är inplanerad redan nästa måndag som jag behöver ta tag i helt enkelt. Skjutit lite för mycket på att börja med den men det ska nog ordna upp sig med lite självdisciplin. Jag är väldigt bra på att tänka att jag gör det senare och tillslut finns inget senare att skjuta upp det till.

Tudelu ska ridas som vanligt under veckan. Så mycket uteritter som det tillåts. Det börjar ljusna nu om kvällarna men det är fortfarande svart ute de dagar vi kommer hem sent från skolan. Inom några veckor gissar jag på att ljuset kommer ställa till mindre problem och terrängbanan kommer kunna besökas oftare. Men som sagt, jag längtar efter våren.

Roligare än såhär blir det inte

Som jag saknat terrängen inser jag efter en terrängträning inomhus på Flyinge. Vi hoppade inget komplicerat men ändå ett par hinder som var betydligt svårare än den nivå jag kommer att rida när det är dags att starta på riktigt. Detta var Tudis första terrängträning och min första på storhäst.

Min magkänsla säger mig att Tudi kommer bli en klippa ute i terrängen. Hon är modig men vettig på samma gång. Jag har ju själv ridit terräng på Krypton som var övermodig samtidigt som han inte var speciellt klok, han ville gärna att det skulle gå fort och letade hinder men hade inte riktigt tid att se sig för. Jag tror att med lite träning kommer Tudi att hoppa alla typer utav hinder och bli tryggare med att våga egna beslut. Men hon tyckte att det var precis lika roligt som jag tyckte, jag behöver lugna ner mig en aning för både hon och jag blir lite ivriga och jag har en tendens att rida iväg mot hindren, oavsett höjd och häst. Men det tar vi med oss och red från Flyinge med ett stort leende och med massa ny energi att träna vidare.

Tanken blir att ta terrängkortet för storhäst antingen här i vår eller direkt när jag kommer hem så hinner jag nog ut och tävla i sommar om allt går som det ska! Vore verkligen jätteroligt att få göra det här igen och med Tudi känner jag mig väldigt trygg.

img_1368

Torsdag

Jag har lyckats byta bort min stalltjänst två mornar i rad vilket innebar att jag egentligen skulle passa på att ta en sovmorgon denna morgon men jag var ute i stallet vid 8.15 för att rida ut tillsammans med Bella och Coralee runt terrängbanan. Sedan hade jag stalltjänst över lunchen och sedan unghäst på eftermiddagen.

Unghästblocket går i en rasande fart. Det är mycket med lektioner varje dag och det är kanske roligare att ha ridblock men jag tycker ändå att det är himla intressant att se hur fort det går att komma framåt och hur mycket som kan sjunka in med en vila två dagar över helgen. Alice sköter sig över förväntan bra och löshoppningen gick betydligt bättre igår än förra veckan. Även dressyrstammade hästar behöver lära sig att taxera och avståndsbedömma med hjälp av hinder. Idag hade vi sadel för första gången, dock ej fastspänd, men det gick också utan problem.

Imorgon flyttades unghästtiden till klockan 8.00 istället för vid lunchtid så det innebär att jag rider Tudi efter det. Vi har även egen studietid både idag och imorgon så vi har lite att jobba på inom hästen och miljön som vi ska ha tenta på om två veckor. Tänkte alltså spendera kvällen med det. Man får helt enkelt bara att ta tag i sakerna för att undvika att skjuta allt framför sig. En uppgift till unghäst ska jag skriva till helgen och sedan har jag en loggbok att skriva och lämna in imorgon. Sedan blir det lite helgkänsla för mig.

Skåne bjuder på fantastiskt väder. Nu är våren tillbaka och idag åkte innetäcket av och Tudi står numer med endast ett täcke. Nu är klockan 16.44 och det är fortfarande ganska ljust ute. 

There is no substitute for hard work

img_1292
Hippologerna visade upp Kadrilj på DUS skånes ungdomsdag.

Det är en gyllene gräns mellan att vara trött och att vara trött. Igår var en sådan dag då kroppens alla signaler slutade fungera och man var så utmattad att man bara sjönk ner på köksstolen och blev sittande innan man beslutade att flytta sig från stolen till sängen. Jag tror att det var att jag varit på helspänn inför tentan, som förövrigt kändes betydligt enklare än vad jag hade väntat. Luften gick bokstavligen ur en när vi var hemma för att äta lunch -och då skulle man orka ladda om för redovisning.

När jag sedan red Tudi så gjorde jag ett tappert försök att ta till mig av det vi lärt oss på ridläran. Att driva på den svaga sidan, den sida som blir tom/lätt i handen, för att få mer påskjut från det bakbenet och därmed få ett jämt stöd i handen. Det lät betydligt lättare i teorin än vad det var i praktiken. Men visst fick jag stöd i handen, om nu hundra kilo häst var bättre än att noll i handen. Jag tror dock att jag är på rätt väg men min kropp som helt saknade energi klarade inte riktigt av att reda ut uppföljningen utav detta med att driva hästen till stöd in i handen. Det tar vi en annan dag när hjärna och kropp samarbetar bättre. Jag har en plan åtminstone och då är jag ett steg i rätt riktning. Med utbildningsskalan inpräntad i pannan så finns en vision om hur det ska kännas.

Testar den mekaniska hoven i stora ridhuset på Flyinge.

Temadag med underlag i centrum blev det denna tisdag. Professor Lars Roepstorff var här och pratade om banunderlag hela förmiddagen för att sedan prova den mekaniska hoven i stora ridhuset. Mycket man redan visste som bekräftades. Olika underlag och variation är det allra bästa och inget underlag är det optimala men de är mer eller mindre bra beroende på vad för typ av häst som ska rida på det och vad det är den ska utföra. Man måste jobba på 80% av sin kapacitet för att få effekt utav träningen och därför har dressyrhästar dålig kondition eftersom de aldrig kommer upp i puls innanför ridhusväggarna. Energi kan aldrig försvinna endast omvandlas och skador i rörelseapparaten är den vanligaste anledningen till att hästar möter en veterinär och det är på grund av att vi utnyttjar deras atletiska förmåga. Med kunskap kommer ansvar och förhoppningsvis sitter en del utav det som sades idag kvar till imorgon.

Denna tisdagskväll ska börja avrundas nu klockan 22.23. Jag har en uppgift kvar om hästars inlärning som ska vara inne imorgon. Den ska jag skriva klart nu ikväll är tanken och sedan tänker jag njuta av att ha helgen fri från måsten annat än att umgås med Tudi.

Fullspäckad söndag

Morgonpigg vet jag inte om jag vill påstå att jag är men ibland är det extra mysigt att vara i stallet på morgonen och känna att man blir klar i tid med allt. Imorse gick jag ut vid 05.30 och fodrade i stallet. Innan 08.00 fick hästarna komma ut i hagen men Tudelu, Coralee och Niilo blev kvar inne i stallet för att starta morgonen med ridtur till Flyinge för att rida på Täckta banan. Tudi älskar att vara på Täckta banan och blir lika pigg som hon blir när vi rider på stora galoppbanan. För er som inte vet så är Täckta banan en rundbana med tak där man kan rida när underlaget ute inte riktigt tillåter. Genom svängarna får man dock hålla ned huvudet för att inte slå i bjälkarna som håller upp taket.

Vid 11.00 cyklade jag ner till Flyinge och började göra Bellman klar för kadriljuppvisningen vi skulle ha på DUS Skånes ungdomsdag. Vi red fram och red igenom programmet en gång innan vi visade upp programmet i stora ridhuset. Alla hästar skötte sig bra med tanke på hur mycket folk det satt på läktarna, hur mycket ljud och saker som det fanns att kika på. Nöjda och glada var vi iallafall när vi red ut! Avslutar kvällen med att räkna ut underhållsbehovet på olika hästar och deras tillägg för träning.

Nästa vecka bjuder på stalltjänst och unghäst hela veckan. En tenta, en redovisning, en inlämning, en underlagsföreläsning och en loggbok. De två uppgifterna som även skulle in i veckan är redan färdigskrivna och inskickade. Avslutar veckan med terrängträning inomhus med Tudi på Flyinge. Intensivt men förbannat roligt och kanske framförallt otroligt lärorikt!

uppbokade veckor har en tendens att gå fort

img_1211

Man ska inte gå hela veckorna och längta efter helgen men just denna helg längtar jag lite extra efter, jag behöver all tid som det går för att komma ikapp med plugget till nästa vecka. Tiden har varit nästintill obefintlig och jag har nog aldrig varit så trött som jag varit under den här veckan. Det blir intensivt när man har unghäst varje dag plus de vanliga lektionerna men det är ändå otroligt roligt och tiden går fort när man väl är igång.

Detta har varit vår första vecka tillsammans med unghästarna och Alice som blivit den jag kommer att ha hand om har verkligen fångat mitt hjärta. Jag har en liten kärlek till det här milda, mjuka och känslig temperamentet. Vi har longerat, löshoppat, tränsat och idag på morgonen har vi haft schabrak och täckesgjord på under longeringen. Det finns en viss tveksamhet till en del saker som vi får jobba vidare på men hon är absolut inte svårövertalad. Nästa vecka är planen att sadeln ska på.

Tudelu fick hoppa i onsdags då vi hade långlunch mellan unghäst och eftermiddagens föreläsning. Några språng i kroppen och vi känner att vi börjar komma i form igen. En inomhus-terrängträning är inbokad nästa helg!

Mina fredagsplaner är följande:
– Skriva klart och skicka in unghästloggen för veckan.
– Skriva klart redovisningen inför måndag.
– Skriva och skicka in foderlabb.
– Skriva klart analys på ett referat.
– Lunchfodra + fixa klart stallet
– Rida ut Tudi runt Flyinge
– Skicka in Före/efter uppgift på unghäst.
– Plugga till tentan på måndag om tiden finns över?

All at once – like a light switch

img_0567

Change either barges in or it tiptoes, and the way i see it,
it happen in one of three ways.
Slowly, like a blossom.
Predictably, like a sunset
or all at once, like a light switch

Man börjar vänja sig ändå, att saker förändras, till det bättre eller till det sämre. Det enda som vi kan vara helt säkra på är att ingenting består, hur gärna vi än önskar att det vore så. När jag tänker på mig själv så minns jag klart och tydligt de år jag gick från att vara helt säker på att jag skulle sluta med hästar till att känna att det finns ingenting jag hellre skulle vilja ägna mitt liv åt.

Men vi växer i förändringarna. Vi bygger, skapar och utforskar oss själva. Att flytta 60mil från min familj och min vardag, från hela mitt liv och trygghet, det var kanske det bästa jag kunnat göra för mig själv. Det man trodde skulle vara svårast har visat sig vara det enkla medan små saker som alltid varit självklara visat sig vara svårare än någonsin. Kanske svårast har det varit att hitta sig själv i en ny miljö där man på något sätt har samlat en grupp med människor som alla brinner för samma sak. Vi kommer alla med olika bakgrund men med en förhoppning om att utveckla oss själva. Det ska bli intressant att se vad för bagage vi kommer att lämna underbara Flyinge med när sommaren kommer. Någonstans önskar jag att jag aldrig behöver åka härifrån men detsamma sa jag om Strömsholm innan flyttlasset gick neråt i landet för att komma hit.

Saker går snett och shit happens. Ibland tar saker oförutsägbara vändningar och ibland kan man inte vara mer förberedd. Det är vad det är och man kan alltid göra sitt bästa för att uppskatta förändringarna. Förändringar är det som skapar oss, det som gör att vi värderar och ser på saker på ett visst sätt. Vilka erfarenheter som vi låter forma oss, vilka nyckelord vi väljer att lägga till i våra privata ordböcker. För det är någonstans det som utbildningen här nere ger oss. Den ger oss fakta och vad vi väljer att göra med faktan är upp till oss själva, vi blir serverade med information och kunskap men det är alltid upp till oss hur vi väljer att använda den i praktiken.

I år ska jag välkomna alla förändringar, njuta av att saker inte alltid blir som jag tänkt mig. För utan otur och förändringar, då hade jag inte varit här och jag hade inte haft Tudi. Hade jag följt planen hade jag lagt hästarna på hyllan för längesedan och pluggat något som jag nu anser mindre viktigt. Jag behöver släppa (lite) på kontrollbehovet och lösa de problem som uppstår. En sak i taget men med ett fortsatt fokus framåt, – det mesta brukar trots allt lösa sig.

DSC_3619
img_8146
img_4061

”Vi vill ha en ridhäst, inte en longeringshäst”

DSC_0291

Idag var inte vilken dag som helst utan min födelsedag och en bra sådan blev det också. Ett år äldre och förhoppningsvis även ett år klokare, men det kan vi diskutera senare. Tackar så mycket för alla som gratulerat mig idag och passar på att njuta lite extra idag!

Dagen inleddes med en väl behövlig sovmorgon och sedan har vi haft unghästlektion under eftermiddagen. Jag har bokstavligen förälskat mig i hästen som jag kommer att ha hand om under det här blocket och det ska bli så roligt att se hur utvecklingen kommer att bli under tidens gång. Vi har åtta veckor på oss innan examen och då ska vi kunna rida dem i alla gångarter.

Jag tror att det här kanske kommer att bli det mest lärorika blocket, mycket tålamod, kommunikation -mellan både oss i gruppen och med hästarna- och kanske mest förståelse för hur hästen fungerar och reagerar på allt det som vi utsätter dem för. Jag känner redan att jag har mycket med mig själv att träna på för att inte bli varken för mycket eller för lite i mitt kroppspråk. Man inser att man har mycket att lära samtidigt som man får tydliga och direkta svar på vad för signaler det är som man ger. Jag har kanske främst dessa två dagar fått jobba på min placering vid longeringen, jag blir lite för snabb på en häst som reagerar lika snabbt och våra halter blir alltid en halv kortsida tidigare än tänkt. Kanske ett lyxproblem med en så lyhörd häst men också ett dilemma för mig att jag ibland blir omedvetet bromsande. Som vår lärare uttryckte sig ”vi vill ha en ridhäst och inte en longeringshäst” och menade att vi skulle finslipa på de mindre signalerna när longeringen gick så bra eftersom de är dessa vi kommer använda i ridningen senare.

Imorgon väntar en morgon med unghästarna igen, då ska vi löshoppa för första gången. Långlunch innebär att Tudi ska motioneras och vi ska försöka få till lite lättare hoppning och sedan får jag se om vi får till någon träning snart, vi pratade om i helgen eller till nästa vecka. Under eftermiddagen blir det lång föreläsning till 16.30 men jag fortsätter att pränta in i mitt huvud att jag älskar det här, för det gör jag verkligen, trots att det kan ta emot i januari-mörkret en kall onsdagseftermiddag.