”Aldrig mer”

111

Den där dagen i augusti, den varma sommarförmiddagen, när allt bara gick i bitar. Den dagen bestämde jag mig för att aldrig mer skulle jag låta mitt hjärta bli så krossat igen. Aldrig mer skulle jag tillåta mig själv att låta livet kretsa runt en så betydelsefull punkt.

”Jag tror att det är lätt att förlora sig själv i något som är så sårbart. Tänk att älska något så gränslöst att man tappar greppet om verkligheten och lever på ljusglimtar av hopp? Det är nog lätt att bli nedbruten, krossade och förstörd. Förstörd som människa. Vår sport är vacker samtidigt som den är så brutal. Det handlar om så lite, om någonting som kan bli så trasigt, så trasigt att man går sönder i sig själv. Allt går inte att laga hur mycket man än försöker. Men det är vackert att man är beredd att lägga ned hela sitt liv på någonting som man älskar men det är sorgligt att det är så långt man ska behöva gå.”
– 29 Juli 2015

Jag var beredd att lägga allt på hyllan. Att aldrig mer låta något bli så viktig som han hade varit för mig. Jag var beredd att låta livet gå vidare i en helt ny riktning. För det finns en makt som står över oss, det är någonting vi inte kan påverka och det är orättvisan i att vi står maktlösa inför det som sker som skrämmer mig mest. Det är en känsla av att vara otillräcklig som smyger sig på, som ger rysningar längs med ryggen och som sätter sig som en törn på självförtroendet och i sin tur på självkänslan. Jag har aldrig varit så säker på någonting som jag var då. Aldrig. Någonsin. Igen.

Lycka är delvis att skapa drömmar ur det befintliga. Att använda och utnyttja möjligheterna som erbjuds. Att våga prova igen även när varje liten atom i kroppen står emot. Jag gav sporten en nytt försök och det är det bästa jag har gjort. Det är när saker ställs på in spets som vi blir tvungna att omvärdera allt det som vi tagit för givet. För mig var det känslan för hästen, för sporten och skillnaden som jag behövde bearbeta.

För jag trodde faktiskt inte att jag skulle leva ett helt nytt liv 60mil hemifrån. Jag trodde aldrig att jag skulle vilja ha en enda häst i mitt förvar efter att han fick somna in. Det går att läka, även om det är en pågående process. Det går att må bättre än vad jag gjorde då.

10426240_10204027709996320_5193835676543544362_n10376332_10202494574588893_2622651079380311020_n970158_10202141849090976_6173515289986916051_n11216614_10205191471609633_908536132438532670_o523549_3931685453839_93093512_n

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s