sometimes it take a panic attack to remind my heart how to beat

svartvit

Det finns något sagolikt över saknaden. Som historier man läser om i böcker, om händelser som skapar betydelse i människors liv, eller kanske främst, hur overkligt det är att uppleva. Hur många gånger man måste fråga sig själv om det verkligen är sant. Man pratar om att tiden läker alla sår, att någonstans längs vägen så försvinner smärtan och man finner någon slags mening med allt det som gjort så ont. Jag vet inte hur jag resonerar kring det påståendet. Saknad är inte en bestående känsla även om jag tror att det finns en liten, ibland nästan obefintlig, konstant saknad efter det som man har förlorat.

För jag förstår att jag kommer alltid att känna en saknad. En saknad efter min bästa vän, vars liv jag så länge höll levande i mina händer. Som jag i så många månader gjorde allt vad jag någonsin kunde för, men det var aldrig tillräckligt. Jag kommer alltid känna skuld för att jag den där dagen kunde besluta mig för att avsluta hans liv utan den minsta eftertanke. Skuld över att jag så snabbt kunde uttala orden och det kanske främst för att mitt hjärta inte orkade kriga längre.

Kanske hade jag inte samma överlevnadsinstinkt som han hade? Eller handlar det helt enkelt om jag som människa kan resonera medan ett djur inte har den förmågan? För det fanns ingen rädsla för döden i dina ögon, även om min rädsla så tydligt kröp fram mellan orden så tycktes du ändå inte förstå. Min rädsla för att göra ännu ett misstag i ditt liv som helt var baserat på mina val och beslut.

Livet går vidare med eller utan oss. Klockan stannar inte i takt med att ett hjärta slutat slå. Tiden står aldrig still även om minuterna av tomhet ibland kan jämföras med evigheten. Jag minns evigheten och jag vet att den tog slut. Jag minns minuterna och jag minns sorgen. Men skillnaden nu är att jag kan glädjas med allt det vi fick uppleva, vårt avslut känns inte lika omfattande i jämförelse med allt det som vår historia bidrog med.

Det var ett hemskt avslut på en väldigt vacker saga. Ibland räcker det med att vi konstaterar just det. Att historien inte förändras bara för att avslutet inte blev så som vi alltid hade hoppats på.

IMG_86512014-09-06 14.23.07-1
10492426_10202744318552336_8450510315852538681_n580554_4952215446451_273456953_n1959855_10201877053071241_1238269013_n

Det är både en lycka och sorg på samma gång; Att ju fler hästar jag får möjligheten att rida så inser jag vilken fantastisk häst jag hade i honom, trots att förutsättningarna inte kunde göra honom rättvisa.

Tappskokompetens, redovisning och sjukdomsuppgift

Nu vet ni vem ni kan ringa när skorna åker av! För jag har klarat tappskoexamen och det firade vi med kebab och pizza nu på kvällen. En ny liten ponny har även flyttat in i stallet och hela huset har förälskat sig.

Vår första lektion idag var en redovisning om vårt rasprojekt som vi har haft ett tag och vår grupp redovisade om shetlandsponnyer och pratade om vårt besök hos en uppfödare här i närheten och födde upp minishettisar. Samtidigt som vi hade den redovisningen så var bedömdes vi i pedagogiken utav en annan lärare. Nervöst men då var det avklarat och kan läggas åt sidan. Nu blir det fullt fokus inför nästa veckas Genetik-tenta. Den känns nästan omöjlig att klara men om jag lägger ner all ledig tid nu fram till dess så ska det nog gå bra, men de har lagt in en omtenta under terminens sista vecka ifall man inte skulle klara den, men min förhoppning är givetvis att slippa göra omtenta.

Igår kväll fick jag lite panik och lämnade in min sjukdomsuppgift utan att läsa igenom den överhuvudtaget. Men tiden rann iväg lite och orken fanns verkligen inte att göra något mer jobb med den så jag skickade in den och får rätta utifrån den feedbacken som jag får tillbaka sen. Skönt att ha lämnat in den iallafall, en sak mindre att tänka på.

Vad har jag kvar då? En uppgift om arbetsmiljö, den är i princip klar, behöver koppla den lite mer till vilka lagar och regler som finns för att styrka mina påståenden. Ett protokoll från senaste kursrådet ska skrivas rent och skickas in. Sjukdomsuppgiften ska rättas, samt vi ska rätta varandras uppgifter under helgen och sedan ska det göras en redovisning även om detta.

Körningen tillsammans med Aramiz går väldigt bra. Det är så roligt att köra även om vi igår hade lite svårigheter med kommunikationen. Han var alldeles för pigg och hamnade bakom hand när jag försökte hitta ett stöd. Men det berodde som sagt på alldeles för mycket energi, när han fått gå några varv i övningen så började han landa lite mer och vi kunde komma till arbete igen.

Tudi och jag var ute på grusvägarna idag och joggade lite lugnt. Vi satsar som sagt på att hinna med ännu en start i skåne så vi håller igång så gott vi kan. I helgen ska vi besöka galoppbanan är tanken och sedan tänkte jag försöka få hjälp utav Bella med hoppningen under nästa vecka. Men först ska vi fira Valborg och som det ser ut nu blir det en tur till Alnarp med delar utav klassen för att gå på eftersläppet, vi skippar balen som är innan och firar tillsammans istället innan vi ger oss av.

img_3686

Jag säger det igen – Jag. vill. aldrig. åka. hem. (!!)

Tävlingstisdag

Vilken lyckad tisdag det blev, ikväll kommer jag att gå och lägga mig med ett leende på läpparna. Tudelu presterade bättre än någonsin idag och jag red väldigt bra i andra klassen. Agnes var snäll och knoppade Tudi så att hon kunde glänsa lite extra. Jag har verkligen en grej för knoppade hästar, tycker att det känns som att man har ansträngt sig lite extra när hästarna är knoppade, det är en liten detalj som gör sådan skillnad.

Vi red två klasser, en 100cm och en 110cm. Till första klassen blev det lite oflyt på banan. Jag var inte helt säker på banan och Tudi var piggare än vad jag hade förväntat mig så jag blev hård och orolig i handen vilket gjorde att vi inte fick någon ordentlig rytm. Men vi var felfria och nöjda över att vara tillbaka på banan igen efter vinteruppehållet. Mellan klasserna fick Tudi beta och jag gick banan och förberedde för nästa klass. Tog några språng innan jag gick in på banan och sedan gjorde jag en runda som jag är väldigt nöjd över i 110cm klassen. Red framåt på alla distanser så att jag nästan fick det trångt. Jag hade haft lite svårt att räcka fram eftersom jag inte haft tillräcklig bra galopp.

Det var helt omöjligt för at Tudi att stå still för fotografering så det här är det bästa som blev.

Klasserna idag var enbart bedömning A, vilket innebär att alla felfria blir likaplacerade. Jag och Tudi fick alltså med oss två rosetter hem. Vi ska se om vi kommer att hinna med ytterligare en start här nere på Flyinge innan vi ska åka hemåt igen. Flyinge ska ha en till eftermiddagstävling och det är precis lagom för oss att starta.

Nu kör vi på och samlar rutin på 110cm klasser och hoppas på att kunna starta det med omhoppning när vi kommer hem. Hittills är vi mycket nöjda med det vi har gjort och jag vill inte stressa fram någonting utan känna mig trygg i uppgiften och fortsätta att lära mig hur jag ska rida Tudi på bästa sätt.


img_3653

Det som alltid var självklart känns nu istället enormt främmande

web1
Maria & Rio, Martina & Fantomen under en lektion förra veckan när jag agerade fotograf.

Nedräkningen har börjat. Min terminsplanering har inte många rader kvar att stryka över, där varje rad symboliserar en vecka med olika rutor med uppgifter, tentor och andra saker som ska göras under varje specifik vecka. När jag gjorde den kändes det som en evighet, men nu när vi börjar närma oss slutet känns det som att vi precis fick resultatet från vårens första tenta i januari.

Ett år så långt hemifrån, hur kan det gå så fort? Hur kommer det kännas att komma hem igen? Jag vill egentligen inte veta, för vardagen här nere har varit bland det bästa jag kunnat tänka mig. Men jag minns hur ledsen jag var över att lämna strömsholm bakom mig, lämna livet jag hade byggt upp där. Lämna tryggheten för att stå på egna ben. Lämna allt det där som jag i så många år hade tagit för givet. Nu ska jag tillbaka och det känns enormt främmande att jag ska flytta in i mitt gamla rum igen. Leda in Tudi i stallet där jag tillbringat de senaste åren. Börja bygga bubblan som jag sprängde för ett år sedan. Hur börjar man om, för inte kan jag väl ta vid där jag slutade?

Jag kommer lämna Skåne med mängder utav lärdomar, härliga minnen och med en ständig önskan att få komma tillbaka igen. Vi kommer att bli ett härligt gäng som flyttar upp till Strömsholm till hösten. Vi har tappat flera från klassen under tidens gång men jag är säker på att vi som stannar kvar kommer att ha ytterligare två fantastiska år tillsammans.

Måndag 22.43 – Bästa tiden att plugga?

Måndag och ny vecka igen. Morgonen började med sovmorgon och en frivillig lektion där jag egentligen inte fick mycket gjort men jag var där och försökte att hitta lite inspiration till att börja med min sjukdomsuppgift som ska in på onsdag. Resultatet blev sådär men nu ska jag tillbringa kvällen och natten med att försöka slutföra den. Det kan bli spännande att se hur det går med självdisciplinen, hittills går det sådär i och med att jag skriver här istället.

Professor Kyra Kyrklund var på besök och höll en miniclinic om hästens form i Stora ridhuset. Stipendiaterna red varsin 7åring och Kyra pratade mycket om att aktivera det svaga bakbenet och våga sitta på det och inverka när hästen blir stark i den motsatta sidan. Ryttaren vill ju ofta dra i den starka sidan för att rida igenom det när det verkligen problemet sitter i den svaga sidans bakben som inte vill bära och skjuta på lika mycket som det andra. Så det gäller alltså att rida hästen fram till ett stöd på en tygeln och rätta framdelen efter bakdelen och aldrig tvärtom.

Tudelu och jag skrittade ut på tur under kvällen och vid 20.00 tiden bytte jag om till träningskläder och gav mig ut för att springa en runda. Det har blivit en bra vana att antingen gå ut och gå eller springa. Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle vilja träna men det är kanske ett utav de bättre sätten att rensa tankarna när man har mycket skolan och koncentrationen efter att man varit ute är helt klart mycket bättre. Denna måndag sprang jag runt Flyinge för omväxlingens skull. Vacker miljö och härligt väder.

Imorgon är det tävlingsdags för mig och Tudelu!

Beauty without vanity

Jag trotsade dagens blåst och red i kortärmat ner till Flyinge tillsammans med Bella och hennes Coralee. Hästarna trivs bra ute på Warren Hastings som är en stor ”gräsbana” som ligger i Flyinges skogspark. Det blir en härlig framåtbjudning och det finns utrymme att galoppera på i en större galopp än vad man kan göra på en vanlig bana. Omväxling tycker både vi och hästarna om. Samtidigt är det otroligt vackert med hästkyrkogården i mitten och solen värmer skönt där man är skyddad från vinden. Hela parken är fylld utav vita blommor och vi kan bara konstatera att våren har kommit med stormsteg.

Jag behöver komma igång med lite konditionsarbete med Tudi och nu finns det bättre möjligheter till det i och med att galoppbanan är i bruk sedan ett tag tillbaka. Nu ska jag bara hitta tiden att rida dit och sedan kommer hon att vara redo att kicka igång tävlingssäsongen mer ordentligt när vi kommer hem till Strömsholm igen.

Klockan är 19.05 och det är dags att börja med allt det jag hade tänkt att hinna med idag. Det var tvätt, städning och alldeles för mycket plugg som jag skjutit framför mig. Att man aldrig lär sig att ta tag i saker. Det är en dag imorgon också som jag ska utnyttja till fullo.

img_3574img_3556

Jag älskar att #pluggahäst

img_3290

Jag får nypa mig i armen för att förstå att jag pluggar på kanske en av Sveriges vackraste anläggningar. Förstår ni att det här är min skolmiljö som jag får chansen att utvecklas i? Att gå ut från utbildningshuset under rasterna och inspireras av dressyr på kastenjegården och hoppning i stora ridhuset är precis allt man kan önska sig som inbiten hästnörd. Jag vet inte hur många gånger jag ska säga det men jag vill verkligen inte flytta hem igen. 

Min torsdag bestod av föreläsning under förmiddagen och sista lektionen inför examen i tappsko. Vi slog på skor på riktig häst denna gång och körhästen Marabou fick vara min försökskanin. Skon kom både av och på igen utan några större problem. Dessvärre gäller det för min del att hålla händerna på rätt ställe och inte riva sig på nitarna, men då har jag fått lära mig den hårda vägen istället.

Att man under stalltjänstveckan är ganska så trött tror jag nog att de flesta har förstått men en del utav oss i klassen lyckades ändå styra bilarna mot Alnarp vid 22.30 tiden för att umgås med lantmästarna när eftersläppet började efter deras torsdagssoppa. Efter alldeles för få timmars sömn fodrade jag hästarna hemma i det egna stallet klockan 06.00 för att åka vidare mot flyinge för att ha morgonstalltjänst 06.30.


Eftersom Flyinge har bestämt sig för att ge oss sol från morgon till kväll så körde vi ut med våra körhästar idag på lektionen. Det tror jag Aramiz uppskattade väldigt mycket. Det blev en runda på en timme och man kunde njuta av det härliga vädret och koppla bort tankarna en stund. Tudelu och jag ska få hjälp med hoppningen ikväll och på tisdag ska vi tävla! Det drar ihop sig för att kursavslutningar och jag tror att vi alla känner pressen en aning. Tiden försvinner på något mystiskt sätt iväg samtidigt som man tar sig tid att ligga på gräsmattan längs med kastanjegården, studera ridning och äta glass. Ekvationen går inte riktigt ihop. 

Vi är mitt uppe i det avslutande sjukdomsblocket och vi har en egen sjukdom att skriva ett arbete om, ett arbete jag har skjutit alldeles för mycket på och som ska in nu om några dagar, det är blir att ägna helgens alla timmar åt det. Parallellt med uppgiften har vi föreläsningar om andra sjukdomar och skador, förebyggande åtgärder och hur vi kan behandla. Målet är ju våra hästar ska hålla sig friska och sunda och med all den kunskap som vi varje dag får suga i oss så bygger jag upp min kunskapsbank. Det är så roligt att plugga häst!

img_3304
img_3317

2017-04-18

Min körhäst Aramiz efter dagens ridpass.

Min morgon började vid 05.30 när klockan ringde och det var dags att gå ut till stallet för att fodra hästarna. Den här dagen var mindre bra planerad då jag hade bytt bort min morgon stalltjänst för att kunna ta sovmorgon, men givetvis hade jag glömt att jag hade morgonfodringen i det egna stallet. Men jag kunde iallafall krypa ner i sängen igen efter att jag fodrat.

Morgonens körlektion blev inställd och vi fick rida våra körhästar självständigt istället. Jag och Agnes tog vara på det vackra vädret och red ut hästarna på Hastings, en stor gräsbana i parken med Flyinges hingstkyrkogård i mitten. Aramiz som är min körhäst är riktigt trevlig att rida och hade nog likaväl kunnat vara en del utav ridhästarna. Mycket galopp tog vi idag eftersom de endast går i trav med vagn bakom sig.  När vädret är såhär härligt som idag så hade jag nog kunnat rida i flera timmar. Både han och jag fick jobba ordentligt men det blev väldigt bra tillslut.

Eftermiddagens föreläsning handlade om Avelsarbete och vi hade gruppdiskussioner rörande olika frågeställningar inom SWB vs Varmblods travare. Genetiktentan är nog den som kommer vara svårast att plugga till. Det börjar dra ihop sig och till helgen är min plan att djupdyka i genetiken och se vad för detaljer som jag kan ha glömt. Jag ska gå igenom och rensa bland mina anteckningar för att hitta lite struktur i det sista som är kvar. Ångesten och stressen över att det snart är slut börjar krypa närmre.

Tudelu och jag red sedan ner till galoppbanan för att rensa tankarna lite. Hon älskar att ösa ur sig all energi längs med långsidorna men denna gång låg vi bara och rullade i några varv till vi hittade en bra galopp där jag mer kunde följa med än försöka att hålla tempot. Helt skummig skrittade vi tillbaka till stallet i vårsolen. Flyinge är verkligen en plats för sig och jag önskar verkligen att jag kunde spendera mina tre år på hippologen här nere.

Jag hoppas också att det är flera utav er som har sökt till Hippologprogrammet till hösten! Det här är verkligen bland de bästa valen jag har gjort, all kunskap, klassen och miljön var precis vad jag behövde för att våga kliva utanför min comfort-zone och börja mitt livs äventyr.

DSC_0007

Allt och inget

Hela lördagen spenderade jag på Flyinge för att ha årets sista stalltjänsthelg, även om det bara blev en dag denna helg eftersom jag hade en dag under föregående helg. Några gånger under terminen har vi stalltjänst på helgerna, då är vi tre stycken och har hand om Körstallet och Aktiv grupphästhållningen.

Det bjöds på vackert väder och hästarna fick gå ut nakna i solen. Stalltjänsten flöt på väldigt bra och vi var klara en stund innan lunch och kunde ta det lugnt innan det var dags för lunchfodring och hagbyten. Eftermiddagen körde vi igång vid 15.00 tiden och innan dess gjorde jag ett försök till att skriva klart en uppgift och det är ungefär det som jag planerar att göra denna söndag också utöver att fixa med Tudi.

Hemma från stalltjänsten vid 17.30 tiden och då gick jag direkt ut i hagen tillsammans med Bella och vi tog tag i mockningen av den efter vintern. Så nu är hagen ren efter några timmars arbete. Direkt efter det var det bara att åka tillbaka till Flyinge och kvällsfodra. Avrundade kvällen med att tvätta bilen och åka till Mcdonalds.

Torsdag

Körblocket är i full gång och vi har valt vilka hästar som vi ska ha under resten av blocket. Denna guldklimp ska jag ha fram till sommaren. Aramiz är en yngre körhäst, lite osäker på åldern dock. En väldigt mysig kille som jag även har provat rida nu på morgonen också. Han går endast med oss hippologer tre dagar i veckan i och med att han är lite grönare än de andra hästarna. Så denna morgon tog vi oss en provtur på täckta banan men jag tror nog att jag ska ha med mig sällskap nästa gång jag rider då han var lite ängslig över att vara där själv.

Gårdagen började med körning och avslutades med en lektion om hältutredning. Vi hade under hösten besök att Marie Rhodin och igår kom hon tillbaka och vi provade att mäta hälta på några hästar med sensorer som fästes på ett framben, mellan öronen, manken och på korset. Då kunde man se hur hästen belastade och vilket frånskjut den hade på sina ben. Intressant att se och höra och speciellt att se hur volteffekten påverkar en hälta. För visst är det så att man kan stirra sig blind på en häst och tillslut hitta hälta på varje ben? Här får man en objektiv bild av var hältan sitter och man kunde även se var hästen var svagare i sitt påskjut även om de kanske inte var en hälta, för precis som oss är vi starkare och svagare i våra olika sidor.

I eftermiddag väntas lektion hos hovslagaren då min grupp ska ta tappskokompetens nu de sista veckorna som är kvar. Tänk att det här året snart är slut? Jag vill verkligen inte åka hem. Det är mindre än två månader kvar nu och sedan bär det av hemåt. Veckorna går alldeles för fort och ibland önskar jag att jag kunde stoppa tiden för ett ögonblick. Det är en tenta kvar, tentan i ridläran blev avklarad i tisdags och sedan har vi två större uppgifter att lämna in, en tenta, examen i körning, redovisningar innan året.

img_3203