Det som alltid var självklart känns nu istället enormt främmande

web1
Maria & Rio, Martina & Fantomen under en lektion förra veckan när jag agerade fotograf.

Nedräkningen har börjat. Min terminsplanering har inte många rader kvar att stryka över, där varje rad symboliserar en vecka med olika rutor med uppgifter, tentor och andra saker som ska göras under varje specifik vecka. När jag gjorde den kändes det som en evighet, men nu när vi börjar närma oss slutet känns det som att vi precis fick resultatet från vårens första tenta i januari.

Ett år så långt hemifrån, hur kan det gå så fort? Hur kommer det kännas att komma hem igen? Jag vill egentligen inte veta, för vardagen här nere har varit bland det bästa jag kunnat tänka mig. Men jag minns hur ledsen jag var över att lämna strömsholm bakom mig, lämna livet jag hade byggt upp där. Lämna tryggheten för att stå på egna ben. Lämna allt det där som jag i så många år hade tagit för givet. Nu ska jag tillbaka och det känns enormt främmande att jag ska flytta in i mitt gamla rum igen. Leda in Tudi i stallet där jag tillbringat de senaste åren. Börja bygga bubblan som jag sprängde för ett år sedan. Hur börjar man om, för inte kan jag väl ta vid där jag slutade?

Jag kommer lämna Skåne med mängder utav lärdomar, härliga minnen och med en ständig önskan att få komma tillbaka igen. Vi kommer att bli ett härligt gäng som flyttar upp till Strömsholm till hösten. Vi har tappat flera från klassen under tidens gång men jag är säker på att vi som stannar kvar kommer att ha ytterligare två fantastiska år tillsammans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s