Vårt första år

DSC_0219

Jag vet faktiskt inte var jag ska börja, i vilken ende bör jag börja nysta för att detta inlägg ska bli så förståeligt som möjligt. Hur jag ska lyckas beskriva ett så innehållsrikt år som detta har varit. Hur jag ska kunna sätta ord på allt det här som blivit till någon form utav vardag för oss.

Jag väljer att börja från början. Våren 2017 valde jag och en mängd andra människor att söka till Hippologprogrammet och tillsammans gjorde vi antagningsprov under slutet av majmånad i hopp om att vi skulle bli godkända för att sin tur kunna bli antagna till programmet. För mig var det mitt andra antagningsprov till programmet då jag redan året innan hade sökt och kommit in men valt att tacka nej till min plats på grund av en rad olika anledningar som kanske just nu är mindre relevanta för ämnet. Antagningsprovet kan kännas påfrestande, eller det gjorde det åtminstone för mig, eftersom jag så gärna ville börja plugga och hela min planering kretsade runt ett godkänt resultat under antagningen. Har man inte upplevt prestationsångest tidigare så är detta ett ypperligt tillfälle att utforska känslan. Men när den värsta nervositeten släpper så inser man att det faktiskt är ganska roligt och att oavsett resultat så blir man flera erfarenheter rikare.

I slutet av augusti så packade jag ner större delen av mitt liv i flyttlådor för att lämna min trygghet i Strömsholm. Alla hästar jag hade haft under våren hade en efter en blivit sålda, betäckta eller åkt hem igen. Tudelu var min nya bekantskap och hon skulle komma att bli min stöttepelare i en period där mycket ibland kunnat bli för mycket.

img_1292

Att plugga häst är det absolut bästa beslutet som jag har tagit. För aldrig har skolan varit så rolig som den har varit under den här tiden. Vi har verkligen haft lärare som velat se oss lyckas och som har hjälpt oss i största möjliga mån för att det ska gå bra för oss. Den dagen jag kommer vara i den positionen att jag ska lära ut så vill jag vara lika engagerad som de har varit i vår utveckling, både praktiskt och teoretiskt.

Vi är en klass som kom hit med olika bakgrunder och erfarenheter men som alla brinner för samma sak, hästen. Att komma in i grupp där alla har olika tankar och åsikter är inte alltid det lättaste men någonstans tycker jag att vi har skapat ett klimat där alla är välkomna, där allas röster väger lika tungt och där vi har en respekt för varandras olikheter. Vi har blivit en sammansvetsad grupp där vi hjälper och inkluderar varandra. Jag har haft mina dippar och då är jag glad över att det är just dessa personer som jag delat klass med. Den typen utav miljö tror jag är nödvändig för att man ska orka hålla motivationen uppe genom en den kalla skånska vintern och speciellt när vi håller på med den sport som vi gör. Vi behöver vara öppna för diskussion, flexibla när det gäller och positiva när det känns omöjligt.

Under årets gång har vi tappat ett antal kurskamrater och hur hösten kommer se ut det är det nog ingen som riktigt vet. För det här är kanske inte någonting för alla, det är krävande samtidigt som det är extremt roligt. Dagarna växlar ibland mellan total ledighet till känslan av att himlen ramlar ner på grund av överbelastning. Det är tidiga mornar och skiten under naglarna har blivit något konstant tillstånd, precis som den permanenta hjälmfrisyren. 

img_3122

Hur sammanfattar man ett år som detta mer än att egentligen tacka, för alla lärdomar och för alla nya bekantskaper? Jag kommer sakna våra fina skolhästar. Jag kommer att sakna Slide som tog mig igenom ridblocket och fått mig att inse precis vad för slags häst jag vill ha i framtiden. För under första provveckan så låg han långt ner på listen över vilka hästar jag ville ha fortsättningsvis men i slutet av terminen så är jag så glad över att han kunde plocka fram både bra och dåliga sidor i min ridning och ge mig både ett och annat skratt längs med vägen. Jag saknar kanske unghästblocket mest som fick mig att våga ifrågasätta, våga prova och våga fatta egna beslut i en värld där mitt extrema kontrollbehov blev slaget ur balans. Där saknar jag fantastiska Alice som fick mig att se det positiva i mig själv, hon som gjorde alla sena och mörka eftermiddagar betydligt ljusare. Jag kommer att sakna körblocket och framförallt Aramiz som först fått mig att känna mig helt och hållet urkass för att sedan få mig att förstå att med träning kommer reslutat. Någon kusk kommer det inte att bli av mig men jag var ändå lika glad varje dag som jag fick umgås med honom.

Tiden på Flyinge har givit mig mer än bara underbara vänner, det har givit mig lärdomar för livet. Det har utmanat mig, kanske främst min reflektionsförmåga. Jag behöver bli bättre på att analysera, utan att enbart vara kritisk mot mig själv. Jag behöver våga tro på det jag gör för att kunna bli säkrare i mina beslut. För någonstans vet jag att jag kan mer än vad vågar erkänna, det gäller bara att ta steget utanför min komfortzoon.
Att plugga i den miljön som vi har gjort under det här året är en möjlighet man kanske bara får en gång i livet. För finns det något mer motiverande än att se bra ridning var man än vänder sig? Få ta del av kunskap och erfarenheter inom flera områden. Kunna fråga, fråga och fråga tills dess att man förstår. 

DSC_3364img_2700DSC_0584

Det är mycket vi har fått uppleva under vårt första år. På något konstigt sätt så går veckorna här nere betydligt fortare än vad de har gjort under hela mitt liv. Varje fredag finns det en längtan efter måndagar och söndagsångest är ett begrepp som blivit helt obekant under tiden här nere.

Utöver foderberäkningar, latinska begrepp, anatomi, ridlära, hållbar utveckling och genetik har vi fått lära oss en hel del andra saker;

1.Under stalltjänst eller såkallat HAV (Häst och anläggningsvård) har vi fått lära oss att samarbeta och kanske främst att dubbelarbete både är onödigt och tar tid -stallgångar sopas helt enkelt det sista man gör och gud nåde den som inte kratsar hovarna innan den tar ut en häst på en nysopad stallgång.

2.
”Det luktar stalltjänst” är ett uttryck som alla känner igen sig i och som utanför hästbubblan skulle vara helt oacceptabelt men här har man fått lov att vänja sig vid lukten.

3.
Flyinge-tempo är helt klart nödvändigt för att hinna med ett späckat schema och det gäller även att hästarna lär sig att tid är ingenting man har det är någonting man tar, kanske gäller detta främst en viss Van Dyke som aldrig verkar ha bråttom, varken in eller ut från hagen.

4.En annan erfarenhet av skåne, en utav de få saker som jag inte kommer att sakna med att bo här, är blåsten. Det blåser bokstavligen i alla vädersträck samtidigt och när det regnar, då regnar det på tvären.

5.
Under min tid som student har jag nog aldrig blivit så bra på att utnyttja tiden, 30minuters luckor är perfekta att ta en Powernap på och visst jobbar man effektivt när det endast är tre timmar kvar innan inlämningen stänger -trots att man haft flera veckor på sig att slutföra uppgiften.

 

För att avrunda ett år som detta så vill jag bara säga att det här är nog det bästa beslutet som jag har tagit, det gör att jag delvis ångrar lite att jag valde att tacka nej första gången som jag kom in samtidigt som jag är väldigt glad över att jag tog de beslutet och tog vara på mitt sista år som ponnyryttare.

Men till alla er som funderar, som har sökt och gjort sitt antagningsprov, till er som är nyfikna på programmet och till alla er andra. Att plugga häst på det här sättet är ovärderligt. Om du brinner för hästar och vill bli bäst på häst så är det här helt rätt. På kanske Sveriges vackraste anläggning så har vi fått chansen att utvecklas varje dag under vårt första år på programmet och jag kommer att åka hem med ett bagage som jag kommer bära med mig i resten av mitt liv. Ta chansen om du är det minsta intresserad, det kommer att vara värt det!

Tack, tack, tack Flyinge för det här året. Tack bästa HP1 och tack till alla fantastiska lärare som vi har haft. Jag önskar att jag aldrig hade behövt åka härifrån♥

 

 

Examen i körning

Foto: Emelie Savelkouls 

Då har vi avklarat den sista examen för vårt första år på hippologen. Aramiz blev badad direkt vid morgonfodringen vid 06.30 och sedan byggde vi bana framåt klockan 08.00 och under tiden hade han möjlighet att torka. Sedan blev han knoppad och friserad ordentligt innan vi körde iväg till grusplan för att ha vår examen. Det började mindre bra på den första rundan med en boll ner och en volt, sedan körde vi två felfria rundor.

Det har varit en fullspäckad dag med få lediga stunder. Direkt när körexamen var klar så åkte vi hem för att hinna få i oss lite mat innan vi åkte tillbaka till skolan för att göra iordning hästar i uppvisningsskick. Jag knoppade om aramiz, klippte hovskägg, ryktade och visiterade honom inför vår hästbesiktning. Efter ett eller två mindre sammanbrott så lyckades jag få till honom i tillräckligt fint skick för att slippa skämmas, det tog bara två duschar och träningsvärk i armarna. Under hästbesiktningen fick vi presentera oss, hästen, lämna in en blankett på de fynd som vi hade hittat under vår visitation samt lämna in en uträknad foderstat. Nervöst men nu var den detaljen avklarad och jag är godkänd!

Imorgon har vi en lektion om doping och sedan en ledig eftermiddag. På fredag är det skolmästerskpen i dressyr och hoppning, där två från varje klass i varje kategori kommer att få rida. Jag och Aramiz blev lottade i dressyr och det blir spännande att se hur det kommer att gå. Vi gör det som en rolig grej!

DSC_0638
Zarina & Nottingham, Emma & Isfajh, Agnes & Isur, Jag och Aramiz

Studiebesök, muntlig syntes och examen i körning

Det är mycket nu, mer än vad jag hinner med att dela med mig utav. Två veckor kvar för mig i skåne, hur ska jag överhuvudtaget klara mig hemma? Det kommer att kännas omöjligt vill jag lova er.

Måndagen var fullspäckad från morgon till kväll. Jag satt med Rebecka på Flyinge och fölvakade hela natten och sov en timme på morgonen innan jag gick ner till körstallet för att rida Aramiz innan lektionen. Det blev en påfrestande dag minst sagt och det visade sig när jag somnade fullt påklädd vid 21.00 tiden och vaknade ett par timmar senare. Aramiz och jag tog iallafall vara på morgonen red mellan klockan 07.00 och 08.00. Lektionen handlade sedan om sjukdomarna som vi har arbetat med under våren. Under eftermiddagen pratades det om hingstar innan klassen hade gemensam stalltjänst och begav sig iväg till Jägersro för att kika på galopphästar.

Utsläpp imorse med en Tudi som inte mådde speciellt bra. Jag åkte till skolan och hade min muntliga syntes som jag nu fick godkänt på. Vid lunch red jag ännu ett pass på Aramiz och valde därför istället att köra en annan utav våra skolhästar. Imorgon är det körexamen och där putsades all utrustning och vagnarna gjordes rena. Aramiz får sig ett bad imorgon bitti. Imorgon har vi även hästbesiktning så det blir ännu en fullspäckad dag. Det är tur att jag verkligen älskar det här!

Nu ska jag ut och umgås med Tudelu som mår lite bättre nu♥

En bättre fredag


Hur bra kan det bli på en skala? Jag trivs så enormt bra i skåne tillsammans med vår fantastiska klass. Igår var delar utav oss på Alnarps årliga grisfest och spendera många timmar med mat och fest under natten fram till tidig morgon innan vi tog en taxi hem. Vi var hemma vid 05.00 och sedan sov jag bort alldeles för mycket utav denna lördag, men det kan jag ju ändå påstå att det var det värt med tanke på hur bra natten blev.

Jag har börjar ta tag i de sista nu inför sommaren. Min plan är att plugga järnet till på tisdag för att klara den muntliga syntesen samt räkna ut en foderstat till Aramiz som ska presenteras på hästbesiktningen på onsdag. Ska snart gå ut till stallet för att göra ordning allt till Tudelu som dock får en vilodag idag. Jag behöver få lite klarhet i det här och just nu har vi inga tävlingar att träna till riktigt så det gör ingenting om hon får ett par lugna där när jag har det som mest hektiskt.

doubt kills more dreams then failure ever will

web
Bella & Van Dyke, Matilda & Diggiloo efter dagens hoppexamen.

Ett bra sätt att börja morgonen på är nog alltid att ha utsläpp. Det är ett bra sätt att motivera sig till att kliva upp ur sängen. Så imorse fick hästarna komma ut vid 7.30 och sedan åkte jag med Bella till Flyinge för att rida min körhäst Aramiz. Det blev ett pass i ridhuset och det var väldigt skönt i och med att det var väldigt varmt och kvavt trots att det var tidig morgon – det fick sin förklaring senare under dagen när det både blixtrade och dundrade rejält. Aramiz är lika rolig att rida varje gång och jag njuter verkligen av att få rida honom. Nästan så att det är roligare än att köra.

En kort mentorstid och sedan var jag ledig för resten utav dagen men vi blev kvar på Flyinge fram till eftermiddagen för att kika på ridgruppens examen i hoppning. Duktiga hästar och ryttare som gjorde bra ifrån sig och alla i Flyinge-enligt uppvisningsskick. Här blir vi verkligen drillade i att hålla hästarna i gott skick med friseringevecka var trejde vecka där vi ska klippa nacken, öronen, svansar och hovskägget samt rycka manar.

Nu är min sista uppgift inskickad och det känns underbart att stryka ännu en sak från en evigt lång lista som aldrig verkade vilja ta slut. Jag lyckades tyvärr inte så bra med min muntliga syntes så i helgen får jag djupdyka i det och se till att vara bättre förberedd både informationsmässigt och mentalt. En riktig vecka kvar nu och där väntas hästskötarexamen, hästbesiktning och ett studiebesök på Jägersro!

img_4427

Tisdag

Idag har vi tagit egna träckprov. Inte helt tillförlitliga såklart så att jag kommer att skicka in ett på Tudi under nästa vecka ändå. Men det var intressant och roligt att testa på och det var roligt att det var hästar från både samma och olika stall att se vilken skillnad de kan vara trots att de gått ihop eller höra vad de har gått i för slags hage.

Fortsatte dagen med att köra ut med vår grupp i det härliga vädret. Aramiz har passerat läskig stillastående lastbil, kört över en liten träbro och genom vattenhindret. Allt på samma gång och det var bara lastbilen som skapade tveksamheter.

Jag och Tudelu gav oss ut på tur, först besökte vi vågen på Flyinge för att se att vi håller oss i form. Det roligaste är att hon har egentligen bara växlat mellan 20kg, vilket knappt är någonting alls eftersom de kan förlora flera kilo bara genom att vi rider dom eller fodrar före eller vägning. Ändå så tycker jag att hon har dragit ihop buken sen vi flyttade ner hit. Men nu börjar det ju komma gräs i hagarna så snart växer den väl tillbaka igen. Vi red på Hastings i strålande sol. Massvis med galopp gör susen och nu börjar den förvända galoppen sitta riktigt bra. Hon har gärna velat byta galopp så fort hon misstänker ett varvbyte men nu väntar hon faktiskt på byteshjälpen och håller den förvända i den mån hon orkar.

Avslutade kvällen med att besöka Stenbrottet i Dalby. Vackert men med en hemsk historia bakom sig. Sugen på att bada var jag inte direkt så den uppgiften lämnar jag till någon annan. Nu tar jag en halvtimmes plugg och sedan måste jag försöka få lite sömn.

Genom utbildning gör vi hästen en enorm tjänst

”If you are fond of a horse and wish to do him a real favour – train him well. teach him good manners, good habits, both in the stable and under the saddle. You need never worry about the future of such a horse if any reason you may have to part with him. You assure him of friends wherever he goes. Perhaps the greatest kindness you can do any horse is to educate him well.” – Tom Roberts

7
Joelsbo Melinydd aka Grå, ungponny SM 2016 för femåringar.

12
Gabina 5år debuterade hoppning sommaren 2016.

För visst är det så. Att det är så enormt viktigt vilken grund man lägger hos de yngre hästarna. Vilka gränser man sätter och vilka beteenden som man uppmuntrar. De yngre hästar som jag har ridit har varit i runt femårs åldern och där är förhoppningsvis en viss grund redan lagd och man jobbar med att bygga vidare för att kunna bredda ytan man har att balansera på. Ju större yta ju mindre risk är det att falla utanför kanten.

Så visst är det viktigt, enormt viktigt. För vi vill inte göra fel, varken för vår egen skull eller för hästens skull. Vi vill ofta så väl även när det blir fel. Jag har alltid tyckt att jag varit för oerfaren för att ha unghäst, tyckt att jag behövt mer kött på benen för att inte hamna i ett läge där hästen tar skada av min bristande kunskap. Men skulle jag köpa häst idag skulle jag leta efter någonting yngre. Någonting som jag får vara med att forma, någonting som ingen annan hunnit misslyckas med. Jag kommer nog alltid hålla fast vid att barn inte ska ha unghästar, för det kan bli så mycket fel och hårdast drabbad blir ändå hästen. Det ska finnas någon annan som är med och delar på ansvaret, som vågar säga stopp och som har erfarenhet nog att kunna guida ekipaget vidare, men så är det verkligen inte alltid.

Måndag

DSC_0306
Tillbaka på Flyinge efter en helg hemma och vi rivstartar med en examination i vetenskapligt skrivande men innan dess hann jag med att släppa ut hästarna hemma i hagen. Tudelu har fått en ny hagkompis och det fungerar bra mellan de två och idag ska jag och Tudi rida ut en sväng tillsammans är tanken.

Direkt efter lunch hade vi körning ute på grusplanen och bonnbrännan jobbar vi starkt på helt klart, det blir snyggare för var dag som går. Aramiz var fin men lite tagen av värmen tror jag nog. Hästarna hade vägvecka och sedan ska de betas varje dag för att vänja in sig till betet. Ett snabbt ombyte och sedan begav vi oss till terrängbanan för att titta på när hoppgruppen tränade för Professor Jan Jönsson i terräng. Väldigt glada hästar njöt av att få sträcka ut i galopp ute på gräsbanan. Tänk vilka fina skolhästar vi har ändå, som ställer upp och tycker att det är roligt att jobba varje dag.

Gårdagen spenderade jag på Wirsbo Ridklubb och kikade på vår klubbs div.3 lag som red sin andra omgång. De kämpade på riktigt bra allihopa och hamnade precis utanför placering. Duktiga allihopa och jag håller tummarna för en bättre final nästa helg!

Veckoplanering för v.20

Måndag: Examen i vetenskapligt skrivande. Körning.
Tisdag: LAB – träckprov. Körning.
Onsdag: Körning. Muntlig syntes i Hållbar utveckling.
Torsdag: Ev Körning?
Fredag: Körning
Lördag: 
Söndag: Rida Aramiz, hur jag rider beror på hur han gått i veckan.

Pågrund av att det fallit bort en del körlektioner för oss så kommer vi eventuellt att lägga in körpass både tisdag och torsdag för att kompensera för det som vi har missat men när jag skrev detta så blev jag lite osäker på vad det var vi kom fram till och om det eventuellt var någon annan dag som skulle falla bort under veckan.

Tudelu ska givetvis ridas hela veckan men hennes ridpass planeras lite beroende på väder och vad jag har för pass i stallet som ska göras. Ridgruppen har terränghoppning och examen två utav dagarna i veckan vilket jag gärna skulle vilja se men det beror på hur tid det kommer att bli över. Jag skulle helt klart behöva ta tillfället i akt och träna upp mina kunskaper kring flyingeknoppar inför hästbesiktningen vi ska ha innan vi slutar. Tudi kommer antagligen att få jobba som försökskanin under veckan.

Vetenskapligt skrivande och den muntliga syntesen är två viktiga saker under veckan som jag (helst) behöver klara på första försöket för att inte ligga efter med någonting. Annars finns tillfälle att göra om veckan därpå men med mitt kontrollbehov skulle det underlätta att klara det direkt och kunna lägga det bakom mig.

img_3883