Vårt första år

DSC_0219

Jag vet faktiskt inte var jag ska börja, i vilken ende bör jag börja nysta för att detta inlägg ska bli så förståeligt som möjligt. Hur jag ska lyckas beskriva ett så innehållsrikt år som detta har varit. Hur jag ska kunna sätta ord på allt det här som blivit till någon form utav vardag för oss.

Jag väljer att börja från början. Våren 2017 valde jag och en mängd andra människor att söka till Hippologprogrammet och tillsammans gjorde vi antagningsprov under slutet av majmånad i hopp om att vi skulle bli godkända för att sin tur kunna bli antagna till programmet. För mig var det mitt andra antagningsprov till programmet då jag redan året innan hade sökt och kommit in men valt att tacka nej till min plats på grund av en rad olika anledningar som kanske just nu är mindre relevanta för ämnet. Antagningsprovet kan kännas påfrestande, eller det gjorde det åtminstone för mig, eftersom jag så gärna ville börja plugga och hela min planering kretsade runt ett godkänt resultat under antagningen. Har man inte upplevt prestationsångest tidigare så är detta ett ypperligt tillfälle att utforska känslan. Men när den värsta nervositeten släpper så inser man att det faktiskt är ganska roligt och att oavsett resultat så blir man flera erfarenheter rikare.

I slutet av augusti så packade jag ner större delen av mitt liv i flyttlådor för att lämna min trygghet i Strömsholm. Alla hästar jag hade haft under våren hade en efter en blivit sålda, betäckta eller åkt hem igen. Tudelu var min nya bekantskap och hon skulle komma att bli min stöttepelare i en period där mycket ibland kunnat bli för mycket.

img_1292

Att plugga häst är det absolut bästa beslutet som jag har tagit. För aldrig har skolan varit så rolig som den har varit under den här tiden. Vi har verkligen haft lärare som velat se oss lyckas och som har hjälpt oss i största möjliga mån för att det ska gå bra för oss. Den dagen jag kommer vara i den positionen att jag ska lära ut så vill jag vara lika engagerad som de har varit i vår utveckling, både praktiskt och teoretiskt.

Vi är en klass som kom hit med olika bakgrunder och erfarenheter men som alla brinner för samma sak, hästen. Att komma in i grupp där alla har olika tankar och åsikter är inte alltid det lättaste men någonstans tycker jag att vi har skapat ett klimat där alla är välkomna, där allas röster väger lika tungt och där vi har en respekt för varandras olikheter. Vi har blivit en sammansvetsad grupp där vi hjälper och inkluderar varandra. Jag har haft mina dippar och då är jag glad över att det är just dessa personer som jag delat klass med. Den typen utav miljö tror jag är nödvändig för att man ska orka hålla motivationen uppe genom en den kalla skånska vintern och speciellt när vi håller på med den sport som vi gör. Vi behöver vara öppna för diskussion, flexibla när det gäller och positiva när det känns omöjligt.

Under årets gång har vi tappat ett antal kurskamrater och hur hösten kommer se ut det är det nog ingen som riktigt vet. För det här är kanske inte någonting för alla, det är krävande samtidigt som det är extremt roligt. Dagarna växlar ibland mellan total ledighet till känslan av att himlen ramlar ner på grund av överbelastning. Det är tidiga mornar och skiten under naglarna har blivit något konstant tillstånd, precis som den permanenta hjälmfrisyren. 

img_3122

Hur sammanfattar man ett år som detta mer än att egentligen tacka, för alla lärdomar och för alla nya bekantskaper? Jag kommer sakna våra fina skolhästar. Jag kommer att sakna Slide som tog mig igenom ridblocket och fått mig att inse precis vad för slags häst jag vill ha i framtiden. För under första provveckan så låg han långt ner på listen över vilka hästar jag ville ha fortsättningsvis men i slutet av terminen så är jag så glad över att han kunde plocka fram både bra och dåliga sidor i min ridning och ge mig både ett och annat skratt längs med vägen. Jag saknar kanske unghästblocket mest som fick mig att våga ifrågasätta, våga prova och våga fatta egna beslut i en värld där mitt extrema kontrollbehov blev slaget ur balans. Där saknar jag fantastiska Alice som fick mig att se det positiva i mig själv, hon som gjorde alla sena och mörka eftermiddagar betydligt ljusare. Jag kommer att sakna körblocket och framförallt Aramiz som först fått mig att känna mig helt och hållet urkass för att sedan få mig att förstå att med träning kommer reslutat. Någon kusk kommer det inte att bli av mig men jag var ändå lika glad varje dag som jag fick umgås med honom.

Tiden på Flyinge har givit mig mer än bara underbara vänner, det har givit mig lärdomar för livet. Det har utmanat mig, kanske främst min reflektionsförmåga. Jag behöver bli bättre på att analysera, utan att enbart vara kritisk mot mig själv. Jag behöver våga tro på det jag gör för att kunna bli säkrare i mina beslut. För någonstans vet jag att jag kan mer än vad vågar erkänna, det gäller bara att ta steget utanför min komfortzoon.
Att plugga i den miljön som vi har gjort under det här året är en möjlighet man kanske bara får en gång i livet. För finns det något mer motiverande än att se bra ridning var man än vänder sig? Få ta del av kunskap och erfarenheter inom flera områden. Kunna fråga, fråga och fråga tills dess att man förstår. 

DSC_3364img_2700DSC_0584

Det är mycket vi har fått uppleva under vårt första år. På något konstigt sätt så går veckorna här nere betydligt fortare än vad de har gjort under hela mitt liv. Varje fredag finns det en längtan efter måndagar och söndagsångest är ett begrepp som blivit helt obekant under tiden här nere.

Utöver foderberäkningar, latinska begrepp, anatomi, ridlära, hållbar utveckling och genetik har vi fått lära oss en hel del andra saker;

1.Under stalltjänst eller såkallat HAV (Häst och anläggningsvård) har vi fått lära oss att samarbeta och kanske främst att dubbelarbete både är onödigt och tar tid -stallgångar sopas helt enkelt det sista man gör och gud nåde den som inte kratsar hovarna innan den tar ut en häst på en nysopad stallgång.

2.
”Det luktar stalltjänst” är ett uttryck som alla känner igen sig i och som utanför hästbubblan skulle vara helt oacceptabelt men här har man fått lov att vänja sig vid lukten.

3.
Flyinge-tempo är helt klart nödvändigt för att hinna med ett späckat schema och det gäller även att hästarna lär sig att tid är ingenting man har det är någonting man tar, kanske gäller detta främst en viss Van Dyke som aldrig verkar ha bråttom, varken in eller ut från hagen.

4.En annan erfarenhet av skåne, en utav de få saker som jag inte kommer att sakna med att bo här, är blåsten. Det blåser bokstavligen i alla vädersträck samtidigt och när det regnar, då regnar det på tvären.

5.
Under min tid som student har jag nog aldrig blivit så bra på att utnyttja tiden, 30minuters luckor är perfekta att ta en Powernap på och visst jobbar man effektivt när det endast är tre timmar kvar innan inlämningen stänger -trots att man haft flera veckor på sig att slutföra uppgiften.

 

För att avrunda ett år som detta så vill jag bara säga att det här är nog det bästa beslutet som jag har tagit, det gör att jag delvis ångrar lite att jag valde att tacka nej första gången som jag kom in samtidigt som jag är väldigt glad över att jag tog de beslutet och tog vara på mitt sista år som ponnyryttare.

Men till alla er som funderar, som har sökt och gjort sitt antagningsprov, till er som är nyfikna på programmet och till alla er andra. Att plugga häst på det här sättet är ovärderligt. Om du brinner för hästar och vill bli bäst på häst så är det här helt rätt. På kanske Sveriges vackraste anläggning så har vi fått chansen att utvecklas varje dag under vårt första år på programmet och jag kommer att åka hem med ett bagage som jag kommer bära med mig i resten av mitt liv. Ta chansen om du är det minsta intresserad, det kommer att vara värt det!

Tack, tack, tack Flyinge för det här året. Tack bästa HP1 och tack till alla fantastiska lärare som vi har haft. Jag önskar att jag aldrig hade behövt åka härifrån♥

 

 

En reaktion till “Vårt första år

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s