You’re going to look back on this period of your life and be so glad that you never gave up

Flyinges egen ögonsten Aramiz, finns det någon finare? Foto: Emma Bjekås

Ni vet den där känslan när man vaknar med ett ryck på morgonen, kollar klockan och inser att man har försovit sig. Detta blir tredje dagen i rad nu som kroppen har varit inställd på att kliva upp till stalltjänsten på Flyinge. Att vakna upp i sitt eget rum, bland alla sina saker och fundera på hur sjutton jag ska hinna till Flyinge med bilen, det var en udda känsla innan jag insåg hur orealistiskt det var.

Nu ska jag hitta tillbaka till rutinerna som jag hade innan jag lämnade allt här hemma för att påbörja året i Skåne. Hur börjar man bygga upp sitt liv igen efter att ha plockat isär det bit efter bit? Det blir intressant att se hur lätt det blir att komma tillbaka till allt det som förut var så självklart och som gjordes på ren rutin. I veckan går jag tillbaka till jobb och redan idag kommer jag vara tillbaka på Strömsholms grusvägar för att rida Tudelu.

Jag behövde året i skåne mer än vad jag har behövt någonting annat. Jag behövde prova mina vingar och jag behövde testa mina gränser. Jag behövde komma bort från allt det som hade blivit hemma. Jag är så enormt glad för allt det som jag fick uppleva, för all ny kunskap som jag nu kan använda i praktiken, för alla timmar i sadeln och för alla människor som jag fått lära känna. Jag längtade aldrig hem i den bemärkelse att jag ville flytta hem igen men visst fanns det en uns av hemlängtan samtidigt som jag längtar bort, bort från vardagen, bort från dagar som inte var utmanande eller utvecklande, bort från ett liv utan mening.

Nu sitter jag här, på samma stol och vid samma skrivbord som jag satt vid den här tidpunkten för ett år sedan, för två år sedan och för tre år sedan när jag skulle ta studenten. Tiden har en tendens att gå och detta år gick den alldeles för fort. Hade vi överhuvudtaget tid att njuta utav den eller var vi för upptagna med allt annat? Jag vet vilka delar av det här året som jag kommer att välja att minnas och välja att njuta av.

Nu ska jag dyka ner i packningen. Låta tvättmaskinen arbeta hela dagen. Städa, röja och sortera. Ikväll ska jag rida men innan dess har jag mycket som jag ska hinna med. Innan veckan är slut hoppas jag på att jag inte ska känna mig som en främling i mitt egna rum.

DSC_0023

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s