Change either barges in or it tiptoes

Det blir kanske automatiskt att man tänker tillbaka till sin egen student när man ser alla bilder som postas på instagram och Facebook på studenter som springer ut för skolans dörrar en sista gång, som firar sin frihet och att livet äntligen tar fart.

Jag minns så tydligt den där dagen, hur mycket glädje det innebar att vara klar. Jag minns så tydligt de där åren där planen hela tiden var att härda ut. Jag minns hur livet sakta men säkert började spricka itu den där sista terminen som jag hade kvar i skolan. För det var mitt i röran kring studenten som jag hade fått två extra år tillsammans med min fina ponny, hur planerna om att försöka kvala till SM sakta suddades ut och byttes till frågetecken och veterinärbesök. Jag hade enormt fina vänner genom gymnasiet som gjorde att jag valde att aldrig byta skola de där första året.

Till alla er som firar er student idag, fira så att fötterna domnar bort och så att halsen gör ont. Den här dagen får man aldrig tillbaka och det är en dag som jag mer än gärna hade gjort om. 

Jag tillhörde den skara som inte hade en aning om vad jag skulle göra med mitt liv. För vid den här tidpunkten hade jag ju redan bestämt mig för att sluta rida den dagen vi skulle sälja min ponny -för inte kan man väl jobba med hästar? Jag skulle göra någonting av mitt liv men först behövde jag en paus. Så jag tog ett år och jobbade, insåg att jag inte skulle bli lärare trots att jag tyckte det var underbart att jobba med barn. Sökte till Hippologprogrammet, tackade nej och skaffade fler hästar, jagade efter att få igång mitt brinnande intresse igen efter alldeles för mycket motgångar. Red sedan allt vad jag kunde innan jag sökte igen året därpå med en betydligt bättre inställning till yrket och med ett nyfunnet intresse.

Ibland behöver man tid och ibland får man testa sina vingar. Falla och ta emot sig. Vägen är inte alltid utstakad åt oss, ibland får man lämna brödsmulor efter vägen för att veta vilket håll man kom ifrån om man blir tvungen att vända och gå tillbaka. Ibland räcker det inte med att göra ett misstag en gång, utan minst två eller tre gånger. Det hör till livet att antingen inte veta alls vad man vill eller att vara helt, helt säker. Så fira friheten, fira att ni har livet i era händer och gör allt vad ni kan för att skapa er egen lycka. Det är allt som räknas. 

34121968_10212072131941841_4810188355897655296_n3

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s