The best investment you’ll ever make is in yourself

Fina Callie efter gårdagens pass i kvällssolen.

Jag fortsätter i spåret jag redan snöat in mig på, med en hemflytt. Efter ett år borta från allt det man vuxit upp i, borta från allt man värderat som högst och borta från alla självklarheter så kommer man till insikt med en del saker. För visst lämnade jag skåne med en betydligt större kunskapsbank än vad jag kom dit med och det är först när man landar hemma i vardagen igen och börjar nysta i tussar av tankar som man förstår vad det är man vill göra med allt det man tagit till sig. Långt, långt ifrån fullärd kunskapsmässigt så har jag lärt mig väldigt mycket om mig själv.

Den här sommaren tänker jag göra allt jag kan för mig själv. Jag har alltid varit väldigt duktig på att ta på mig för mycket. Jag vill ofta betydligt mer än vad orken räcker till. Jag har alltid varit duktig på att engagera mig, i människor, i hästar, i föreningar och styrelser. Alltid velat vara andra till lags och livrädd för att såra någon. Älskat när möten och aktiviteter avlöst varandra och alltid velat toppa det med att sätta högre mål än vad jag varit kapabel till att klara av. Jag har varit bra på att ta ut besvikelser i förskott och expert att trycka på punkter som redan gör ont.

Att ta hand om oss själva är vi kanske betydligt mindre duktiga på, men är inte det ett hästtjejs-fenomen? Ett löfte till mig själv den här sommaren blir att göra allt det där som är viktigt för mig, våga tro på min egen förmåga utan att begränsa den, skratta åt misstag men fortfarande lära utav dem och kanske framförallt, vara lyhörd nog att aldrig kräva mer utav mig själv än vad jag klarar av. För i slutänden är det ändå jag som ska trivas med mig själv och ingen annan.

Kanske tar jag mig vatten över huvudet när jag försöker utnyttja dygnets alla timmar, men jag trivs så bra just nu. Det insåg jag imorse när jag vaknade på min lediga dag med träningsvärk i muskler jag inte visste att jag hade efter att ha spenderat gårdagen med häst från 07.00 till 21.30. Ibland behöver man utmana sig själv, göra något som verkar omöjligt för att inse hur bra det kan bli om man bara ger det ett försök. Det här är lärdomar jag aldrig hade kunnat ta till mig om jag inte hade klivit utanför min bubbla av trygghet, packat ner mitt liv i lådor och lämnat allt det jag hade här för att bygga något nytt på ett så fantastiskt ställe som Flyinge.

DSC_3230
DSC_0151img_3158img_2506img_0779DSC_0311

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s