We must be happy with what we have while working for what we want

Jag vet inte faktiskt, finns det verkligen någonting som kan mäta sig med detta? En värmande kvällssol tillsammans med guldhästen i egen hög person och med ett sagoslott i bakgrunden. Det här är kanske definitionen på hästsommar, så som den beskrivs i böckerna. Skillnaden är att för oss är det verklighet, så otrolig vackert att jag ibland får nypa mig i armen för att förstå att det är sant.

Jag lyckades övertala min syster att komma till slottet den här eftermiddagen. Så tillsammans med två hundar kunde hon bänka sig med en kamera i handen och hjälpa till att bevara några minnen. Förr fotade vi betydligt mer, hon följde ofta med till stallet när jag hade häst där vi bodde men sedan flyttade vi hästarna till Strömsholm. Mycket hände där, jag gick från barbackaturer i skogen i en kanske ostrukturerad satsning mot att en dag kunna rida MSVA med min ponny till att ha helt andra ridmöjligheter i och med flytten. Att fotografera på det sättet som vi hade gjort, det hamnade längre ner på listan och det är svårt att fotografera ridbilder när man själv sitter på hästen och vill vara en del utav motivet.

Jag är bra på att tänka och reflektera, kanske inte just i stridens hetta eller när det begärs i anslutning till en prestation. Men såhär, en sen lördagskväll, när jag egentligen borde ha somnat för längesen eftersom jag vet att klockan ringer om inte allt för många timmar. Är det inte vid den här tiden man tänker som bäst, eller kanske bara tänker som mest? För det är alltid en varierande kvalité på tankarna som svävar förbi.

Jag tänker ofta tillbaka. Tänker på det som varit och försöker se vad det hade kunnat vara och vad det faktiskt blev. Det blev så bra även när jag inte trodde det. För i tiden befinner jag mig helt rätt även om framtiden är rätt blurrig just nu så vet jag att saker kommer att klarna. Det är kanske bara konturer som jag kan skymta genom bruset men varje dag fortsätter jag att skapa den framtid som jag vill leva i. Genom aktiva val och genom insikter baserade på erfarenheter och bagage. Aldrig får vi sluta drömma, för utan dessa drömmar hade jag varit någon helt annanstans idag, i en mer realistisk värld, men utan allt det här som jag värderar så högt. De största begränsningarna sätter vi på oss själva.

Den där röda tråden, vi återkommer till den vid ett senare tillfälle.

DSC_0298

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s