Ask yourself if what you’re doing today is getting you closer to where you want to be tomorrow


Ledighet betyder verkligen inte att man är fri från måsten, men samtidigt så kan dessa måsten vara väldigt roliga. Hästar är ett måste som tillhör gruppen med roligheter.

I skolan är vi uppdelade i tre olika block, hoppning, dressyr och remont/unghäst, där jag tillhör sista blocket. Det innebär att vi ansvarar för våra skolhästar även på helger, vi som har unghäst behöver inte motionera våra hästar men de andra blocken rider alltså sina hästar på helgerna. Denna helg har jag turen att få rida lite extra och tog på mig att rida fina Ackurat som är reservhäst under hoppblocket, han har jag ridit i veckan och idag reds han ner till slottet tillsammans med Åse som red en annan skolhäst. Ackurat är en riktig jätte bredvid mig men är riktigt rolig att rida. Imorgon har jag två skolhästar att motionera och tanken är även att göra ett jobb med Hjärtat inför måndagens lektion. Hippologlivet när det är som bäst.

Denna lördagmorgon var fruktansvärt kylig och jag känner fortfarande att jag inte riktigt har tinat. Jag släppte ut hästarna i stallet hemma efter 07.00 och åkte med Bella på tävling där hon och Chirre hoppade två klasser. Därefter red jag somsagt Ackurat. Nu är det dags att runda av, det vill säga åka tillbaka till mitt egna stall och mocka åt Kakan.

Drömmar utav guld

img_7474

Det finns en känsla av att jag lever i en drömvärld, i en bubbla, skyddad från allt som kan skada eller göra ont. Skyddad från livets svårigheter och skyddad från den verklighet som flyger förbi utanför mitt fönster. Men jag tänker leva här, så länge som det bara går.

Tänk att den här tjejen klev in i mitt liv för drygt en månad sedan. En häst jag köpte för att hela mitt hjärta sa att det var rätt beslut att ta. Magkänslan har aldrig varit så stark och jag har inte ångrat en dag. Inte en enda sekund. Jag har aldrig mött en individ som tar livet med sådan lätthet, som är så ärlig, tydlig och modig. Det är nästan så att hon lär mig mer än vad jag lär henne.

Fyra gånger jag har ridit sammanlagt och de gånger hon burit mig på ryggen är inte fler än vad vi har fingrar till att räkna. Ändå leder jag henne från tryggheten i stallet, på en väg hon aldrig varit, möter upp en främmande kompis, sitter upp för första gången i stigbygeln och rider iväg mot slottet. Där möts vi av trafik, hästar och turister. Travar och galopperar innan vi rider hem igen, den sista biten tackar hon sin nya kompis för sällskapet och fortsätter hem själv. Jag är mäkta-imponerad. Hur kan det överhuvudtaget vara möjligt?

Vad det än må bli av henne i framtiden så är jag otrolig glad över att få göra det här tillsammans med henne. Hon kom in precis lägligt i mitt liv och förgyller det varje dag.

 

Everything can be solved with a little patience and a little time


Dags att lägga i en extra växel. Det är fredag, två lektioner, ett ridpass med min unghäst vid lunch och sedan har vi undervisningsmetodik där vi ska kika på några från klassen som håller lektion både för delar ur klassen och för gymnasiet. Min tur blir först om någon vecka så jag kan andas ut tillsvidare och invänta nervositeten.

Sovmorgon är verkligen ett begrepp inte har existerat sedan skolan började, När klockan ringer vid 6.30 känns det som att jag fått sova ut. Men på något sätt är det skönt att jag satt den rutinen, för strax efter 05.00 är man ganska nästan redo att kliva ur sängen, trots att man ibland är riktigt trött.

Helgens planer blir att åka med på tävling imorgon med Bella och hennes Chirre på Hallsta Ridklubb. På söndagen är det min tur att starta två hästar där. Sedan har jag en skolhäst som jag ska försöka rida båda dagarna i helgen om det går som planerat, eventuellt att jag har ytterligare en att rida, det märker vi. Kakan ska ut på längre tur och under nästa vecka är det dags att runda av inridningsperioden för hennes del för att få en längre sammanhängande vila.

Roliga nyheter är väl kanske att jag lyckats vinna ett VIP-bord på Breeders när Jeroen Dubbeldam kommer till Flyinge för att vara testryttare. Så nästa helg, direkt efter finmiddag i långklänning på Ultuna kommer bilen rulla mot skåne.
img_7262

27/9


Sena kvällar, massa häst och obefintlig tid. Det skulle väl sammanfatta de senaste dagarna. Jag har ridit flera hästar extra nu i veckan utöver min skolhäst Hjärtat och min egna Kakan. Jag passar på eftersom unghästridningen inte räcker för att stilla min hästabstinens.

Hjärtat har gjort två jättebra ridpass, både igår och förrgår. Styrningen är på gång och med ett hinder framför näsan så har vi plötsligt framåtbjudning, hon vet med sig att stammen talar för att hon är hopphäst. Ytterligare några veckor på det här och examen i remontblocket känns inte helt så långt borta som den gjort den senaste tiden. Kakan, efter sina tre ridpass med ryttare på ryggen, ligger tyvärr före Hjärtat i ridbarhet så nog har Hjärtat att jobba vidare på.

Kakan är somsagt riden tre gånger utan ledare nu. Igår red vi i båda varven i alla gångarter och hon gör det som om hon inte gjort annat. Vi red sedan ut en sväng och även där är det som att hon är född till skogsmulle – det hoppas jag dock inte stämmer. Vi rider vidare i helgen och ser vart vi hamnar.

Terminens första Hästbesiktning är gjord där hästarna ska visas i uppvisningsskick. Hjärtat som stod stilla som ett ljus får högsta betyg i uppförande, på hennes egen skala. Sedan får jag träna vidare på att presentera hästen på ett mer korrekt sätt. Men nu var det gjort och vi bockar av ännu en sak från listan över årets måsten och hållpunkter, det betyder att vi är påväg. Kan inte minnas att jag varit hemma innan mörkret lagt sig en enda kväll denna vecka, men det är roligt och jag njuter av skiten under naglarna och värmen från en mjuk mule.

Berätta nu om världen, var det bättre än du trott?

img_7375

Igår var det en månad sedan hon klev ur lastbilen här hemma på stallplan. Hon tog hela rampen med ett stort hopp och stod sedan som ett ljus medan jag betalade för den åtta timmar långa resan. Det har varit en stor omställning för henne som gått ute i stor grupp till att komma in på box med nya rutiner. Hon har tagit varje dag med ro och efter idag vill jag nästan påstå att hon kan betraktas som inriden.

Idag red jag andra gången lös efter att hon har haft tre dagar ledigt från ryttare. Nu hänger jag inte många sekunder över ryggen innan jag lägger över benet och sitter upp. Kontakten med munnen var mycket bättre och det kändes lätt att rulla in i galopp. Jag känner mig trygg i sadeln och hon känns trygg med situationen. Många förberedelser är gjorda redan från marken och då blir jobbet från ryggen inte alls speciellt märkvärdigt. Det här gick betydligt fortare än väntat och då har jag tagit det väldigt lugnt eftersom vi bara jobbat ett fåtal dagar i veckan under dessa veckor.

Min tanke nu är att vi ska rida ett par gånger till. Ta någon mer galopp i paddocken innan vi ska ge oss ut för att se någonting annat. En vecka till kanske räcker innan det är dags för henne att få lite ledigt. Men ut på tur ska vi definitivt mer än en gång innan hon ska få tid att smälta allt det som hon lärt sig. Jag får försöka lura med mamma ut så att vi kan få ledhjälp en kortare tur runt gården och sedan ska jag hitta en draghäst som kan lotsa oss runt en lite längre sträcka.

Hon gör mig lycklig, varje dag, hela tiden. 

img_7378img_7376

Njuter av verkligheten


Ännu en vecka lider mot sitt slut. Tiden rinner som sand genom händerna, mjukt och nästan omärkbart. Jag har haft min första HAV-vecka(Häst och Anläggningsvård) på Strömsholm och nu vaknar jag på rutin klockan 05.00 och är nästan redo att lägga huvudet på kudden klockan vid 20.00. Stalltjänsterna är otroligt lättjobbade vilket gör att mornar går fort utan att det känns stressat. Vi tar hand om våra egna hästar samt den aktiva grupphästhållningen några dagar i veckan. Lunchstalltjänsterna delar vi tillsammans med årskurs 3 och vi har antingen morgon eller eftermiddagsstalltjänst. Det underlättar verkligen.

Kikade även idag på hoppgruppen som red nere vid slottet innan jag hade lektion med min unghäst. Hjärtat sätter verkligen mitt tålamod på prov, jag trodde verkligen att jag hade ett bra tålamod men inser att det kommer att vara det dubbla när blocket är slut. Påminner mig ständigt om att det kommer att bli bra och att jag bara behöver vänta ut det. Tycker väldigt mycket om henne och det är bara poletten som ska trilla ner och det kommer den att göra.

Avslutade skoldagen med att rida lektion på en gymnasiehäst, Quite Cool. Vi har börjat med undervisningsmetodik och några från klassen höll sina första lektioner idag, både för oss och för eleverna på gymnasiet. Min tur blir först om några veckor så den nervositeten skjuter jag framför mig ett tag till. Jag gissar på att jag kommer att känna mig otroligt obekväm i ridlärar-rollen men det känns tryggt att jag fick möjligheten att prova på det redan i somras, det kanske gör det hela lite enklare, det är vad jag tänker intala mig iallafall.

Kakan får två dagars ledighet med tanke på hur stora steg vi har tagit i veckan. De första travstegen utan ledare i onsdags och igår gjorde hon en strålande löshoppning där hon rättade sig otroligt fint efter att ha kommit in för starkt och rivit sista hindret. Gången därpå backade hon av och hoppade väldigt trevligt. På söndag är min tanke att skritta ut för första gången med ryttare på ryggen.

May the flowers remind us why the rain was so necessary

Träden börjar förlora sin färg, de gröna bladen bleknar och gulnar lite mer för varje dag. Sakta men som på beställning kommer de snart att samlas på marken och då vet vi att hösten har anlänt. Just idag blåser det sådär kyligt att det letar sig in under kläderna samtidigt som solen värmer skönt de gånger den beslutar sig för att kika fram bakom det oregelbundna molntäcket som följer vindens riktning.

Jag kan trots det här inte låta bli att le. Jag har vaknat på bra humör flera mornar i rad nu, trots att jag somnat med andra tankar på minnet, och det känns underbart att inleda dagarna så. Det sätter standarden för resten utan dagen.

Inser att mitt liv kretsar kring unghästar och det kliar i fingrarna varje dag när jag står på marken och ser på den delen utav klassen som befinner sig i hoppblocket. Som tränar distanser, anridningar och annat roligt på utbildade hästar. Själv fick jag uppleva lyckan på hinder igår när min skolhäst Hjärtat, 3år, vingligt och osäkert hoppade en mindre bana på fyra språng där det ingick vattenmatta, sockerbitar och ett plank. Hindren låg inte över 30cm men det är den hoppning som jag får njuta av just nu, antagligen hennes första språng i livet med ryttare på ryggen. Det kommer att bli en rolig utveckling i slutet av vårt unghästblock, det är en sak som är säker.

Glädjen tar aldrig slut när jag får umgås med Kakan på eftermiddagarna. Även om vi egentligen inte gör mycket så är det tillräckligt för att både hon och jag ska få vår dagliga dos av umgänge. Igår knäppte vi av longerlinan och vi travade våra första varv runt paddocken. Det krävs inte mycket för att göra hela min vecka. Min förhoppningsvis framtida tävlingskompis och just nu en individ jag tycker fruktansvärt mycket om. Vad mer kan jag egentligen önska?

Nu ska jag dyka in i texter inför nästa veckas seminarie, någonting jag hade förträngt men insåg att det var dags att ta tag i om jag vill vara någorlunda förberedd.

img_7253img_7250

you’ll feel my presence in the soft summer breeze

Det vrider sig lite i magen, bara tanken får mig att må illa. Fy vad skört livet är, så snabbt glädje kan vändas till sorg. Hur sprickorna i fasaden ska rasera ett helt liv. Hur orättvis det kan vara och det är först då man förstår att allt det vi tar för givet varje dag inte borde vara så självklart.

Dessa tankar har snurrat i mitt huvud några kvällar nu men jag vill ändå påstå att det för någonting positivt med sig. De viskar om att vi alltid bör ta tillvara på de ögonblick vi tilldelas. Att vi alltid bör göra det bästa utav situationen och att vi faktiskt bara har ett liv och att vi då lika gärna kan göra det bästa utav det.

Med dessa tankar vill jag krama henne lite extra, dra ryktborsten några gånger till och berömma det som berömmas kan. För det kan ta slut. Det är det brutala sanningen. Jag ser fram emot alla dagar som vi kommer att spendera tillsammans. Ser fram emot den dagen jag går ut skolan och kan välja vilken väg jag vill i livet, det kommer jag göra med henne vid min sida. Jag ser fram emot att värma kyliga händer innanför hennes täcken och frisera hovskägg sena kvällar. Att i regnet träna på det som kommer ta oss vidare mot nya utmaningar. Lasta i bäckmörker för att åka till träning en sen kväll i december. Det är saker som kommer bringa mig lycka även om det i stunden kan kännas tungt. Det är så mycket jag hoppas att vi får uppleva tillsammans och det skrämmer mig att veta att en del saker aldrig kommer gå att förebygga – hur mycket vi än försöker.

Ett gäng hästar senare

Stegräknaren slutar på 28000 idag. Minns på Flyinge där man låg över 30 000 i princip varje dag. Jag har dragit ner på stegen över sommaren men antar att när stalltjänstveckorna kommer igång på Strömsholm är vi tillbaka där igen.

Två hästar ridna på förmiddagen. En tur till slottet med travjobb medan Jessy och jag tränade galoppfattningar i ridhuset. Med ett stort leende kunde jag rida därifrån efter att ha satt den där högergaloppen varje gång. Det har vi jobbat hårt för men nu bara föll det på plats, efter gårdagen behövde vi det. Då blev han även förlåten för att han vägrade komma in från hagen innan ridpasset också. Som jag tycker om den hästen, inte mycket för världen egentligen men han får mig alltid på gott humör.

En snabbtur till nästa stall efter jobbet där jag fick sitta upp och rida en ponny som har krånglat lite med att rida från gården, mycket smärtfritt idag så vi provar en gång till en annan dag. Efter en timme där var jag redo för att åka ut till min egna stjärna.

Nu har vi testat att tömköra. Sättet vi fick lära oss att tömköra i våras i unghästblocket innebär att trär ytterlinan genom stigbygeln och sedan bakom rumpan så att den vilar på haserna. När vi släpper ut hästarna på volten ligger linan på korset och ramlar sedan ner när de börjar trava. Det blev inte lika dramatiskt här som det blev första gången Alice fick känna linan på sina bakben, då var vi två som höll tills hon lugnade sig. Kakan satte som väntat av i galopp när linan föll men efter ett par varv hade chocken lagt sig och jag kunde leta fram ett stöd på yttersidan. Ett par gånger med det här jobbet så kommer vi ha fått en bra hjälp med styrningen tills det är dags att rida självständigt. Skrittade av henne på en stig i skogen för att hon ska fortsätta lära känna omgivningen.

Ledig häst-lördag

img_7103

Veckans enda lediga dag. Som hästmänniska, vad tror ni inte att man gör då? Klockan ringde tidigt och jag släppte ut hästarna strax efter klockan 07.00. Sedan blev det en kort tävlingsdag tillsammans med Bella och Chirre som hoppade en klass på Strömsholm felfritt. Vi var klara redan efter klockan 10.00 och nu kan jag ta tag i resten av dagens to-do. Det är väl ungefär så som denna lördag ser ut. Jag ska förbi Strömsholm igen för att kika på Septembergaloppen som går ute på Österängarna.

Igår red vi ännu ett pass på våra unghästar och det blir skillnad från dag till dag. Det är enkel ridning med avbrott och igångsättningar mellan skritt och trav, lite galopp och sedan lägga större volter. Det är saker som är svåra nog i dagens läge. Dessa veckor kommer att gå med stormsteg.

Nu ska jag ta tag i det jag har kvar. En inlämning som jag vill skicka in redan idag för att kunna pricka av den från listan. Börja förbereda för en ny vecka, läsa igenom företagsekonomin till kommande lektion och känna att jag har gjort någon nytta åtminstone. Det känns som att jag har hållit för mycket saker i huvudet att mycket har ramlat mellan stolarna. Men det är dagar som dessa som jag har tid att ta igen det.