Allt och lite till

Jag har alltid uppskattat dom, de sena kvällarna i stallet. När mörkret lägger sig utanför stalldörren och kylan kryper sig inpå. När ett par tunna ridhandskar är det som värmer händerna som bäst och när det inte spelar någon roll vad klockans båda visare pekar på. Just nu är det kanske kvällar som dessa som jag uppskattar mest.

Den här kvällen spenderade jag med henne. Min alldeles egna, och jag bara lät mig påminnas om hur mycket lycka ett djur kan tillföra bara genom att existera. Påminnas om varför jag en dag för så många år sedan valde att börja rida. Det var alltid kärleken till hästen som lockade. En känsla av att kunna älska något gränslöst, att alltid vara behövd och betydelsefull. Att ta ansvar och ge hela sitt hjärta till något som ger så mycket tillbaka. Här känner jag verkligen att jag hittat rätt, jag har hittat tillbaka till grundstenen i min kärlek till ridsporten. Att rykta henne en halvtimme medan hon tränar för fullt på att vara uppbunden är precis lagom för att fylla hela min kropp med värme, energi och ren lycka. Att klia henne på alla dom ställen hon ber mig om, jag önskar mig inget hellre.

Tänk om ett år, om tre år eller om fem år. Om jag förvaltar henne väl så har jag en kompis i många år framöver. Det känns långt borta nu men tiden går fort, fortare än vad vi ibland vill. Men med dessa kvällar i bakhuvudet så ser jag fram emot att spendera många hundra dagar tillsammans med henne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s