Leave people better than you found them

Fuktiga gräsmattor och mjuka grusvägar. Ljus som tränger igenom ett täcke av dimma och dis för att omvandla de gula bladen till lysande guld. Vi andas ut ånga i en kylig men ren luft samtidigt som solens strålar värmer våra ansikten. Klapprande hovar mot underlag som jag alltid har älskat att rida på och det toppas med att sitta bakom två öron som får mig att känna mig som en utav de mest privilegierade personerna i världen, fina, vänliga Ackurat. Vilken energiboost den här torsdagsmorgonen gav mig.

Våra torsdagar innebär eget ansvar över våra skolhästar och jag har turen att få njuta av hästryggen trots att våra unghästar har vila just dessa dagar. Det gäller att ta vara på de tillfällen som ges och jag märker att jag har blivit betydligt bättre på det. Denna förövrigt lediga förmiddag har spenderats med uppgiftsskrivande och jag börjar skymta slutet i tunneln, kanske beror på det att många delar har fallit på plats i ridningen och att jag nu får möjlighet att sätta ord på allt det som plötsligt verkar vilja fungera? Kanske har det hela tiden varit lika självklart som att löven på träden faller varje höst, långsamt men alltid väntat, det är bara mitt tålamod som befunnit sig i en svacka.

Det är en konst att hantera viljan att utvecklas, att acceptera och förstå att saker kommer när det är dags, att allt har sin tid och det finns saker vi inte kan skynda på. Jag längtar alltid efter morgondagen även om det ibland blir alldeles för mycket som jag samlar på hög. Men visst vill jag våga påstå att jag blivit bättre, på att strukturera upp kaoset i den värld vi lever i.

Ännu en tanke att avsluta denna torsdag med är det som rubriken talar om, det var en mening som fastnade hos mig denna morgon. När jag klev ur bilen på stallplan med mobilen i handen och orden rullade förbi. En tankeställare som fick mig att pausa i hopp om att förstå och praktiskt kunna tillämpa just det. En mening som säger något mer om verkligheten, om det sociala samspelet med andra. Jag önskar att jag kunde göra mer, både för andra och för mig själv. Det som jag gör för andra kommer att studsa tillbaka på mig men lika så kommer allt det jag gör mot mig själv att speglas mot andra. Om jag kan göra något så önskar jag att det är precis det som jag gör.

11
Hösten 2015 – foto: Alexandra Sjöblom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s