Välbekanta mular och ett platt landskap


Det blev inte många timmars sömn i helgen och nu dagarna som varit har ägnats åt att prioritera det som prioriteras borde, det vill säga att komma ikapp, andas och försöka att hitta rytmen igen. Det har redan hunnit bli onsdag och det gnager i mig att inlämningen ännu inte är klar, men det är två dagar kvar.

Slide mötte oss i stallet i söndags, med lika lysande ögon som alltid. Som om han planerade för eftermiddagsbuset som skulle utföras under i hagen. Och Aramiz, han stod på AG i en utav foderautomaterna, undrar om han känner sig lite stolt nu när han kunde gå in själv och få ner luckan? I våras fick vi hjälpa honom både in och ut ur automaten eftersom han inte hade förstått hur den fungerade. Det var som vanligt men ändå så annorlunda, så tomt men ändå fullt av passionerade hästälskare som ville se Sveriges bästa unghästar göra upp i finalerna. Kanske kändes det tomt för att det inte längre är hemma? Kanske för att vår klass har lämnat anläggningen och det inte längre är kända ansikten man möter. Men jag fick min dos av igenkännande, av värme och trygghet när jag klappade om de två individerna som hjälpte mig genom skolans praktiska block, den enda som saknades på plats var Alice. Dom tre som höll ihop vardagen när allt kändes en aningens för tungt att bära.

Fina hästar, en vacker tävlingsplats och en spännande final med testryttare för de femåriga hopphästarna underhöll oss innan tröttheten tog över och vi behövde bege oss hem. Agnes och jag fick besöka Flyinge igen, vi fick träffa Nette som bodde med oss på Gustafslund större delen utav året men som fortfarande är kvar för att avsluta sin gymnasieutbildning på Flyinge och jag fick spendera tid med Vendela som jag träffar alltför sällan numer. Hur trött man än var när jag somnade den söndagskvällen så var ändå energikontot laddat till någon slags maxgräns.

Vecka 41 är igång, redan halvvägs igenom, hur nu det gick till? Det kan ha hänt att jag blinkade och tiden rann iväg. Min unghäst Hjärtat har gjort tre helt underbara pass, det är så att leendet knappt velat lämna mina läppar. Idag inledde vi dock med att jag fick markkänning men sedan travade vi runt galoppbanan med en känsla som att sväva på moln. Det kommer att gå snabbt nu.

SLU:s Doktorspromotion på Ultuna, Uppsala

”What you can’t accomplish in an hour should usually be put off until tomorrow”

”No. 1. Get your tack and equipment just right, and then forget about it and concentrate on the horse.

No. 2. The horse is bigger than you are, and it should carry you. The quieter you sit, the easier this will be for the horse.

No. 3. The horse’s engine is in the rear. Thus, you must ride your horse from behind, and not focus on the forehand simply because you can see it.

No. 4. It takes two to pull. Don’t pull. Push.

No. 5. For your horse to be keen but submissive, it must be calm, straight and forward.

No. 6. When the horse isn`t straight, the hollow side is the difficult side.

No. 7. The inside rein controls the bending, the outside rein controls the speed.

No. 8. Never rest your hands on the horse’s mouth. You make a contract with it: ”You carry your head and I’ll carry my hands.”

No. 9. If the horse can’t learn to accept what you’re doing, it isn’t any good.

No. 10. Once you’ve used an aid, put it back.

No. 11. You can exaggerate every virtue into a defect.

No. 12. Always carry a stick, then you will seldom need it.

No. 13. If you`ve given something a fair trial, and it still doesn’t work, try something else—even the opposite.

No. 14. Know when to start and when to stop. Know when to resist and when to reward.

No. 15. If you’re going to have a fight, you pick the time and place.

No. 16. What you can’t accomplish in an hour should usually be put off until tomorrow.

No. 17. You can think your way out of many problems faster than you can ride your way out of them.

No. 18. When the horse jumps, you go with it, not the other way around.

No. 19. Don`t let over-jumping or dull routine erode the horse’s desire to jump cleanly. It’s hard to jump clear rounds if the horse isn’t trying.

No. 20. Never give up until the rail hits the ground.

No. 21. Young horses are like children—give them a lot of love, but don’t let them get away with anything.

No. 22. In practice, do things as perfectly as you can; in competition, do what you have to do.

No. 23. Never fight the oats.

No. 24. The harder you work, the luckier you get.”

~Bill Steinkraus

13
Fantastiska Adonis aka Adde, jag hade tur som fick vara med på din resa, från dressyrhäst till hopphäst, vi lärde av varandra ♥

Ridning i mängder


Att spendera skoltid i sadeln är en lyx få förunnat. Jag känner mig lite besviken över att jag inte red betydligt mer när vi var på Flyinge eftersom vi där hade minst lika trevliga skolhästar som vi har här. Jag och Ackurat fortsätter att umgås på dagarna och ingen är lyckligare än jag. Ett lättare dressyrpass en ljummen höstmorgon mitt på stallplan. Det räcker för att sätta ribban på resten utav dagen. Jag och Rebecka red strax efter 07.00 eftersom vår unghästgrupp skulle jobba med ett grupparbete vid 08.00 tiden så vi behövde vara klara till dess.

Fortsatt gjorde unghästarna sin första uteritt tillsammans idag och det var nog höjdpunkten på veckan för Hjärtat, hon var så lycklig att hon ville krypa ur skinnet. Först och fort är hennes motto men trött efter alla intryck var hon när det var dags att sitta av utanför stallet. På eftermiddagen var det dags för undervisningsmetodik och Elin i klassen höll lektion i hoppning för några utav oss i klassen. Spitte blev min kompis detta pass, vilka läromästare till hästar vi har på skolan verkligen. Jag har redan spanat in min önskehäst till hoppblocket och jag hoppas på att få prova honom någon gång innan dess och att han lever upp till förväntningarna. Det märker vi, annars har vi många fina – bland annat Acke som antagligen kommer att gå med i vårt block.

Just nu, klockan 17.37 sitter jag i en stuga på Campus i Ultuna, Uppsala, men en tanke om att försöka sätta mig med pluggandet. Det går trögt men det är tanken som räknas. En inlämning nästa vecka som måste göras. Det är bara att börja.

img_7856img_7851img_7850

Välkommen oktober


Måndagslyckan blev gjord bakom två spetsade ponnyöron. Det är ett bra sätt att inviga den nya veckan och också månadens första dag. Träden har gulnat och extra tydligt var det när solen letade sig fram mellan molnen. Skolveckorna här går fort, kanske lika fort som de gjorde i Flyinge. Kanske kommer vi sitta här i vinter och undra var tiden har tagit vägen och i vår kommer vi önska att vi hade tagit tillvara på dagarna bättre.

Min unghäst Hjärtat imponerade ytterligare en gång. Nu har hon överträffat sig själv varje dag sedan förra tisdagen. Med en påbörjan till kontakt har jag travat på volter och det sitter nog inte långt inne nu. Ackurat fortsätter att göra mig glad i skolan. Han är allt annat än vad jag skulle önska mig hos en egen häst, stor som ett höghus, långsam modell och en aningens för grov för min smak så bjuder han på en fantastiskt känsla. Jag rider med ett stort leende varje gång och det är knappt så att jag vill sitta av. Fortsätter med honom i veckan.

Inställda lektioner på eftermiddagen gjorde att jag och Goldie hann ut i höstsolen. Ute på fältet kunde vi rida lösgörande arbete, mycket mycket galopp, tempoväxlingar och sidförande var några av sakerna vi la fokus på idag. Efteråt skrittade vi ut en sväng. I och med det inställda lektionerna hann jag även med att umgås lite extra med Kakan som fick bli pysslad med i hagen istället för på stallgången.

”Det är något med utsidan på en häst som är bra för insidan hos en människa.” – Det stämmer verkligen. Just nu är jag som ett barn på julafton. Omringad av allt det jag tycker om, lycklig över hur bra saker faller på plats och hur enkelheten i varma hästmular kan göra dagen så otroligt mycket bättre.

Nu 19.57 är det dags att börja bocka av listan med måsten och arbeten. 

10430488_10202531884281612_5386707872532292059_n

Ett bra avslut på vecka 39

Igår somnade jag utan några större problem, det räckte med att bara lägga huvudet på kudden för att tröttheten skulle smyga sig fram. Jag behöver bli bättre på att stanna upp och njuta av allt det som sker. För igår var en sådan dag där jag på riktigt kände att det här kan jag göra i resten av mitt liv.

Det är värt att åka till Strömsholm innan morgonfodringen när Hjärtat dansar fram på lina i ridhuset. När hon helt avspänt gör avsaktningar och igångsättningar, skrittar ute på linan utan att fokusera på annat än på mig.

Direkt därifrån fick jag åka hem och byta om, åka till Hallsta ridklubb där Gasira gick två klasser med mig och Goldie en klass med mig och en klass med sin ägare. Gasira behövde en runda att kika av sig och hoppade sedan andra klassen felfritt. Goldie gjorde två kanonrundor felfritt. Jag trivs så bra på ponny, det kommer jag antagligen alltid att göra. Gasira är något utav en drömponny i mina ögon och jag tycker verkligen så mycket om henne även om hon har mycket i huvudet ibland. Samma gäller Goldie, så himla trevlig och för honom har många spärrar släppt och det var så himla roligt att se Julias runda tillsammans med honom.

Ännu ett snabbt ombyte för att rida ut tillsammans med Bella på skolhästen Spitfire. Galopp runt slottet i en värmande eftermiddagssol stod på schemat, det trivdes vi alla med. Ackurat fick sedan lotsa mig runt i ridhuset med lite lättare dressyrjobb. Jag passar på att rida allt jag kan när jag inte har någon egen att rida. Jag tror att timmarna i sadeln kommer att ge mig någonting även om det inte för tränare. Envishet och ödmjukhet kommer att löna sig med tiden.

img_3664