Vi stressar iallafall en dag till

img_9187img_9193
Godmorgon. Klockan är 05.38 och det är dags att bege sig till stallet. En hektisk dag väntar. Jag ska släppa ut hästarna i mitt egna stall innan jag rider ut en tur tillsammans med min skolhäst Nemo och resten utav hoppgruppen.

Har haft kanske den bästa skolveckan sen vi började gällande ridningen. Nemo har hoppat som en klocka och det beror nog på att jag helt plötsligt har slutat jaga distanser och låta hindren komma till mig istället. Igår red vi ett ordentligt markarbetes pass där allt bara klickade. Jag hoppas att lydnaden sitter i över helgen och att vi fortsätter i det här spåret ännu en vecka. Tequila fick göra samma övning på kvällen vilket inte gav samma fina resultat men helt klart blev det mycket bättre. Det är nog en övning man behöver göra ett par gånger för att verkligen hitta hur den ska ridas.

Snön anlände till strömsholm igår och vi hamnade i en vit vintervärld. Alldeles lagom att börja plocka fram julpyntet denna helg med andra ord. Innan lunch rullar bilen mot stockholm och friends arena och där blir jag kvar hela helgen. Det ser jag fram emot även om plugget får följa med på ett hörn.

Från det ena till det andra, vi tar vara på kontrasterna

img_9168img_9172

19.32 är klockan och inlämningen stänger 23.59. Vad sjutton gör jag nu? Den värsta paniken har lagt sig, kanske för att jag inser att det blir inte mycket bättre nu. Jag kommer inte åt den artikeln som jag ska sammanfatta vilket innebär att jag bara kan lämna in en. Varför är turen aldrig bara på min sida? Man undrar om man ska lägga sig ner och gråta eller bara skratta åt eländet.

Klockan 06.00 var det samling på Strömsholm imorse. Hästarna blev lastade och vi rullade mot Friends arena för att genrepa inför showerna som ska göras i helgen. Med en rasande fart hann vi tillbaka till vår hopplektion och Nemo hoppade som en miljon, film finns på min instagram. Jag kämpar mot instinkten att rida iväg honom på fart och det är nästan så att jag vågar tro att vi är på rätt väg.

Gårdagens hoppträning med Tequila satte verkligen självförtroendet på sin topp. Jag förstår inte hur det kan kännas så löjligt enkelt att hoppa höjder som jag är helt ovan med att rida på. För hur krångligt det än är mellan hindren så känns det som att allt ordnar sig när vi väl kommer fram till avsprånget. Jag får helt enkelt fortsätta vara tacksam för allt jag får lära mig varje dag.

img_9162

Most of what you’re dealing with are really just thoughts… ever think of that?

Ackurat, så mycket glädje som han ger mig varje dag♥

Det är redan tisdag och fortfarande hinner hjärnan inte med allt det som ska göras. Det är ytterligare en fullspäckad vecka för min del och min förhoppning är att jag ska hinna göra någonting mer än att bara stressa livet ur mig.

Jag har en inlämning imorgon kväll som jag i princip har blundat för hela helgen eftersom tiden har varit helt obefintlig. Ska sammanfatta två vetenskapliga studier med metod och resultat, inser att det är minst ett tre timmars effektivt arbete och jag undrar varifrån jag ska försöka plocka dessa tre timmar. Jag har en redovisning på måndag där jag egentligen skulle ha skickat in igår men som jag inte ens kommer hinna skicka in ikväll.

Hoppträning står på schemat med Tequila och sedan kommer jag få sitta uppe alldeles för länge ikväll för att läsa dessa studier så kanske jag hinner med att sammanfatta dem imorgon. Men imorgon är schemat ännu mer pressat.. Stockholm och Friends på förmiddagen med avfärd 06.30 från Strömsholm. Klockan 13.00 ska vi hinna tillbaka för att rida lektion med skolhästarna för att sedan ha stalltjänst. Rida Tequila, ta hand om min egen häst, skriva seminarieuppsats, förbereda redovisning och packa inför helgen. När ska jag hinna med att andas? 

På fredag åker ett gäng från Strömsholm till Friends där vi ska ha tre showföreställningar. Spännande och roligt. En helg där vi kommer bort från lite måsten men jag tänker tvinga mig själv att sitta med böcker och texter för att ha någon som helst möjlighet att bli klar med allt det som ska göras.

Frusna tår, en bra debut och alltid på språng


Livet som Hippolog, tidiga mornar och sena kvällar. Det sammanfattar väl livet just nu. Det är få utbildningar där skoltiden inte alltid är schemalagd och gårdagen var längre än andra dagar. Min klocka ringde 04.00, utsläpp i mitt egna stall och på skolan började vi med vår stalltjänst hela gruppen kl 06.00 och vid 07.45 promenerade vi upp till Gula ridhuset för lite hoppning tillsammans med våra skolhästar. Nemo hoppade fint och jag fick order om att sluta bete mig som en geting när jag styr på hinder. Det var en ganska bra beskrivning av mitt attackerande när jag ser en distans som jag vill ta. Nemo är snabb att svara fram men problemen kommer efter när jag samla ihop som jag jagat iväg.

Banbyggnation 09.30, en snabb tur hem efter för ombyte och vidare mot Tequila. 12.30 var vi lastade och påväg mot Strömsholm. Tequila och jag hoppade skolklassen som var en 110cm bed: A:0/A:0. En nerslag på första i omhoppningen som var ett räcke in i en kombination. För övrigt gjorde vi en väldigt bra runda som jag är mycket nöjd med. Tänk att det kan kännas så enkelt när man sitter på en häst som man verkligen klickar med. Vi tränar vidare i vinter och redo för nya utmaningar till våren! Det ser jag verkligen fram emot.

Efter tävlingen stod jag funktionär hela kvällen och åkte från Strömsholm vid 21.00 tiden för att ta hand om min egen häst. Det finns en sanning i att ridsporten är en livsstil. För ibland undrar jag vad det är som får oss att orka varje dag. Det måste väl vara allt det vi får tillbaka? Allt det där som får oss att må så himla bra. För någonting måste ju få oss att orka kliva upp när klockan ringer samma tid dagen därpå.


img_9080
Bästa Hipp2 som är med och arrangerar helgens tävlingar! Tacksam att jag får spendera dagarna med dessa människor! Det svåra blir alltid mycket enklare när man är omgiven av människor med samma driv som en själv.

Torsdag

DSC_0333

Minusgraderna har anlänt och antagligen tog vi vår sista galopp runt slottet idag innan det blir ett uppehåll i väntan på snön. Det var en nöjd Nemo som fick sträcka ut i sällskap med tre ifrån min hoppgrupp. Det är lätt att man blir bekväm och fastnar i ridhusen när kylan kryper sig allt närmre så det är viktigt att vi tar vara på de tillfällen som ges.

Denna torsdag har bestått av stalltjänst, ridning, handledning för vår seminarieuppsats och en föreläsning om hälta och hältutredning. När jag satt upp på Ackurat var det minusgrader och fryst, natten till imorgon skulle bjuda på nästan minus 10 grader, vilket innebar att vi fick gå in i ridhuset trots allt. Men han ska igång nu och jag fick ta den första galoppen idag. Seminarieuppsatsen känns inte lika tung längre efter att ha betat ner den i mindre delar och fått lite hjälp att förstå vad det är rent praktiskt som ska göras. I helgen kommer jag ta varje ledig stund jag får för att försöka bli klar med det som jag ska lämna in till på onsdag.

Imorgon blir en fullspäckad dag. Klockan 06.00 ska jag vara på skolan och att ha stalltjänst för att kunna sitta på hästen klockan 07.45 och innan dess ska jag ha utsläpp i stallet hemma. Resten av dagen kommer rulla på i ett rasande tempo. 9.30 har vi banbyggnation och sedan är första start på tävlingarna kl 13.00. Tequila hoppar en klass och sedan står jag funktionär resten av kvällen. Antar att vi kommer därifrån sent för att sedan gå upp tidigt igen dagen därpå. Sedan håller helgen samma tempo.

Våga vänta ut


Det blir mer och mer påtagligt att jag måste bli bättre på att fatta beslut och sluta ta den första distansen som jag ser. Jag har en tendens att alltid vilja lägga hästarna lite stort och gärna rida av dom så fort jag ser ett framåt-läge. Det går när man har en modig häst som Tequila som letar hinder genom svängarna och reagerar kvickt för mina hjälper. Men i skolan där jag sitter på Nemo måste jag lära mig att ha is i magen. Sluta jaga efter distanser utan våga vänta på hindren hela vägen fram. Det kanske är ett rimligt mål för mig nu under hoppblocket – Att svälja en stor säck med is och sluta skjuta iväg hästarna de två sista galoppsprången innan hindren.

Det är en annorlunda vecka för oss denna vecka. En lektion i pedagogik som slutade tidigare än planerat och ett lärarbyte i ridningen gjorde att vi kunde börja ridningen mycket tidigare och därmed vara klara innan den tid vi egentligen skulle ha börjat. Bortsett från min ibland hysteriska ridning så är det otroligt roligt att få börja rida mer ordentligt i och med att vi är nytt block. Imorgon är vi helt lediga förutom vår stalltjänst och jag planerar att blanda dagen med studier och mjuka hästmular. Veckan fortsätter med en tävlingshelg som vår klass är med och arrangerar, vilket innebär en fullmatad vecka. Sova kan man göra i graven eller vad säger man?

Denna eftermiddag fick jag hjälp att hoppa Tequila inför fredagens start. Väldigt nyttigt för mig att förstå hur jag ska inverka på henne. Behöver verkligen komma till ridning, aldrig sitta still och ge utrymme för henne att ta egna beslut. Alltid rida med benen och våga släppa i handen. Inte ta tillbaka direkt i landningen efter hindren utan jag ska sätta henne i arbete.

Maybe we’re just scared to stand still

Tequila
Sparkling Tequila, trivs som handen i handsken tillsammans med henne!♥

Sovmornar är överskattade. Det har jag på riktigt bestämt mig för. Jag sover alltid som bäst på kvällen när jag har klivit upp tidigt samma morgon. Jag trivs med att låta aktiviteterna avlösa varandra även om stressen ibland blir allt för påtaglig.

Min skolhäst Nemo joggade runt galoppbanan under förmiddagen och sedan skrittade Ackurat runt naturbanan. Han är verkligen redo att börja ridas igen efter all otur som han har haft den här hösten. Hos Kakan var jag vid utsläpp och gjorde klart allting för kvällen. Tequila och jag hann ut innan solen gick ner och nu är det dags att öppna böckerna igen och försöka att hitta ett sätt att referera korrekt till den litteratur som vi ska läsa. Det är vad jag planerar att spendera min kväll med, iallafall de kommande två timmarna ska ägnas åt skolarbeten.

I torsdags hoppade Tequila och jag vår första Pay and jump tillsammans med ett godkänt resultat. Elevrådet vid Strömsholms ridsportsgymnasium anordnade med förmån för Ride Against Cancer och vi hoppade två klasser, en felfri 100cm klass och ett ner i 110cm. Nästa vecka kör vi tävlingsdebut, en 110cm!

Utan tvekan mitt bästa morgonsällskap, Ackurat♥

 

Inte ens om tiden stod still


Sammanfattning av livet just nu: Jag. Hinner. Inte.

Det gäller att hitta en struktur i vardagen för att skapa förutsättningar att lyckas med just det som man önskar. Min har under hela hösten varit att gå upp så tidigt som möjligt, sovmorgon är i princip att jag åker hemifrån vid 6.45 och inte 5.45, men ändå vill jag inte klaga. Det är självvalt och förbannat roligt, men igår somnade jag på sängen, fortfarande med mössan kvar på huvudet, när jag kom hem från skolan. Det är kanske ett tecken på att energin börjar ta slut?

Denna vecka har inneburit blockbyte från unghäst till hoppning och vi har fått bli varma i kläderna genom att prova en rad olika hästar tills vi hade kommit fram till vilken häst vi skulle fortsätta med under resten utav blocket. Jag har haft ögonen inställda på Nemo sedan en tid tillbaka och det känns som att det kommer att bli väldigt bra när jag hittat några fler knappar. Det kommer definitivt att bli många roliga veckor framöver.

Försöker att lösa upp alla knutar, sakta med säkert kanske jag kommer att få ordning på den ständiga stressen som ligger över mina axlar. Godkänd Ekonomitenta och två uppgifter på gång att lämnas in. Många timmar i sadeln, både i skolan och utanför. Men det är kanske precis det här som jag behöver för att kunna koncentrera mig de stunder som jag sitter med uppgifter upp till öronen.

Veckans höjdpunkt är att jag fått sitta upp på Ackurat igen. Varje dag som jag får börja på hans rygg är en bra dag. Så mycket energi som han ger mig, det är någonting att vara tacksam för.

Bland vetenskapliga inlämningar med specifika och precisa meningsuppbyggnader så tappar jag det där levande språket som jag till stor del försöker att använda mig utav. Jag tycker om att måla upp en bild för att enklare kunna urskilja detaljer och skapa en mening bortom det som egentligen beskrivs, ni vet allt det där man försöker att läsa mellan raderna. Kanske har jag aldrig riktigt lyckats men det finns åtminstone alltid en tanke. Men jag får nöja mig med att försöka, ibland är det bra nog, eller hur?

img_8960img_8963

Burn that fairytale

Mörkret kommer svepande in över himlen tidigare och tidigare på eftermiddagarna. Jag travade fram Tequila i paddocken medan ljuset fortfarande hjälper oss att se men avslutar med att mocka med mobilen som enda ljuskälla. Men ännu är det åtminstone inte kallt och frost ute så en viss tacksamhet känner jag fortfarande.

Jag tror att vi är ganska bra på att lyfta fram livets alla ljusa sidor och måla upp en bild som inte är helt verklighetsförankrad. I en viss vinkel kan vi få det mesta som glittrar att se ut som guld och med skugglappar kan vi tränga undan allt det där vi inte riktigt orkar ta tag i. Jag vet att jag är väldigt bra på att framställa livet som en enda dans på rosor, där en tidig morgonbild med hästöron och soluppgång kan likna något taget ur en tidning. Men det är bara ett sätt att se livet på, arbetet bakom syns sällan i en bild. 

Men just nu, denna fredagkväll ligger alla mina måsten på hög. En hög som jag blundat för varje kväll eftersom huvudet har varit för trött för att kunna koncentrera sig. Det är kanske dags att visa den här sidan också. Bränna sidan som vi alltid visar utåt. Min lista över uppgifter växer så det knakar och det är deadline efter deadline att passa. Här har jag suttit i allt för många timmar nu, okapabel till att skriva ett enda ord på uppgiften som ska vara fem till åtta sidor lång. Helt ointresserad av att söka efter vetenskapliga texter och forskningsrapporter inför veckans inlämning där jag ska ha formulerat en frågeställning och valt ut mitt material. Det enda som jag kan klappa mig på axeln för är att jag skickat in ett PM inför nästa veckas undervisningsmetodik. Men problemet med för få timmar på dygnet kvarstår.

Jag lever mitt drömliv, i smeten bland gediget kunniga hästmänniskor och mjuka varma hästmular när vinterrusket börjar smyga sig in. Från mitt rum lockar inte den råa kylan utanför fönstret men varje morgon går jag upp tidigt för att jag brinner så starkt för sporten och för mitt hästintresse. Det är en konst att se livet med positiva ögon, en konst som jag börjar ta till mig men jag får inte tappa fotfästet från verkligheten när jag svävar bland mina moln. Ibland behöver vi visa vardagstrasslet för att krossa bilden av ett perfekt liv.

Min skolhäst Slide(♥) på Flyinge under första året

 

Unghästexamen, hoppträning och kursstart

img_8842

Livet som hippolog, det är häst dagarna i enda. Jag har tyvärr fått byta ut Ackurat mot Dolce Tau som min extra häst sedan i måndags då Acke antagligen lekt för vilt ute på den aktiva grupphästhållningen, hoppas på att han snart är kry nog att komma igång med mig igen, tillsvidare får Dolce hålla mig sällskap.

Det är redan torsdag och imorgon gör vi sista dagen på detta block. På examen fick jag låna till mig en ny häst så det blev Baronesse som fick hoppa runt en bana tillsammans med mig och med det blev vi godkända i unghästblocket och nästa vecka startar vi upp hoppningen.

Denna vecka medförde även kursstart i både Sporthästens friskvård och Seminariekursen. Söndermatade med information känner mig både peppad och livrädd för att påbörja min seminarieuppsats om Fång hos häst. Nu kommer det att bli intensivt definitivt och hamnar man efter kommer det att bli omöjligt att komma ikapp. Så nu gäller det att ta vara på den där strukturen som jag tyckte mig börja finna. Den kommer att behövas.

För att bli varm i kläderna inför hoppblocket passade det perfekt med en hoppträning för mig och Tequila i tisdags. Jag blir bara mer och mer kär i henne. Vilken häst och vilken känsla. Verkligen magisk, jag kommer att ha så mycket roligt med henne!