Maybe we’re just scared to stand still

Tequila
Sparkling Tequila, trivs som handen i handsken tillsammans med henne!♥

Sovmornar är överskattade. Det har jag på riktigt bestämt mig för. Jag sover alltid som bäst på kvällen när jag har klivit upp tidigt samma morgon. Jag trivs med att låta aktiviteterna avlösa varandra även om stressen ibland blir allt för påtaglig.

Min skolhäst Nemo joggade runt galoppbanan under förmiddagen och sedan skrittade Ackurat runt naturbanan. Han är verkligen redo att börja ridas igen efter all otur som han har haft den här hösten. Hos Kakan var jag vid utsläpp och gjorde klart allting för kvällen. Tequila och jag hann ut innan solen gick ner och nu är det dags att öppna böckerna igen och försöka att hitta ett sätt att referera korrekt till den litteratur som vi ska läsa. Det är vad jag planerar att spendera min kväll med, iallafall de kommande två timmarna ska ägnas åt skolarbeten.

I torsdags hoppade Tequila och jag vår första Pay and jump tillsammans med ett godkänt resultat. Elevrådet vid Strömsholms ridsportsgymnasium anordnade med förmån för Ride Against Cancer och vi hoppade två klasser, en felfri 100cm klass och ett ner i 110cm. Nästa vecka kör vi tävlingsdebut, en 110cm!

Utan tvekan mitt bästa morgonsällskap, Ackurat♥

 

Inte ens om tiden stod still


Sammanfattning av livet just nu: Jag. Hinner. Inte.

Det gäller att hitta en struktur i vardagen för att skapa förutsättningar att lyckas med just det som man önskar. Min har under hela hösten varit att gå upp så tidigt som möjligt, sovmorgon är i princip att jag åker hemifrån vid 6.45 och inte 5.45, men ändå vill jag inte klaga. Det är självvalt och förbannat roligt, men igår somnade jag på sängen, fortfarande med mössan kvar på huvudet, när jag kom hem från skolan. Det är kanske ett tecken på att energin börjar ta slut?

Denna vecka har inneburit blockbyte från unghäst till hoppning och vi har fått bli varma i kläderna genom att prova en rad olika hästar tills vi hade kommit fram till vilken häst vi skulle fortsätta med under resten utav blocket. Jag har haft ögonen inställda på Nemo sedan en tid tillbaka och det känns som att det kommer att bli väldigt bra när jag hittat några fler knappar. Det kommer definitivt att bli många roliga veckor framöver.

Försöker att lösa upp alla knutar, sakta med säkert kanske jag kommer att få ordning på den ständiga stressen som ligger över mina axlar. Godkänd Ekonomitenta och två uppgifter på gång att lämnas in. Många timmar i sadeln, både i skolan och utanför. Men det är kanske precis det här som jag behöver för att kunna koncentrera mig de stunder som jag sitter med uppgifter upp till öronen.

Veckans höjdpunkt är att jag fått sitta upp på Ackurat igen. Varje dag som jag får börja på hans rygg är en bra dag. Så mycket energi som han ger mig, det är någonting att vara tacksam för.

Bland vetenskapliga inlämningar med specifika och precisa meningsuppbyggnader så tappar jag det där levande språket som jag till stor del försöker att använda mig utav. Jag tycker om att måla upp en bild för att enklare kunna urskilja detaljer och skapa en mening bortom det som egentligen beskrivs, ni vet allt det där man försöker att läsa mellan raderna. Kanske har jag aldrig riktigt lyckats men det finns åtminstone alltid en tanke. Men jag får nöja mig med att försöka, ibland är det bra nog, eller hur?

img_8960img_8963

Burn that fairytale

Mörkret kommer svepande in över himlen tidigare och tidigare på eftermiddagarna. Jag travade fram Tequila i paddocken medan ljuset fortfarande hjälper oss att se men avslutar med att mocka med mobilen som enda ljuskälla. Men ännu är det åtminstone inte kallt och frost ute så en viss tacksamhet känner jag fortfarande.

Jag tror att vi är ganska bra på att lyfta fram livets alla ljusa sidor och måla upp en bild som inte är helt verklighetsförankrad. I en viss vinkel kan vi få det mesta som glittrar att se ut som guld och med skugglappar kan vi tränga undan allt det där vi inte riktigt orkar ta tag i. Jag vet att jag är väldigt bra på att framställa livet som en enda dans på rosor, där en tidig morgonbild med hästöron och soluppgång kan likna något taget ur en tidning. Men det är bara ett sätt att se livet på, arbetet bakom syns sällan i en bild. 

Men just nu, denna fredagkväll ligger alla mina måsten på hög. En hög som jag blundat för varje kväll eftersom huvudet har varit för trött för att kunna koncentrera sig. Det är kanske dags att visa den här sidan också. Bränna sidan som vi alltid visar utåt. Min lista över uppgifter växer så det knakar och det är deadline efter deadline att passa. Här har jag suttit i allt för många timmar nu, okapabel till att skriva ett enda ord på uppgiften som ska vara fem till åtta sidor lång. Helt ointresserad av att söka efter vetenskapliga texter och forskningsrapporter inför veckans inlämning där jag ska ha formulerat en frågeställning och valt ut mitt material. Det enda som jag kan klappa mig på axeln för är att jag skickat in ett PM inför nästa veckas undervisningsmetodik. Men problemet med för få timmar på dygnet kvarstår.

Jag lever mitt drömliv, i smeten bland gediget kunniga hästmänniskor och mjuka varma hästmular när vinterrusket börjar smyga sig in. Från mitt rum lockar inte den råa kylan utanför fönstret men varje morgon går jag upp tidigt för att jag brinner så starkt för sporten och för mitt hästintresse. Det är en konst att se livet med positiva ögon, en konst som jag börjar ta till mig men jag får inte tappa fotfästet från verkligheten när jag svävar bland mina moln. Ibland behöver vi visa vardagstrasslet för att krossa bilden av ett perfekt liv.

Min skolhäst Slide(♥) på Flyinge under första året

 

Unghästexamen, hoppträning och kursstart

img_8842

Livet som hippolog, det är häst dagarna i enda. Jag har tyvärr fått byta ut Ackurat mot Dolce Tau som min extra häst sedan i måndags då Acke antagligen lekt för vilt ute på den aktiva grupphästhållningen, hoppas på att han snart är kry nog att komma igång med mig igen, tillsvidare får Dolce hålla mig sällskap.

Det är redan torsdag och imorgon gör vi sista dagen på detta block. På examen fick jag låna till mig en ny häst så det blev Baronesse som fick hoppa runt en bana tillsammans med mig och med det blev vi godkända i unghästblocket och nästa vecka startar vi upp hoppningen.

Denna vecka medförde även kursstart i både Sporthästens friskvård och Seminariekursen. Söndermatade med information känner mig både peppad och livrädd för att påbörja min seminarieuppsats om Fång hos häst. Nu kommer det att bli intensivt definitivt och hamnar man efter kommer det att bli omöjligt att komma ikapp. Så nu gäller det att ta vara på den där strukturen som jag tyckte mig börja finna. Den kommer att behövas.

För att bli varm i kläderna inför hoppblocket passade det perfekt med en hoppträning för mig och Tequila i tisdags. Jag blir bara mer och mer kär i henne. Vilken häst och vilken känsla. Verkligen magisk, jag kommer att ha så mycket roligt med henne!

Som i en drömvärld och aldrig vill jag vakna


Det skaver lite. Skaver att det snart är dags att lämna över våra unghästar till nästa grupp som ska fortsätta att utbilda dem för framtiden. För det är ju först nu efter 8veckor tillsammans som jag känner att poletten riktigt börjar trilla ner, allt annat har bara varit någon slags transportsträcka utan att några riktigt hållplatser att vila vid. På onsdag rider vi examen och sedan är vi klara. Jag får passa på att borsta Hjärtat sådär mjukt med ryktborsten över ögonen som hon älskar. Det får oss båda att känna ett lugn i kroppen och det får mig att förlåta henne för alla nerver som hon stampat sönder. Fina Hjärtat, jag har nog lärt mig mer än vad hon har gjort om jag ska vara ärlig, för aldrig har tålamodet blivit satt på sin spets så tydligt som här.

En uteritt med unghästgruppen, ett pass med bommar tillsammans med Tequila och provridning av en C-ponny var dagens måsten. Det avrundade jag med att kvällsfodra i mitt egna stall. Ledighet när den är som bäst, imorgon går vi tillbaka till rutinerna igen.

Nu klockan 20.23 tänker jag ägna tid åt en uppgift som jag skickar in ikväll. Kanske eventuellt att jag bestämmer mig för att påbörja en annan uppgift som ska in om 15 dagar. Jag är ganska duktig på att skjuta upp allt till ett senare tillfälle men den här uppgiften tänker jag ta tag i från början.

Återkommer i veckan!

But who said you have to stop dreaming after you wake up

IMG_1339

Nästan osynliga droppar kommer från himlens gråa täcke utav moln. Det är knappt märkbart men efter en stund så känner man hur kläderna har tagit till sig av fukten och man ser på marken att den aldrig tycks vilja torka. Ändå finns en värme i luften, något som gör att kylan inte riktigt når enda in till kroppen.

Att vara ledig som hästmänniska, det är verkligen en definitionsfråga, för mina lediga dagar ser i princip ut som skoldagarna. Jag började morgonen tillsammans med Ackurat, det värmer i hela hjärtat när jag får starta upp dagen tillsammans med hans lugna och trygga utstrålning. Tillsammans med Rebecka och hennes skolhäst red vi ut en runda. Hjärtat och jag hittade knappar tillsammans i ridhuset där jag först longerade henne inspänd innan jag satt upp i sadeln. Det var som att poletten delvis trillade ner för såhär bra har hon aldrig gått.

Tequila blev skjutsad till Strömsholm utav hennes ägare och jag red ett pass i röda ridhuset. Det är mycket som jag behöver jobba på. En stadigare position utan att bli spänd. Minsta lilla spänning hos henne går som en stöt upp i mig och gör mig stum. Noggrann med att hitta ett stöd på båda tyglarna tycker jag att vi kom till ett läge där jag kunde påverka både formen och tempot utan motstånd. Mycket jobb med att vända för ytterskänkeln vilket gav ett bra resultat.

Tre hästar rastade innan lunch med andra ord. Dags att åka ut till min egen häst och ge henne lite uppmärksam, något som jag tyvärr inte haft riktig tid för den senaste tiden. Dagarna går alldeles för fort och jag hinner med att se över henne i förbifarten, men jag vet att hon har det bra utomhus, det är nog betydligt roligare än att stå på box.

Vi tar tidig helg!

Med ett par alldeles för tajta och höga ridstövlar sitter jag framför datorn och knappar på tangenterna, det börjar bli hög tid att vänja benen vid stövlarna som jag beställde hem i somras. En kort skolvecka som endast bestod utav fyra dagar. Med en viss baktanke hade jag självklart tajmat in att ha min Stallchefsaspirant-vecka just denna vecka. Det gäller att tänka taktiskt när tillfällena erbjuds.

Stallchefsaspirant innebär stalltjänst både morgon och eftermiddag, morgonen tillsammans med min ordinarie grupp och eftermiddagen tillsammans med en annan grupp. Som aspirant leder vi samlingarna, gör hagschema, ser till att checklistan blir gjord och att allt flyter på helt enkelt. Båda grupperna jobbar väldigt effektivt och det går därför väldigt smidigt att göra stalltjänsterna. Nu har jag helgen på mig att utvärdera veckan och skicka in min rapport så är den avbockad från min redan alldeles för långa ”att göra”-lista.

Ackurat fick sträcka på benen ett par varv runt slottsbanan idag tillsammans med Rebecka och Newton. Det finns få sätt som är så härliga att starta morgonen på, tidiga mornar, lite kyligt men fortfarande varmt nog för att kunna lämna jackan kvar i stallet när det är dags att ge sig ut.

Årets första tenta är avklarad och det är dags att anmäla till omtenta. Tyvärr gick det inte som jag hade tänkt mig men förhoppningen är såklart att det räcker med en komplettering. Företagsekonomi är verkligen inte min starka sida hur nödvändigt det än är att veta allt det som vi får lära oss. Nästa vecka är avslutar vi vårt första block, unghästarna har examen och företagsekonomin är slut. Vi går över i block två vilket innebär hoppning för hela slanten, seminarekurs och Sporthästens friskvård! Det går alldeles för fort. Hur hamnade vi ens här?