Burn that fairytale

Mörkret kommer svepande in över himlen tidigare och tidigare på eftermiddagarna. Jag travade fram Tequila i paddocken medan ljuset fortfarande hjälper oss att se men avslutar med att mocka med mobilen som enda ljuskälla. Men ännu är det åtminstone inte kallt och frost ute så en viss tacksamhet känner jag fortfarande.

Jag tror att vi är ganska bra på att lyfta fram livets alla ljusa sidor och måla upp en bild som inte är helt verklighetsförankrad. I en viss vinkel kan vi få det mesta som glittrar att se ut som guld och med skugglappar kan vi tränga undan allt det där vi inte riktigt orkar ta tag i. Jag vet att jag är väldigt bra på att framställa livet som en enda dans på rosor, där en tidig morgonbild med hästöron och soluppgång kan likna något taget ur en tidning. Men det är bara ett sätt att se livet på, arbetet bakom syns sällan i en bild. 

Men just nu, denna fredagkväll ligger alla mina måsten på hög. En hög som jag blundat för varje kväll eftersom huvudet har varit för trött för att kunna koncentrera sig. Det är kanske dags att visa den här sidan också. Bränna sidan som vi alltid visar utåt. Min lista över uppgifter växer så det knakar och det är deadline efter deadline att passa. Här har jag suttit i allt för många timmar nu, okapabel till att skriva ett enda ord på uppgiften som ska vara fem till åtta sidor lång. Helt ointresserad av att söka efter vetenskapliga texter och forskningsrapporter inför veckans inlämning där jag ska ha formulerat en frågeställning och valt ut mitt material. Det enda som jag kan klappa mig på axeln för är att jag skickat in ett PM inför nästa veckas undervisningsmetodik. Men problemet med för få timmar på dygnet kvarstår.

Jag lever mitt drömliv, i smeten bland gediget kunniga hästmänniskor och mjuka varma hästmular när vinterrusket börjar smyga sig in. Från mitt rum lockar inte den råa kylan utanför fönstret men varje morgon går jag upp tidigt för att jag brinner så starkt för sporten och för mitt hästintresse. Det är en konst att se livet med positiva ögon, en konst som jag börjar ta till mig men jag får inte tappa fotfästet från verkligheten när jag svävar bland mina moln. Ibland behöver vi visa vardagstrasslet för att krossa bilden av ett perfekt liv.

Min skolhäst Slide(♥) på Flyinge under första året

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s