Måndagstankar

8803034_medium

Svävar fram som på moln. En liten bit över marken, en bit som gör det möjligt för oss att bromsa fallet och ta emot oss när vi faller. För att falla är ett faktum. En oundviklig del i vardagen. Ständigt faller vi, ibland slår vi oss hårdare än andra gånger men alltid så kommer vi att falla.

Jag njuter av den lilla verklighetsflykten som jag skapat åt mig själv på höjden på ett utav dessa moln. En värme smyger sig på och försäkrar mig om att nu är tiden kommen att ta vara på allt det som livet har att erbjuda och jag slås av tanken att jag har en lista som fortsätter växa. Som jag inte helt klarar av att beta av, för att jag är uppslukad av allt det som får mig att må bra och som får mig att tänka framåt. Jag vet inte vad som är värst, stressen över att jag aldrig riktigt hinner med att stanna upp och njuta av det som faktiskt gör mig glad eller stressen av att jag faktiskt inte hinner med det jag borde.

Klockan är 19.20 och jag har haft en ledig eftermiddag. Det behövde jag idag, för att jag ska kunna ge mig själv en ärligt chans att komma ikapp. Två dagar kvar till inlämning och jag har i princip inte börjat. Men jag vet att jag inte hinner, för varje kväll tar tröttheten över och hindrar koncentrationen och motivationen. Det blir så när klockan ständigt ringer långt innan soluppgång och när dagarna fylls med aktiviteter som tar ork och energi.

Snart är det jullov och dagarna räknas ner. Det kommer att bli bra det här. Det gäller bara att köra det sista rycket nu innan ledigheten. Komma ikapp för att sedan kunna lägga allt åt sidan för en stund. Det behöver jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s