Det tar aldrig slut

DSC_0115

Seminarieuppsats är någonting som alla i årskurs två ska skriva och det är också den kurs som vi blivit mest uppskrämda inför eftersom det var en hel del utav de som gick förra året som inte kom i mål med den och därmed inte har fått börja med sina examensarbeten. Från och med i år gäller att vi behöver klara alla kurser som vi läser för att få fortsätta till nästa år. Tidigare har bara en del kurser stoppat inför fortsättningskurserna för året därpå men det är nya regler alltså.

Uppsatsen är verkligen ett evighetsgöra som aldrig någonsin verkar vilja bli klart. Upplägget är så att vi ska sammanfatta olika studier om ett valt ämne, skicka in det i omgångar där vi får möjlighet att läsa varandras arbeten och ge feedback för att sedan fortsätta skrivandet. Vi har under tiden flera deadlines att hålla oss till, så när en inlämning är gjord börjar man jobba mot nästa inlämning.

Jag har mina sammanfattningar, men känner mig förvirrad över vilken slutsats jag egentligen kommer att kunna dra utifrån de texter jag valt. Stressad över att jag inte riktigt vet vad det finns att diskutera i texterna. Till den 2/1 ska diskussionen vara inlämnad och jag skriver för fullt utan att riktigt förstå. Skjuter på problem så som källhänvisningar och koncentrerar mig istället på ordval och meningsuppbyggnader. Lever jag i förnekelse eller lever jag på hoppet, det är den stora frågan? Kanske skulle jag ha önskat mig självdisciplin i julklapp, det går åt helt enkelt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s