Aldrig någonsin fullärd


Om jag någon gång reflekterat över min egen sits och inverkan, ja det har jag, på den här nivån – aldrig någonsin. Vi blev ordentligt drillade igår när vi hade dressyrlektion med fokus på vår positionen i sadeln. Jag har länge varit medveten om min handställning där jag gärna öppnar fingrarna och lägger omkull händerna, spänner axlarna och låter armbågarna komma ut vilket leder till en hård och instabil hand.

Vi pratade om att sätta våra upprepningar och påminnelser i ett system och för mig blev det att varje gång jag passerade ett antal bokstäver i ridhuset skulle jag vinkla om handen och idag fortsatte jag med samma taktik och framsteg blev det verkligen. Dagens lektion handlade om övergångar men med gårdagens tankar i bakhuvudet kunde jag koncentrera mig på hur jag koordinerade mina hjälper och framförallt då min hand i övergångarna och på så sätt hitta en väldigt trevlig känsla.

Tequila har fått njuta av all den snö som har kommit under de senaste dagar. Idag kunde vi ta oss ut innan mörkret gjorde intrång och jag tror att hon är lika lycklig som jag är när vi kan lägga upp galoppen och låta snön yra omkring oss. Det tar mig tillbaka ett antal år och påminner och den enorma lyckan ett snötäckt fält kunde ge mig. Påminner om tiden då kraven såg annorlunda ut och där prioriteringarna och definitionerna befann sig på en helt annan spelplan. Saker förändras, hela tiden och utan att vi riktigt reflekterar över det, men kärleken till hästen förblir alltid densamma. Det är viktigt att veta varför vi håller på med det vi gör om vi ska kunna utveckla oss själva och sporten.

Bläddrar blad


Timmar tickar ner mot en ny vecka och jag ställer mig återigen frågan om var helgen tog vägen. Efter en lång fredag så längtar jag efter helg och återhämtning men plötsligt sitter jag här igen och funderar på varför jag inte prioriterat annorlunda. Jag undrar när jag ska lära mig att saker alltid tar längre tid än vad ja tror.

Denna söndag har jag agerat funktionär på banan under tävlingarna som hölls i helgen. Direkt efter det fick jag sitta upp på Ackurat, så lätt blir han inte av med mig, fina fina häst♥ Jag och Steffi ska lära känna varandra bättre och det gjorde vi med ett lagom joggingpass i ridhuset. Jag hoppas att hon kan att lära mig lika mycket som jag föreställer mig att hon kommer. Tequila fick avsluta min dag med en skrittrunda i kylan.

En ny vecka på ingång. Stalltjänst vecka för min del så det blir några tidiga mornar med utsläpp i mitt eget stall innan stalltjänsten börjar på skolan. Men just denna vecka har vi inte många schemalagda lektioner utan istället två tillfällen med eget arbete på våra seminariearbeten vilket innebär att jag kan rida i dagsljus och studera på kvällen. Det underlättar i planeringen!

Veckans måsten:
– Skriva klart Seminarearbetet (!!)
– Skriva på min inlämning ”Mitt ledarskap”
– Påbörja ett grupparbete om fodertillskott
– Göra en svensk-engelsk ordlista inför tentamen

img_1920
Foto: Jenny Johansson

Strömsholms RSF 25-26/1

Jag gillar att summera och sammanfatta, för det är där som helhetsbilden på riktigt får sitt fäste. I detaljerna finns det alltid saker att fastna i, där finns alltid någonting att förändra eller förbättra, en distans som inte riktigt stämde eller en förhållning som kanske togs i fel ögonblick eller som inte riktigt fick önskad effekt.

Det går att spekulera i evigheter utan att komma till punkt. Sånt är jag bra på, att överanalysera, att älta den där svängen där jag inte fick med yttersidan eller hur jag fastnade i innerhanden på oxern. Därför har jag blivit tvungen att hitta ett sätt att se saker med positivare ögon och då är det bättre att hitta samband som skapar en helhet och där är jag nu. Med livets största leende på mina läppar och med ett självförtroende som slagit i taket. Tack Tequila, allt det här är din förtjänst♥

Fredagens två klasser ser ni här ovan på film↑
En lugnare runda i 110cm där jag inte riktigt hade en önskad galopp vilket gjorde att jag red på ett mer galoppsprång på de två första distanserna där jag visste att jag skulle behöva hålla fram. Rev ut ur kombinationen, jag tror att hon hoppade mig lite ur handen och därför blev hon platt i språnget, det var känslan men det var svårt att se på film. Till den andra klassen, 120cm, la jag upp en större galopp redan från början och där tog tävlingsmänniskan över jag red fortare än planerat men ändå kändes det otroligt bra. Distanserna satt som de skulle men tyvärr blev det ett platt språng in i kombinationen. Svårt att riktigt säga vad som händer. Hon behöver plats för att hinna med att hoppa men får trångt om jag inte håller ihop. Men vi får träna vidare!

Idag red vi vår första felfria runda och i 120cm dessutom! Fasade för kombinationen i och med att det är där vi har fått nedslag i princip varje start. Tog ihop henne ordentligt där och resten av banan kändes så himla bra. Behöver kanske inte skriva mer om det. Filmen med ljud talar för sig själv. Hon ger mig så mycket och det är en ren och skär lyx att sitta på hennes rygg!

Vita vinterland


Bitande kyla mot kinder, tår och fingrar, hur klär man sig för detta väder?

Imorgon gör vi veckans sista lektion och det verkar som att det blir jag och Stephanie (sto, *2007 e: Sandakan – Good Future) som kommer att tillbringa dressyrblocket tillsammans. Efter att ha provat ett par av skolans hästar så ska vi få fortsätta rida dessa och se om det kan bli bra. Jag trivs med Steffi även om vi egentligen bara har gjort ett ridpass tillsammans. Vi kommer nog kunna ha roligt ihop genom blocket och jag hoppas att hon kommer att lära mig allt hon kan!

Nu väntas en helg med hoppning. Imorgon rider jag två klasser med Tequila på Strömsholm, på lördag rider vi en klass tillsammans och under söndagen ska jag vara funktionär. Där emellan ska jag hinna med allt annat, exempelvis det sista rycket med seminariearbetet innan det är dags att lämna in för opponering. Som jag slitit med detta, låt det bara gå nu!

Vi fick lära av varann

 

Jag undrar hur många filmer jag har på honom, min fina Krypton. Vilken resa vi gjorde, så många fina minnen, så mycket slit och kämpande det innebar. Men också vilket bra resultat. Jag satt på hästen med det allra största hjärtat, det visste jag från början, men det var också det som gjorde att han kom dit han kom, trots allt det som inte stod rätt till. När kroppen inte höll så ville han alltid ge lite till. Så tacksam för åren på hans rygg. Jag skulle göra om det, utan att blinka.

Och vi var igång

dsc_0389IMG_1398
Det närmsta jag någonsin kommit att vara en dressyrryttare – i hoppsadel på fantastiska Carpathia som lärde mig allt om tajming och känsla.

Vi kickade igång denna måndag med blockets första lektion och det verkar som att jag och dressyrsadeln bli sams tidigare än tänkt? Idag har vi fått prova två hästar och imorgon är tanken att vi ska prova ytterligare en häst innan det bestäms vilken häst vi ska fortsätta ha genom blocket. Jag har ju såklart egna önskemål men tyvärr får vi själva inte välja.

Jag har lovat mig själv att jag ska njuta den sista tiden i detta block, för det är trots allt bara 9 veckor kvar till examen och efter det kommer hela klassen att försvinna iväg till olika ridskolor runtom i landet för att göra praktik innan vi kommer tillbaka lagom till avslutningen i vår. Den här terminen kommer att gå extremt fort, fortare än vad vi tror.

Jag tror att dressyrblocket kommer att vara de blocket som kommer att ge mig mest i ridningen. Jag vill utveckla min sits, lära mig att komma ner i sadeln, sitta mitt över hästen och slappna av i mina axlar och armar. Min plan är att suga åt mig som svamp för att kunna göra något konkret av all den teori som vi får lära oss. Redan idag fick jag mig en tankeställare över mina egna teoretiska kunskaper, för visst vet jag väl hur man ser om skritten är ren och vilken takt den har? Men jag blev helt klart ställd när frågan kom och för min egen skull ska sådant kunna rabblas baklänges om jag så blev väckt mitt i natten. Får fortsätta påminna mig själv om att magkänslan oftast har rätt samtidigt som jag bläddrar i böcker om ridningens ädla konst!

Det här ska bli kul och jag tänker ta vara på timmarna i sadeln.

Ett avslut på ännu en vecka

img_0447img_0446

Strålande sol, (för) många minusgrader och två killar med stora hjärtan. Det är på gränsen till för bra för att vara sant. Klockan jag snart passerat 13.30 och jag ska ta tag i dagens övriga lista över måsten. Det finns alltid saker att göra men en del saker är viktigare än andra. Min morgon började iallafall tillsammans med dessa två och Elin som sällskap. En tur ner till galoppbanan bjöd gjorde oss både fullmatade med energi och genomfrusna om kinder, fingrar och tår.

Kakan fick ett par nya framskor idag och det börjar bli dags för mig att planera hennes igångsättning. Jag längtar samtidigt som jag vill dra ut på det en aningen längre och låta dagarna bli lite ljusare så att jag har möjlighet att utnyttja så många soltimmar som det bara går i och med att hon främst ska ridas ut. Vid nästa skoning ska vi slå på ett par bakskor så är hon redo för den kommande våren sedan!

Nu gör jag ett ryck för att rensa upp den röra som en stressig vecka alltid bjuder på. Påminner mig själv och den där strukturen som jag ständigt letat efter. Kanske kommer denna vecka bjuda på något mer åt det hållet eller tänker jag fortsätta i samma spår, det är lika spännande varje gång det blir måndag.

Wake up with determination, go to bed with satisfaction

img_0353

Frälst i den miljö som jag får vistas i. Tacksam för att jag får skapa en vardag ur någonting som tidigare bara varit drömmar.

Hoppblocket är slut och jag har gjort en godkänd examen tillsammans med Nemo. På måndag drar sista ridblocket igång och jag har gett mig sjutton på att jag ska skolas in i dressyrsadeln så gott som det är möjligt, vid blockets slut så ska det inte längre kännas som ett helt nytt moment varje gång lädren blir ett par hål längre. Det är med skräckblandad förtjusning som vi ska ge oss in i dressyrblocket, jag har spanat ut några hästar som jag tycker om men ser fram emot att pröva fler under kommande vecka och se om det finns någon som jag klickar med.

I och med nästa vecka så lämnar jag även ifrån mig Ackurat efter en en hel hösttermin tillsammans. Om det gör ont, ja! Jag kommer sakna att ridturer vi tagit tillsammans innan solen ens hunnit gå upp, alla varv runt galoppbanan och alla dressyrpass där jag inte kunnat låta bli att dra på smilbanden.  Jag fick avsluta på topp i fredags när jag lånade in honom på blockets sista lektion där vi hade poängjakt. Ett sista språng på hela 150cm efter att i princip gjort en träning tillsammans tidigare. Han är självförtroendet själv. Det kändes som att vi hoppade hinderstöden ut.

På något sätt känns det lägligt att minska på antalet hästar för att kunna lägga all energi på de hästar som är viktigast. Det börjar bli dags att planera för en igångsättning av Kakan inom den närmsta månaden och Tequilas tävlingssäsong drar igång redan om en vecka. Ibland kan det vara skönt att kunna andas också.

bättre än vad jag vågat hoppats på


Jag nyper mig lite i armen varje dag över hur bra en del saker löser sig. När Tudelu flyttade till sin nya familj i somras och Kakan dök upp så tänkte jag att ”det här blir perfekt”. Att kunna rida in min egna häst, låta henne gå på vila och sedan fokusera helt på skolan. Det blev allt annat än så. Det hade helt klart underlättat om jag följt planen men hur roligt hade det varit? Med en extra skolhäst hela hösten plus att Tequila dök upp så har jag förgyllt dagarna med allt det som jag tycker om.

Jag är verkligen så tacksam för att Isabelle låter mig ha Tequila i princip som min egen, för att hon ger mig möjligheten att få träna och tävla, drömma och sätta mål på en häst som inte är min. Det är så roligt att rida en häst där ägaren är så involverad och intresserad! Det är verkligen få förunnat att ha det såhär bra som jag har det med Tequila med tanke på att jag inte alls har mycket att hävda mig med resultatmässigt. Fem dagar i veckan har jag henne och jag får lägga upp planeringen så som jag tycker passar.

Det ska bli en otroligt spännande och rolig vår. Planen är att komma ut och samla rutin i 120cm klasser, försöka att rida felfritt om så är möjligt för att sedan kunna debutera 130cm när vi är redo för det. Jag hoppas givetvis att jag kommer kunna fortsätta med Tequila under en längre tid i och med att Kakan inte är redo för tävlingsbanan förrän om kanske möjligtvis 1,5år, i samma veva som vi går ut skolan.

Jag längtar efter att våren ska börja smyga sig fram så att dagarna blir längre och underlaget blir bättre så att jag kan komma till bättre ridning än vad jag gör just nu. Men jag njuter, för fullt, alla dagar jag får jobba med henne. Det gäller bara att sätta tummen på våra svagheter och hitta ett sätt att jobba mot att förbättra dom.

 

Det svänger snabbt

Längesen sist. Jag hinner inte med att varken andas eller blinka. Dagarna försvinner snabbare än vad vi hinner reagera. Varje dag är en hållpunkt på vägen mot vad vi tror är en slutstation. Framåt tar vi oss och förhoppningsvis hinner vi njuta lite också.

Från att i princip känt mig vilsen i min ridning den senaste tiden, osäker på distanser och tveksam på om det verkligen går att lita på min magkänsla eller inte, så vände det totalt och vi fick till kanske den bästa rundan under hela vårt block idag på vår examen.

Att kunna avsluta hoppblocket med den här känslan slår kanske allting annat. Tack Nemo för att du bara fortsätter ställer upp när jag krånglar till det och för att du varje dag under detta 9 veckor långa block har varit lika positiv som alltid. För att du hänger med på tåget när jag ber om det och för att du ibland även tar över ratten och rättar det som piloten gjort fel. Det har varit lärorika veckor och nu är vi redo för dressyrblocket nästa vecka. Under examen är det även frivilligt att hoppa en banan på en annan häst vilket innebar att jag fick rida en runda på Cool Pleasure också!

Det blev en bra dag trots allt, och mitt i allt fyllde jag år. Det förtränger jag nästan, äldre än såhär behöver jag inte bli. Men går och lägger mig med ett leende, imorgon är en ny dag, en ännu längre sådan. Jag undrar fortfarande när jag ska få chans att sova ikapp?

img_0245