Aldrig någonsin fullärd


Om jag någon gång reflekterat över min egen sits och inverkan, ja det har jag, på den här nivån – aldrig någonsin. Vi blev ordentligt drillade igår när vi hade dressyrlektion med fokus på vår positionen i sadeln. Jag har länge varit medveten om min handställning där jag gärna öppnar fingrarna och lägger omkull händerna, spänner axlarna och låter armbågarna komma ut vilket leder till en hård och instabil hand.

Vi pratade om att sätta våra upprepningar och påminnelser i ett system och för mig blev det att varje gång jag passerade ett antal bokstäver i ridhuset skulle jag vinkla om handen och idag fortsatte jag med samma taktik och framsteg blev det verkligen. Dagens lektion handlade om övergångar men med gårdagens tankar i bakhuvudet kunde jag koncentrera mig på hur jag koordinerade mina hjälper och framförallt då min hand i övergångarna och på så sätt hitta en väldigt trevlig känsla.

Tequila har fått njuta av all den snö som har kommit under de senaste dagar. Idag kunde vi ta oss ut innan mörkret gjorde intrång och jag tror att hon är lika lycklig som jag är när vi kan lägga upp galoppen och låta snön yra omkring oss. Det tar mig tillbaka ett antal år och påminner och den enorma lyckan ett snötäckt fält kunde ge mig. Påminner om tiden då kraven såg annorlunda ut och där prioriteringarna och definitionerna befann sig på en helt annan spelplan. Saker förändras, hela tiden och utan att vi riktigt reflekterar över det, men kärleken till hästen förblir alltid densamma. Det är viktigt att veta varför vi håller på med det vi gör om vi ska kunna utveckla oss själva och sporten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s