Dom säger att framtiden är vår

img_0447

Vår generation har alltid fått höra att vi kan göra precis vad vi vill med våra liv. Att möjligheterna är oändliga och att det bara är vi som sätter våra egna gränser. Under hela vår uppväxt har vi sett hur världen utvecklats, hur tekniken gör nya framsteg från dag till dag, unga vuxna tjänar miljonbelopp innan de hunnit skaffa sig en utbildning och ungdomar skapar förutsättningar ur ett brinnande intresse. Ändå har det kanske aldrig varit så många som uppgett att de inte mår speciellt bra, med sig själva eller i den vardag de befinner sig i?

Jag tänker ofta på det där, eftersom jag har blivit övertygad om just det -att vi kan göra precis vad vi vill. Att förutsättningar är någonting som vi skapar och ingenting som serveras. Det fanns aldrig riktigt på kartan att jag skulle ha häst när jag var yngre, för hästar brukar vara en övergående fas fick jag höra. Det var inte förrän jag började studera som min familj på riktigt insåg att det var det här jag verkligen ville ägna mitt liv åt. Möjligheterna att äga egna hästar har varit begränsade men jag har ändå alltid, på ett eller annat sätt, lyckas låna ponnyer att träna och tävla i perioder.

Det ska bara gå, det måste gå. Det var vad jag intalade mig själv när jag lät livet börja kretsa runt allt det som jag tycker om. Hästar kom och gick, i perioder om allt ifrån några veckor till flera år. Jag har fått låna hästar som varit alldeles för svåra för mig, som gjort mig osäker och rädd, men jag har också fått låna hästar som tävlat högre än vad jag själv någonsin kommer att göra. Men jag har alltid varit tacksam och glad för just det som den hästen har kunnat lära mig. Oavsett vad det slutgiltiga resultatet har blivit.

Fortfarande sitter jag på hästar som inte är mina egna och jag lär mig mer än vad jag vågat drömma om. Jag vänder ut och in på tid som inte finns, tummar på sovtimmarna för att hinna med studier och hästar, allt för att kunna utvecklas och bli lite bättre. Övertygad om att den som sliter hårdast kommer att komma längst och den som aldrig nöjer sig kommer ännu lite längre. Som hästtjej blir man ständigt påmind om att det ska vara slitit och det ska vara tungt, det har blivit någon slags prestige i att jobba ihjäl sig, att springa tills man stupar. Ett bevis på att man verkligen, verkligen vill eller är det kanske ett tecken på att man ändå aldrig skulle hålla måttet, balansgången är svår och gränsen är tunn.

Vi har alltid fått höra att världen ligger framför våra fötter och att det är upp till oss vad vi gör med den. Är det verkligen så konstigt att det skapar en viss typ av ångest? För när vi växer upp är verkligheten inte så lätt som omgivningen har framställt den som. Valen är många och drömmarna stora. Ambitionerna är höga och osäkerheten ännu större. Det handlar alltid om att prestera, att leverera någonting, att göra lite mer än det som begärs, allt för att komma lite längre. Är det konstigt att vi känner press när det är den här verkligheten vi har vuxit upp i?

Matad med orden om att ingenting är omöjligt så är det precis det jag tror. Att vi klarar allt det som vi vill. Att möjligheter är dörrar som vi kanske ännu inte vågat öppna. Att ett gediget intresse skapar livslust mer än någonting annat. Att hjärnspöken existerar men att det går att bli kvitt dom, även om det ibland kan krävas lite hjälp. För mitt i stressen bland måsten och drömmar är det lätt att tappa bort sig själv. Tappa fotfästet från allt det som varit så viktigt och då kan det räcka med en påminnelse om att livet alltid kommer att lösa sig, på ett eller annat sätt.

I bubblan av hästar så lär vi oss att ta ansvar, att våga drömma, att försöka och att misslyckas. Vi lär oss mer om oss själva än vad vi kanske velat erkänna och det är först när vi kliver utanför den här bubblan som vi lär oss att leva på riktigt. För inom ramen av det som är bestämt finner vi trygghet och bekräftelse och när vi kommer ut är det dags att stå på egna ben. Jag tror att vi får helt rätt vägledning där vi befinner oss just nu men att vi ibland behöver vara beredda att klicka på paus för att faktiskt kunna njuta av allt det vi får uppleva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s