Ett sista försök

770689de-c2f5-4cd1-a13f-3ddf4af45283

Det är kanske dags att börja fundera eller kanske framför allt att börja prioritera. Vad vill jag och vad är viktigt för mig? Vad drömmer jag om och hur tar jag mig dit? Hur mycket är jag beredd att offra längs med vägen? Det är tankar som snurrar i mitt huvud dagligen. Jag vill och vill och vill men jag har ingen aning om hur jag ska reda ut knutarna, det slutar istället med att jag spänner dom allt hårdare.

Sommaren står inför dörren och de sista veckorna på praktiken börjar lida mot sitt slut. Mina praktiska lektioner är avklarade och med handen på hjärtat kan jag erkänna att det är kanske ändå ganska roligt. När den värsta nervositeten lägger sig så kunde jag kanske bidra med något och det hela kändes plötligt lite mer meningsfullt.

Tänk att två år på Hippologen redan har passerat och att jag till hösten kommer att starta upp mitt sista år. Hur kunde det gå så fort? Det känns som det var igår som jag galopperade tillsammans med Tudelu på Flyinges Warren Hastings. Som att det var alldeles nyss vi låg i solen på gräset bredvid kastanjegården, medan hästar tränade i värmen så jobbade vi på våra bonnbrännor, detta i väntan på att dagens lektion skulle börja. Alla tentor och inlämningar som tog all ork och energi, fodertentan, anatomiduggan, körexamen, sjukdomsuppgiften och alla redovisningar, hur kunde allt det kännas så viktigt där och då när det nu i princip är glömt och förträngt? Jag saknar fortfarande Flyinge och jag vet att jag kommer att sakna Strömsholm den dagen vi inte längre ska vara kvar här. Men än så länge är det ett år kvar.

Jag tänkte ge skrivandet ett sista försök. Ett sista försök att dokumentera allt av betydelse. För jag vet att det behövs, för att jag vet att jag behöver det. Det svåra är egentligen att dra gränserna mellan vad som är för mig och vad som är för andra. Vad som bara är en personlighet och vad som borde vara helt och hållet privat. Men kanske är det den stora charmen att kunna lista ut det, samtidigt som tiden går. Att växa med händelser och förstå hur saker och ting hänger samman. Hitta ett mönster i högar av trassligt garn. Att reda ut det, bit för bit, tills vi kommer i mål.

Det är kanske det som är det viktiga för mig? Att förstå hur jag hamnade här och förstå att jag har rätt att gå vidare. 

En reaktion till “Ett sista försök

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s