Tacksam för allt det jag har


Om en vecka är vi tillbaka i skolbänken och sommarens sista sol verkar ha letat sig till våra områden. Jag har spenderat sommaren precis så som jag har velat, med människor jag tycker väldigt mycket om, med ett fokus på allt som är viktigt för mig och bland mjuka hästmular. Många bitar har fallit på plats och jag känner mig tacksam för att saker tycks finna självklara lösningar även om det från börjar har verkat omöjligt.

Sommarens projekt var att rida in denna gråa skönhet på bilderna och nu skulle jag vilja påstå att hon har klarat sin examen med allt ifrån halter, galoppfattningar och varvbyten. Till och med uppsittning från pall har hon klarat med godkänt resultat. Jag är glad för hennes utveckling och det har varit lika lärorikt för mig som det har varit för henne. Alla erfarenheter lägger jag i mitt bagage och denna pärla får den största guldstjärnan efter sommarens arbete tillsammans.

Jag avrundade min lediga dag med att åka till Skästa Gård och hoppträna tillsammans med Tequila. Hon bjöd på fantastisk hoppning som ni kan se mer av på min instagram (@fagerlisa). Många fina språng där vi började se den bakbenteknik som vi har letat efter. Det märks att träningen sakta börjar ge resultat även om det fortfarande är många bitar som ska till. Dressyren behöver bli bättre för att vi ska hitta ridningen bättre på hindren. Det är roligt att se utvecklingen och det bästa är att hon är min alldeles egna. Jag njuter varje dag med henne.

Bakom skymmande moln skiner solen


Jag tänker att jag kanske tar mig vatten över huvudet men samtidigt så finns det just nu ingenting som jag tycker är så roligt som hästarna. Jag är glad över att jag dagligen skapar en vardag som jag trivs med, att jag formar ett liv som leder mig mot drömmar som jag inte riktigt vågat uttala.

Mina dagar består i princip av att jobba och att rida. Det är kanske på gränsen att hinna tre hästar i olika stall under en eftermiddag, det inser även jag. Men just nu, när viljan och orken finns så tycker jag att det fungerar. Hur dagarna kommer att utvecklas när skolan börjar, det vet jag inte ännu. Det är ett problem för en annan dag. Jag har två unghästar som för varje gång jag sitter upp gör stora framsteg. Tequila fortsätter att utvecklas i dressyren och förhoppningsvis lägger sig min förkylning även snart, den verkar ha etsat sig fast och vägrar att på riktigt lämna.

En vecka kvar innan vårt sista år börjar. Nervös är fel ord att använda. Jag längtar men vill ändå inte riktigt. Den här sommaren har varit precis vad jag har behövt. Jag har varit omringad av människor som vill mig mitt allra bästa. Dom har stöttat mig och hjälpt mig med allt som kan tänkas. Hästarna har fått flytta till sitt nya stall och jag trivs enormt bra. Jag har fått jobb till hösten och haft mina första lektioner. Jag har fått erbjudanden att rida många hästar. Främst är kanske att jag har satt mig själv i första rummet. Jag har prioriterat mig själv i nästan alla lägen och det har gjort mitt liv betydligt enklare. Det är svårt att göra andra glada när man inte har ro till att ta hand om sig själv. Den här sommaren har varit nyttig och jag är tacksam för den.

Film från dagens träning med Tequila och i övrigt firar jag och Kakan ett år tillsammans.

Förbereder mig för hösten

IMG_7721

Det börjar brinna i knutarna, sommaren är snart slut och en ny vardag ska åter igen ta form. En vardag väldigt lik den jag lever just nu. Med hästar som jag tycker mycket om, med personer som gör dagarna lite roligare och i den miljö där jag trivs allra bäst. Det kommer att bli en bra höst även om det känns sorgligt att i och med höstens början så börjar även vårt sista år. Vårt sista år i utbildningsbubblan. Jag ska ta vara på det, inte en dag vill jag missa.

Ridskoleverksamheten har börjat och det är dags att planera för höstens lektioner. Jag hade mina första lektioner på Köpings Ridklubb under måndagens denna vecka och det ska bli roligt att lära känna både hästar och elever. Under tisdagen vikarierade jag på Hallsta Ridklubb och där känner jag både hästar och endel elever. Båda dagarna gick jag hem med en leende på läpparna och kände på något sätt att jag kan se mig själv som ridlärare i framtiden. Och ju tryggare jag blir desto mer kommer jag att kunna bidra med.

Imorgon väntas jobb på Strömsholm och på lördag gör jag min första riktiga dag på mina ordinarie lektioner på Hallsta Ridklubb. För övrigt tar jag vara på varje minut i sadeln och njuter av lära mig mer. I helgen åker vi på tävling igen!

Tisdag

Foto: Alexandra Sjöblom

Hostar mer än vad jag andas för tillfället, frågan är när det här kommer att gå över. Imorgon är jag ledig och det är välbehövligt. Men tyvärr innebär ledighet inte alltid vila. Kakan ska till Evidensia och byta sitt specialbeslag på bakhoven på morgonen.

Jag har fått hjälp med Tequila tre dagar i rad nu då jag inte alls har kunnat rida. Elin trimmade dressyr i söndags, red ut igår och idag körde vi till Strömsholm och hon red en dressyrträning. Det är roligt att Elin och Tequila fungerar så bra ihop och dressyr är alltid nyttigt oavsett vem som rider. Nu vill jag bara upp och rida igen efter att ha suttit på sidan ett pass. Utvecklingen går ständigt framåt och jag är glad över alla saker som bli lättare för var dag som går. Träning ger verkligen resultat och jag är tacksam för all kunskap som finns runt oss.

En fullspäckad vecka väntar och jag hoppas att jag ska hinna med att tillfriskna. Från nästa vecka kommer jag att ha några fler lediga dagar och då ska jag passa på att förbereda mig inför hösten. Det är många dokument som ska rensas från datorn, papper som ska skrivas ut och saker som ska sorteras. Det ska bli skönt att få vara ledig, att komma ikapp utan att ha någonting annat planerat.

Bättre på att tävla

IMG_0196IMG_0084
Foto: Alexandra Sjöblom ©

Det är en svårighet i sig att tävla och jag tror att det är först nu som jag på riktigt inser att jag behöver träna mina tävlingsnerver. För jag tror att många utav dom felen vi får med oss på banan beror på att jag blir osäker i mina beslut och inte vågar lita på att vi kan.

När jag började tävla för många år sedan blev jag väldigt nervös. När jag sedan hade ponnyer som började plocka hem vinster och placeringar tog tävlingsmänniskan över jag blev istället arg och besviken när det inte gick som planerat. Avlutade ponnytiden med att rida i avdelning B vilket gjorde att jag kände mig väldigt trygg och säker, målsättningen var alltid att komma i mål och resten spelade egentligen ingen roll. Det är annorlunda nu, jag vill lite för mycket och fäller krokben för mig själv.

Funderar på hur jag ska kunna släppa på spärrarna. Hur jag ska göra för att känna mig säkrare. För på träning blir det en helt annan ridning än det blir på tävling. Jag behöver helt enkelt hitta en strategi för hur jag ska kunna behålla lugnet och lägga ifrån mig den gnagande oron, för jag vill ändå inte påstå att jag känner mig nervös.  Den största frågan är kanske ”hur” nu detta ska gå till?

Det känns som en liten svacka på tävling men ändå har träningen aldrig gått så bra som den går nu. För varje ridpass så känns det som att pusselbitarna faller på plats. Dressyrarbetet ger verkligen resultat och ibland upplever jag Tequila som för lydig på hinder vilket gör det svårt för mig att veta hur jag ska rida henne. Det är nog en tidsfråga och en övergångsperiod innan jag lär mig det också. Tills dess fortsätter vi att traggla.

Jag är så tacksam för henne. Oändligt tacksam för att jag fått den här chansen. Hon gör mig lycklig varje dag och jag lär mig nya saker hela tiden. Min svarta drömhäst.