Vi går mot kallare tider

img_1757

Kvällarna är vackra nu, solen passerar horisonten precis bakom stallet och kvällssolen är varm. Det är skillnad mot den bitande kylan som har letat sig fram. Jag red antagligen min sista dag i piké på stallplan på Strömsholm igår. Idag var vinterjackan framplockad och hästarna har fått på sig säsongens täcken.

Jag har haft mycket att göra som ni kanske har förstått. Dagarna går i ett och tid är en bristvara. Jag hinner kanske andas någonstans i bilen på vägen mellan skola, stall och hem. Jag somnar utmattad och vaknar trots allt fylld av energi och med vetskapen om att jag lever mitt drömliv. I bubblan av utbildning och hästar, på en plats jag trivs otroligt bra på. Det är inte mycket i mitt liv som stjäl energi längre, det mesta som händer fyller faktiskt på.

Tequila går bättre än någonsin och det beror antagligen på att jag har tagit mig i kragen och jobbar med allt det som är så svårt. Jag har tränat och tagit all hjälp jag kan få. Jag har ridit konsekvent och målmedvetet och det ger resultat. Vi ska slita ännu mer så kommer det att bli ännu bättre, det är jag säker på.

Skolhästarna går bra, en examen i dressyr är genomförd och resultatet vet vi ännu inte. Ska sätta mig med plugget ikväll och komma ikapp med allt det som jag ligger efter med. Jag måste sluta skjuta på saker, det blir alldeles för tungt. Kommer jag någonsin att lära mig? Ny vecka på ingång och jag ser fram emot allt som väntar.

Wake up with determination, go to bed with satisfaction


Somsagt, jag är förälskad i min vardag här på Strömsholm. Tänk att skoldagarna kan bestå av timmar på hästryggen? Denna morgon började med häst och anläggningsvård även kallat HAV, vilket innebär stallarbete under antingen morgon eller eftermiddag och denna vecka har jag haft morgon och därför hängt i stallet klockan 07.00-08.00 för att fodra, mocka, sopa och kratta bland annat.

Denna torsdag var lektionsfri för våra skolhästar vilket innebar att Idento fick rida ut på tur tillsammans med en klasskompis innan vi avslutade på tågbanan för lite lättare arbete. På lunchen red jag och Tequila ut på tur för att jogga av oss eventuell träningsvärk från gårdagens hoppning där hon för övrigt var riktigt fin. Efter vår lektion i ridlära så fick även min dressyrhäst Fatboy ett lättare pass på tågbanan för att förbereda oss inför morgondagens dressyrlektion. Klockan är snart 17.00 och jag har en häst kvar idag. Det känns fantastiskt om jag ska vara ärlig. Resten av kvällen kommer jag att spendera på min unghästuppgift med målet att den ska vara klar innan jag lägger huvudet på kudden. Helgen har andra aktiviteter att bjuda på och därför vill jag inte fastna med en uppgift under mina ”lediga” dagar.

När man vill så mycket att hjärnan inte kan sluta spinna är det viktigt att hitta ett sätt att lägga saker på en rimlig nivå. Det är mitt absolut största problem. Jag vill alltid lite till. Vill hjälpa andra med deras hästar och rida så det värker i hela kroppen. Det går, men inte varje dag. Det är en skör gräns som är lätt att passera. Jag blir bättre på det ändå, att strukturera och organisera mitt liv. Till och med kanske bättre på att prioritera nu för tiden? Men det är en lång bit kvar innan jag hittar det gyllene mellanläget, där allt går som på räls, där inget är för tungt och fortfarande alltid tillräckligt utmanande för att vara roligt.

 

En kamp mot klockan


Ögonlocken är tunga som bly och jag vet att i samma stund som jag lägger huvudet på kudden kommer jag att somna. Det är en värdefull känsla som jag behöver ta vara på, sömnen är nödvändig för att jag ska kunna hålla det tempot som jag själv önskar. Sover gör jag alltid som bäst när livet har gått fortare än vad jag räknat med.

När man studerar häst så är man sällan ledig. Det är på helger som man gör allt det som inte hinns med under veckorna vilket innebär att det är få dagar som egentligen finns för att kunna vila och komma ikapp men också vet jag att det är ett val. En fråga om prioritering och strukturering. Min lediga lördag innebar utsläpp hemma i det egna stallet, jobb i stallet från 07.00-14.00, ridning av mina två skolhästar innan jag åkte ut till Tequila och Kakan för att avsluta kvällen där. Tequila förbereddes inför morgondagens start i Sundbyholm och jag bestämde mig för att göra ett sent klassbyte och kommer därmed att starta direkt kl 08.00. Ett pass på banan i en värmande kvällssol och ett lätt duggregn var precis vad hjärnan behövde för att kunna landa med fötterna på jorden igen. Dubbla regnbågar i bakgrunden när regnet träffar mina bara armar och med Kakan betandes i hagen bredvid, jag förstår inte hur livet kunde bli så bra?

Den här helgen är till för att komma ikapp. Listan är lång och frågan är hur jag ska sortera upp vardagen utan att veta hur jag egentligen vill att den ska se ut. Jag stormtrivs men jag behöver inse att tiden är värdefull och att jag inte kan lägga tid på saker som tar mer energi än vad det ger. Det finns många saker som jag kan sortera bort för att göra plats åt annat, eller kanske för att jag förtjänar en lucka i ett fullspäckat schema. En prioritering som gynnar mitt mående, som minskar stress och skapar tid för återhämtning. Kanske förtjänar jag det när karusellen snurrar som fortast.

Drömlivet


Karusellen har snurra och sommaren är officiellt över. Vi har påbörjat vårt sista år tillsammans och klassen har blivit indelade i nya grupperingar där vi främst är uppdelade i de två inriktningarna, ridlärare och hästutbildare. Där har jag valt att inrikta mig på hästutbildning i och med att det är det som jag tycker är absolut roligast. Vi har därefter blivit indelade i två grupper där den ena gruppen fått börja med hoppning och den andra gruppen med dressyr och remont.

Jag kommer att spendera de kommande fyra veckorna i dressyrsadel tillsammans med min nya skolhäst Fatboy S (*2007 e: Corlensky G – Cor de la Bryere) och med unghästen Idento (*2013 e: Cardento – Kroongraaf). Jag stormtrivs redan med båda mina skolhästar och ser fram emot att se hur dessa två kan hjälpa mig att bli en ännu bättre ryttare. Fatboy kräver en helt annan ridning än jag är van vid men det är som att dansa på moln när bitarna faller på plats. Idag satt jag för första gången upp på Idento och blev förälskad hans stora galopp och hans lika stora hjärta. Det här kommer att bli riktigt roliga veckor innan det är dags för blockbyte och några veckor hoppning innan vi går ut på praktik för resten av terminen.

Den största frågan är hur ska jag överleva när den här utbildningen är slut? Jag blir bortskämd av duktiga och engagerade lärare i det dagliga arbetet och jag är omringad av kunskap i överflöd. Jag hinner inte med att göra allt det som jag vill men jag försöker, så mycket som det bara går. Vad händer sen när det är dags att stå på egna ben? Jag har ingen aning och jag är glad att jag ännu inte behöver fundera så långt. Ge mig bara en fantastisk höst och en ännu bättre vår eller är det kanske för mycket begärt?