The fears we don’t face becomes our limits

img_3186

Jag skriver så som jag skrev på min instagram: ”Glad över att jag dagligen skapar en vardag som jag trivs med, att jag formar ett liv som leder mig mot drömmar jag aldrig riktigt vågat uttala. Jag är så tacksam för att allt blev så bra, tacksam för alla som har hjälpt mig på vägen hit och tacksam för mina hästar.”

Det är faktiskt så. Jag gjorde en mängd stora förändringar i mitt liv under våren och sommaren. Allt det som jag gjorde var för att jag skulle kunna må bättre än vad jag gjorde då. Det var mycket i min vardag som inte fungerade då men som med ett antal svåra beslut kunde bli betydligt bättre. Det största jag gjorde var kanske framförallt att skriva på papperna och låta Tequila bli min egen. Därefter flyttade båda hästarna till ett och samma stall vilket gjorde att jag kunde spara mycket tid och energi som annars gick åt till att passa tider och planera dagarna så att allt skulle gå ihop.

Tequila avslutade i helgen sitt tävlingsår med fina rundor på hemmaplan och tar nu en veckas semester innan det är dags att planera för nästa termin. Under vintern ska vi arbeta vidare med dressyren, styrkan och avspändheten. Allt det där som ger sig till känna när vi kommer in på tävlingsbanan. Det är en lång bit kvar men det känns som att vi har hittat rätt i vart det är vi vill komma. Jag ser fram emot ytterligare ett år med henne.

Jag kan nog inte påtala tillräckligt många gånger hur tacksam jag är. För att jag har världens finaste människor i min omgivning, som alltid stöttar mig, ger mig glädje och energi. Som vill mig väl och som tar ner mig på jorden när jag tänker för stort. Världens bästa vänner som finns där när saker blir för tunga att bära. Som uppmuntrar och ställer upp. Min familj som hjälper till mer än vad de behöver. Mina hästar som varje dag lyser upp tillvaron. Utbildningen på strömsholm som ger mig möjligheter jag annars aldrig hade haft. Jag är enormt lyckligt lottad.

 

Hamre Ridklubb 9-10/11


Det har inte direkt varit varken min vecka eller min helg. Det är mycket som vi behöver träna vidare på innan det kommer att fungera på tävling, det är ett trappsteg vi ska kliva upp på nu. Ju mer välriden hon känns på marken ju svårare blir det för mig att styra på hinder. Min förhoppning är att vinterträningen ska hjälpa mig att hitta henne ännu mer och därifrån kunna ta med mig allt det in i nästa tävlingssäsong.

Tre starter gjordes på Hamre Ridklubb denna helg. I vår första klass 110cm, fick vi två stopp och en del andra fel. En mycket läskig grind satte käppar i hjulet men vi bestämde att rida 120cm ändå där vi kom ut med tre nedslag. En bättre runda men betydligt mer spänd än vad den hade behövt vara. Det är svårt för mig att hitta ett lagom tryck i henne och våga andas och komma tillbaka till den lugna ridningen när jag lagt upp tempot. idag startade vi 115cm och gjorde en bra och felfri runda. Kändes skönt att avsluta så!

Nästa helg kör vi Strömsholm på fredagen och därefter ser vi om hon får en kortare vintervila direkt eller om jag ska köra ett tag till innan hon får vila.

Foto: Jenny Johansson

En annan del av verkligheten


Som ett stort pussel, det gäller att hitta bitar som passar för att få vardagen att fungera. Jag lyckas trots att jag knappast kan förstå hur.

Jag har gjort min första dag på praktiken och det känns sorgligt att vara ifrån Strömsholm under så många veckor. Det är tur att jag får andas häst ändå. Jag kommer att göra min praktik på Skästa gård där jag hoppas på att kunna ta del av mycket bra ridning och kunskap som jag kan applicera både i rollen som ridlärare och som ryttare. Det finns alltid mycket att lära och det är kul att se en annan typ av verksamhet. Jag tror att det kommer att kännas mindre främmande så fort jag kommit in i det lite mer.

Kylan har tagit sitt grepp om västmanland nu och jag fryser så att tårna domnar och ögonen tåras. Jag undrar hur jag ska klara av den här vintern men uppenbarligen har jag hittat ett sätt att överleva alla tidigare år så nog ska det gå den här gången också. Jag ska införskaffa ett par långa chaps och hoppas att jag slipper köldutslagen i år.

Tequila gör en sista träning nu idag innan helgens tävling och sedan verkar det som att tävlingsterminen är slut och det är dags att påbörja vinterträningen. Det finns mycket som vi behöver arbeta vidare med men jag tycker att det ska bli väldigt roligt. Dock har jag anmält mig till nästa veckas tävling på Strömsholm men står som reserv i mina två första klasser och kommer jag inte med där kommer jag välja att stryka mig i söndagens klass.

Bisquit Nabab SA (*2016 e: Bengt Nabab – Callahan)

 

I februari när Kakan kom in från hagen en eftermiddag så var hon halt och under kvällen ville hon inte stödja på sitt ena bakben. Hon blev ordinerad boxvila av veterinären som undersökte henne samma kväll men efter ytterligare en tid så slutade hältan att förbättras och vi åkte in till Strömsholm där de hittade en ganska ordentlig hovbensfraktur. Runt om fanns skador på tåsträckarfästet och bensplitter från en smäll på framsidan av hovbenet/kronbenet. Vi åkte från Strömsholm med en diagnos men med en mindre bra prognos.

Efter en lång boxvila från februari till juli så fick Kakan äntligen komma ut. Det är många månader på box för en nybliven treåring. Med uppsikt började hon spendera halva dagarna utomhus och resterande timmar på box. Under hösten fick hon för första gången komma ut i stor hage igen och idag var jag uppe på ryggen och red mina första varv ensam på över ett år.

Jag är så himla glad i min fina häst, som trots otur och tråkigheter har tagit sin långa rehabilitering med ro. Som har mognat i kropp och knopp under den här perioden och som trots den långa vilan alltid möter oss med spetsade öron och med en nyfikenhet om vad dagen ska erbjuda. Jag är tacksam för henne och jag hoppas av hela mitt hjärta att hon ska få fortsätta vara frisk. Vi är ännu inte klara men det är dags att sätta igång henne för att se om hon håller för belastningen.

Tänk att den här fina individen dök upp på hästnet bara timmar efter att Tudelu blivit provriden av sin nya ägare. Att hon kom in i mitt liv i en tid där mycket var förvirrat, där saker saknade sammanhang och när jag kanske tvivlade som mest. Men jag säger som jag sa då, de bästa köpen gör man spontant och över telefon, jag har inte ångrat en enda dag♥

img_2880