If you want to achieve greatness stop asking for permission


Vi har gått på ledighet och hästarna har flyttat hem till Kolbäck igen. Tror nog att dom tyckte att det var ganska skönt trots allt. Det är nog kanske mest jag som saknar tillgången till ridhus och gemenskap. När ledigheten är över så väntas en vecka till av praktiken innan jag kommer tillbaka till skolan igen för att dra igång min sista termin.

I och med att det numer är fruset i marken och jag vill hålla igång Tequila så kommer den kommande perioden att bestå av många turer till Strömsholms ridhus. Den här söndagen har vi varit och hoppat. Det känns roligt att saker blir bättre för var dag som går, vi har mycket som vi behöver arbeta vidare med men det känns att om jag håller mig kvar vid den här röda tråden så kommer vi att komma tillrätta med svårigheterna.

Kakan har gjort fantastiska ridpass på Skästa och är nu redo för livet som fyraårig och allt vad det kommer innebära. Hon avslutade sin träningsperiod med att hoppa en bana på 40cm. Hon har lärt sig mycket, främst har kanske framåtbjudningen blivit mer befäst och vi har delvis börjat hitta sambandet mellan hand och skänkel som leder oss mot någon typ av eftergift. För henne väntas nu några veckors vila för att låta allting sjunka in och låta kroppen återhämta sig. Jag ser verkligen fram emot våren tillsammans med henne.

Det är dags att planera för våren. Träningar, tävlingar, mål, drömmar och en fortsättning på allt det som redan har påbörjats. Ett avslut på dessa fantastiska tre år jag har haft tillsammans med min klass på Strömholm och på Flyinge. Det kommer att bli en fantastisk sista termin!

81042852_2482549628668654_4278396899855171584_n80715261_2458069114432253_7148600978290245632_n80675711_564242000798178_2768882991013822464_n

Vi räknar ner till jul


Snön försvann lika snabbt som den svepte sitt vita täcke över oss. En vintergalopp var precis vad jag behövde den här veckan. Byta ut ridhusväggarna och regnjackor mot vinterhandskar och ullstrumpor. Lägga på ett ländtäcke och låta motståndet från snön göra jobbet. Vi njöt den morgonen, både jag och Tequila, trots kylan som smygande letade sig in under kläderna. Men med en morgonsol mot snöns kristaller, det är inte mycket som kan mäta sig med det.

Praktiken fortsätter att rulla på och jag inser att det är dags att ta tag i de uppgifter som jag dagligen förtränger att jag har. Det är det jullovet är till för, att komma ikapp och lösa problem som man har skjutit framför sig. Jul och nyår är till för att nollställa, för att börja om, att kunna lägga saker bakom sig och för att samla energi inför en lång vår. Tyvärr vet jag att den här våren, den kommer gå fort och helt plötsligt ska jag vara vuxen. När skolan är slut ska jag stå på egna ben och jag vet inte alls vad jag vill eller vad meningen med någonting är. Jag vill bara vakna på morgonen och älska min vardag, det kommer alltid att vara målet, att ha någonting att som gör dagarna meningsfulla.

Dags att planera för våren är det iallafall. Men det kanske jag väntar till helgen med. Planera terminen med träningar, tävlingar och skolan utöver det. Planera för både min egen skolgång och för terminen på ridskolan. Hur jag på bästa sätt ska kunna lägga upp en terminsplanering för mina elever, vad de ska kunna och hur vi ska komma dit. Det är inte alltid så lätt men jag lär mig av både mina misslyckanden och av det som fungerar bra. Jag längtar verkligen tillbaka till skolan nu!

Ridskoleponnyn Nemo som jag fick låna på träning härom veckan!

Life is what happens when you are busy making other plans


Den första snön har täckt marken men jag gissar på att den kommer lämna oss lika hastigt som den kom. Bitande kyla i kinderna och ögon som tåras av vinden, vintern är inte en självklar favorit hos mig. Jag fryser alltid, hur mycket kläder jag än har på mig och mitt ansikte försöker nästan övertyga mig om att jag är allergisk mot kyla.

Det var längesen sist, och det beror på att inlägget på min telefon har bestämt sig för att inte längre fungera och det har tagit tid att orka bry sig tillräckligt mycket för att göra någonting åt det. Men vad har då hänt sedan sist? Jo faktiskt en hel del. Kakan har tagit sina första språng med ryttare på ryggen. Båda hästarna har åkt till min praktikplats på skästa gård för att kunna göra det mesta utav vinterträningen med tillgång till ridhus och tränare. Det kommer bli ett bra sätt att ladda upp inför vårens utmaningar. Jag har hunnit med att spendera alldeles för mycket pengar på Friends när Sweden horse show ägde rum och jag har hängt så mycket som det bara går i stallet. I övrigt flyter min Praktik på men jag längtar tillbaka till skolan. Efter våra skolhästar, efter bubblan som på något sätt blir på Strömsholm.

Jag tänker på framtiden varje gång jag spenderar mina måndagar på Köpings Ridklubb eller mina lördagar på Hallsta Ridklubb. Jag som aldrig ville undervisa. Jag ville ju bara arbeta med hästar och inte med människor. Men som jag trivs, det är bland det roligaste jag vet och jag känner mig inte längre främmande till att det kanske är så min framtid kommer att se ut. Det är inte det jag innerst inne vill men jag skulle nog bli ledsen om den delen försvann helt ur min vardag. Det är en lättnad att komma dit, ett sätt att tanka energi och ett sätt att koppla av och koppla bort.

Vem är jag om 10 år och var i livet befinner jag mig då? Allt det jag alltid drömt om är det egentligen det som jag vill ha? Hur ska jag 23 år kunna ha ens en aning om vad livet kan erbjuda och är jag överhuvudtaget modig nog att våga chansa? Massvis av tisdagstankar som snurrar där kvällen börjar övergå mot natt. Det enda som jag är fullständigt övertygad om är att jag vill spendera mina dagar tillsammans med mjuka mular och snälla ögon. På en plats där jag kan vara trygg och där jag utvecklas och inspireras mot att vilja ännu lite till.